Jag älskar bönen Vår Fader.
Nej, jag tillhör inte dem som menar att en gudstjänst är misslyckad om just den bönen saknas. Det är inte det ständiga upprepandet jag fastnat för även om jag uppskattar bönen. Det är innehållet som gång på gång drabbar mig.
Enkelt beskrivet består bönen av två delar som var och en består av tre led. Den första delen handlar om Gud och består av de tre delarna: Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske. Den andra delen handlar om oss och den består också av tre led: Bönen om bröd för dagen, förlåtelse för synden och bönen om att slippa prövning. Innehållet i den andra delen kan närmast beskrivas som en sorts programförklaring och den säger något om Guds omtanke om oss och om den ordning som Gud vill möta våra behov i.
Det första Jesus lär oss att be om är bröd för dagen. Så praktiskt, nödvändigt och självklart. Kanske inte det mest andliga i vår tradition, men ändå helt livsavgörande. Jesus bryr sig om våra mänskliga basbehov. Frälsningsarméns grundare lär ha sagt att det inte går att predika evangelium för människor som är desperata, hungriga och kämpar för att överleva. Det vet Jesus och därför är brödbönen det första han lär oss att be. Vi kan inte be om hur mycket som helst men vi kan be för det dagliga uppehället.
Om den här bönen har något att säga om hur Gud möter oss så betyder det att social omsorg, praktisk hjälp och stöd i svåra situationer är Guds första prioritet i våra liv. Därför drömmer jag om en diakonal kyrka. En kyrka som inte är upptagen med sig själv och sina egna ordningar utan som lägger sin kraft på andra. Som ger energi till barn och unga. Som satsar pengar och ledarskap för att motverka utanförskap och utsatthet. Det ligger i linje med den bön Jesus har lärt oss att be.
Men det stannar inte där. Det andra ledet i bönen handlar om förlåtelse för synden och vårt behov att förlåta andra. Det sätter fokus på vårt förflutna. Om brödet handlar om nuet så gäller syndabönen gårdagen. Att leda människor till Jesus och till försoning med det som mänskligt sett är inlåst i det förflutna är att öppna dörren till verklig förvandling. Syndaförlåtelse är den kristna trons superkraft. Den bryter den förbannelse vi låst fast oss själva med genom synder som ligger bakom oss. Behovet av försoning med mig själv, med andra och med Gud är i det närmaste en folkhälsofråga. Så många människor brottas idag med ånger över det olevda livet eller det misslyckade livet. Lika mycket som Jesus bryr sig om våra fysiska behov, lika mycket bryr han sig om våra andliga. Jag drömmer om en kyrka som ger människor bröd för dagen och samtidigt leder till syndernas förlåtelse. Det kommer att vara en växande kyrka!
Med det stannar inte där heller. Det tredje ledet i bönen handlar om framtiden. ”Utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.” Det handlar om vårt behov av Guds ledning och beskydd, om vägledning inför framtiden. Är det något jag hör unga människor fråga efter så är det hur man kan höra Guds röst. Hur leder Gud och hur kan jag gå med Gud genom livet? Därför drömmer jag om en kyrka som lägger kraft på andlig vägledning och som kan visa vägen till ett liv i lärjungaskap och efterföljelse. Det kommer att bli en ung kyrka.
Bröd för dagen, förlåtelse för synden och vägledning för framtiden. Det är linjen i Vår Fader och det är en programförklaring jag tror på.
Glad midsommar!
