Som förälder har jag fått nya perspektiv på ideellt engagemang. När lokala fotbollsklubben skickade ut första kallelsen till träning mitt i semestern var min första tanke: ”Drar de i gång redan nu? Hur orkar de?”. När mailet från scoutledarna kom ett par veckor senare hade perspektiven bytts och nu tänkte jag i stället: ”Äntligen! Vad roligt att scouterna drar i gång!”.
För tydlighetens skull vill jag poängtera att detta inte är en text som ställer olika sorters aktiviteter mot varandra. Jag är positiv till all gemenskap och verksamhet som syftar till att barn och unga ska må bra och få utvecklas. Med det sagt ligger dock den verksamhet som Equmenias föreningar bedriver mig lite närmare hjärtat. Anledningen till detta är att jag tror att unga mår bra av de saker Equmenias verksamhet vill erbjuda, nämligen sammanhang där barn och unga får växa i gemenskap med både varandra och Jesus. Att inte bara erbjuda sammanhang utan också förmedla tro, hopp, kärlek och mening till barn och unga som söker sin plats i en föränderlig värld.
Det är avgörande att vi vet varför vi engagerar oss. Om jag gör det pliktskyldigt för att ingen annan ställer upp kan jag göra en helt okej insats men jag kommer troligtvis sluta så fort jag får chansen, eller ännu värre sprida negativitet, bidra till dålig stämning och bidra minimalt.
Om jag däremot vet varför jag engagerar mig har jag något att gå tillbaka till som både kan motivera och inspirera mig när engagemanget känns motigt. Svaret på frågan varför kan variera: För någon kan det vara mötet med deltagarna och för en annan kan drivkraften vara att hoppas få höra deltagare säga ”Jag vill också följa Jesus”. Ytterligare andra känner tillfredställelsen i att se en barnkör lära sig en ny låt, andra när uthålliga insatser vecka efter vecka resulterar i att en deltagare anförtror sig och ledaren får vara just den vuxennärvaro, förebild eller skillnad i livet som deltagaren just då behöver.
Oavsett vad det är så behöver vi var och en hitta vad det är som motiverar och driver oss till engagemang. När vi gör det kommer inte bara det vi gör bli bättre, det kommer också att bli mycket roligare! För så väl ledare som deltagare.
För att göra det här kan vi börja med att fundera över vad vi själva tycker är viktigt i livet och hur vi skulle ha blivit bemötta och sedda som yngre. Sedan kan vi fundera över hur vi genom våra liv och hur vi spenderar vår tid kan få vara med och bidra till detta. För dig som är engagerad är det här bra förslag på samtalsämnen till nästa ledarsamling – gå varvet runt och låt alla svara på frågan ”Varför är du ledare?” och inspirera varandra. För dig som i dagsläget inte är engagerad så kan du i stället fundera över frågan ”Varför är jag inte engagerad?”
Avslutningsvis vill jag addera att den pliktkänsla som inte är tillräcklig motivation för alla faktiskt är det för en del. Till dig som kämpat på i år och inte alltid sett något uppenbart resultat av det du gör vill jag säga att ditt engagemang gör skillnad! Det finns gott om berättelser från barn och unga i vår rörelse om vad det betytt att få vara med i ett sammanhang; att bli sedd, bekräftad och uppmuntrad. Till alla er som på ett eller annat sätt är med och bidrar till detta – ett stort tack! Tillsammans får vi påminna varandra varför vi finns och vad meningen är med våra mötesplatser.
