Det är precis ett år sedan Ungdomsbarometern lanserade spaningen att Jesus skulle trenda under 2025. När motsvarande lista inför det kommande året presenterades den gångna veckan så konstaterades följande: ”under året har flera rapporter och reportage visat att allt fler söker mening och trygghet i religion och spiritualitet, ofta bortom traditionella sammanhang. För vissa handlar det om ett växande intresse för tron i sig, för andra om att hitta en plats för reflektion och gemenskap när världen känns osäker.”
Statsvetaren Magnus Hagevi menar att det syns ett trendbrott i sekulariseringen, att den för tillfället avstannat och att yngre åldrar är mer religiösa än tidigare generationer. Precis som Svenska kyrkan på vissa håll ser ökade konfirmationssiffror och på andra håll oförändrade så ser vi på Equmenia starkt ökad efterfrågan på tonårsläger i vissa delar av Sverige och oförändrade siffror på andra ställen.
Under året har vi också sett initiativ som Jesus Conference i Örebro och the Send i Partille, konferenser som samlat flera tusen unga människor som söker Jesus tillsammans. Jag vet inte huruvida allt detta tillsammans är tillräckligt för att räknas som en trend men det är roligt att se det som händer. Det går säkert att resonera att trendspaningen förra året kan ha fungerat som en självuppfyllande profetia, men något måste samtidigt ha legat bakom att flera unga, oberoende av varandra, gjorde just denna spaning inför 2025.
Missförstå mig inte nu, men för egen del är det inte avgörande om det är korrekt eller inte att räkna det som en trend. I början av mina egna tonår deltog jag i kristna arrangemang som samlade tusentals och då ansågs det inte vara någon trend, däremot betydde sammanhangen mycket för mig samtidigt som jag fortfarande var annorlunda och stack ut som kristen i min högstadieklass. Därför tror jag att en känsla av medvind, även om det inte skulle räcka för att kalla det för en trend, är tillräckligt eftersom det ger självförtroende åt en ung generation som längtar efter Jesus. Att det är mer accepterat att vara religiös och andligt intresserad är nog för att radikalt förändra förutsättningarna för de som redan har, eller vill ha, en tro.
Här kommer därför min önskelista och trendspaning för oss som är äldre inför 2026:
- Låt oss inspireras av den unga generationen som inte skäms för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken.
- Låt oss uppmuntra de unga vi ser och har runt omkring oss. Det har ingen betydelse om ditt sammanhang har en enda ungdom eller fyrtio: se och bekräfta de som finns, uppmuntra dem i deras tro och hjälp dem upptäcka och växa i sina gåvor. Om de vill de ha råd för framtiden så säg att en av de bästa investeringarna de kan göra är att gå en bibel- eller lärjungaskola.
- Om din församling har möjlighet – anställ en ungdomsledare. Det finns två huvudanledningar till detta. För det första så når anställda ungdomsledare unga människor. De leder dem, har potential att dra fler nya unga till sammanhanget och kopplar ihop dem med andra jämnåriga som också tror. Den andra anledning är att unga ledare därmed får möjlighet att testa sina gåvor och prova på hur det är att tjäna Guds rike i församlingstjänst. Vi är många som genom denna erfarenhet tagit avgörande steg mot att senare bli pastorer eller diakoner.
Tillsammans kan vi bygga platser där barn och unga växer i gemenskap med både varandra och Jesus, tillsammans kan vi bygga en kyrka för hela livet där mötet med Jesus förvandlar mig, dig och världen.
Med detta önskar jag er läsare en god jul och ett gott nytt kyrkoår!
