Våra minnen är kopplade till vår språkutveckling. Det är när vi får ord för verkligheten runt omkring oss som vi också börjar forma en bild av omvärlden. Ju mer vårt språk utvecklas, desto bättre kan vi förstå den värld vi lever i. Våra känslor har vi med oss från födelsen, men det är när vi börjar sätta ord på det vi känner som vi också kan börja hantera dem.
Ordet som skapar
I Bibeln står det att Gud skapar världen genom sitt ord. Det är mer än vad man kan säga om våra ord. Med våra ord tolkar vi verkligheten. Guds ord skapar den.
På samma sätt beskriver Paulus evangeliet om Jesus – som ett ord från Gud med skapande kraft. Det är inte bara en tolkning av livet utan ett verkligt nyskapande av livet. Den erfarenheten återkommer på flera ställen i Nya testamentets texter. Petrus skriver att vi är ”födda på nytt ur Guds levande och bestående ord”. Paulus skriver att orden i evangeliets förkunnelse har räddat oss. Man behöver inte läsa länge i Nya testamentet för att se att evangeliet är mer än livstolkning – det är livsförvandling.
Det är i spänningen mellan våra mänskliga ord, som till sin natur tolkar verkligheten, och Guds ord, som till sin natur skapar något nytt, som den kristna förkunnelsen rör sig. Att få en kristen livstolkning av tillvaron är ingen liten sak. Enligt min uppfattning är den helt nödvändig i ett livslångt lärjungaskap. Men denna livstolkning behöver bäras av livsförvandling – en förvandling som ges av den heliga Anden, på grund av Jesu försoningsverk och sprungen ur Faderns plan. Livstolkning och livsförvandling behöver gå hand i hand.
En kyrka för hela livet
Man kan läsa Equmeniakyrkans vision som ett försök att hålla samman just detta. Visionen lyder: ”En kyrka för hela livet, där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen”.
Den första delen – ”en kyrka för hela livet” – sätter fokus på livstolkning. Exakt vad orden betyder är naturligtvis öppet för tolkning, men ett sätt att förstå dem är att alla olika livsfaser får plats i Guds församling och att det i alla livssituationer finns en dörr in till kyrkan. För att upptäcka den dörren och se det sammanhanget behöver människor hjälp med livstolkning.
Den andra delen sätter fokus på det som bara Gud kan göra: att något nytt blir till, något som inte fanns där från början. Pånyttfödelse, nyskapelse och frälsning är några av de ord Nya testamentet använder. Gemensamt för dem är att de beskriver just nyskapelse.
I våra församlingar behöver därför både livstolkning och livsförvandling få plats. Den ena kan inte ersätta den andra.
Men i en tid när mycket handlar om att förstå livet kanske kyrkan särskilt behöver våga tala om – och be om – att Gud faktiskt kan förvandla det.
