Vi är många som de senaste veckorna följt utvecklingen i partiet Liberalerna. Även om just detta parti har sina rötter i 1920-talet har det funnits en del gemensamma nämnare med frikyrkorörelsen, inte minst gällande religionsfrihet och liberala ideal. På samma sätt finns också parallella rötter i 1800-talets väckelserörelse och arbetarrörelsen.
I dag delar politiska partier liknande utmaningar som kyrkor och stora delar av övriga civilsamhället när det gäller engagemang och minskade medlemssiffror. En annan utmaning är att som organisation förändras över tid. Enligt den brittisk-amerikanska författaren Simon Sinek behöver alla organisationer veta varför de finns till. När en organisation vet detta kan den fundera över hur den ska arbeta för att slutligen formulera vad den ska göra.
För en kyrka skulle svaret på varför-frågan kunna vara: ”Jesus har dött för hela mänskligheten och alla människor behöver få del av detta glada budskap.” Hur ska detta förmedlas? Jo, genom att vara en församling som fungerar som Jesu händer och fötter på den plats där vi befinner oss. Vad ska kyrkan göra? Den firar gudstjänst och delar budskapet, både i handling och i ord, till andra människor.
Tittar vi historiskt har svaren på hur och vad varierat mellan olika kristna organisationer och kulturer. Hur kan till exempel vara att lägga betoningen på diakonalt engagemang, evangelisation eller internationell mission. Vad kan vara att bygga en öppen kyrkbyggnad på en central plats för att finnas mitt i samhället, eller att verka i det fördolda i husförsamlingar.
Uppdraget är evigt,
men uttrycken varierar.
Varför-frågan kan formuleras på olika sätt och ha olika tyngdpunkt, men är i bästa fall det svar som förändras minst över tid. Uppdraget är evigt, men uttrycken varierar. Det viktiga är att svaren på hur och vad återspeglar organisationens varför. Annars minskar trovärdigheten.
Den mest passande bibliska referensen för detta hämtar jag från Matteusevangeliet 12, där Jesus säger: ”Antingen får ni säga att trädet är bra och frukten bra, eller att trädet är dåligt och frukten dålig; på frukten känner man trädet.” Om trädet är gott måste frukten av det också vara god.
Det som nu händer med partiet Liberalerna är att de försöker förändra svaret på hur-frågan. De vill fortfarande genomföra samma politik som tidigare (vad), och de har inte ändrat sitt partiprogram (varför). Det som ändrats är hur de vill uppnå sin önskade politik – genom att samarbeta i regering med ett parti som de tidigare hävdade var otänkbart att samarbeta med.
Problemet för många är att detta uppfattas som en godtycklig förändring som inte rimmar med det som varit partiets varför. Det är något som bland annat riksdagsledamoten (och pastor i Equmeniakyrkan) Jakob Olofsgård skrev om i Expressen (13/3).
Snarare uppfattas partiets svängning som ett desperat agerande utifrån ett annat varför – ett som skulle kunna handla om att partiet till varje pris vill finnas kvar i riksdagen och därmed försvara sitt existensberättigande.
Huruvida frukten av detta är god eller inte är upp till väljarna att svara på i höstens val. Men jag drar en viktig lärdom som gäller även för oss i kyrkorna: Vi måste alltid vara trogna vårt eget varför, även när vi ändrar våra arbetssätt och vad vi gör. Annars är risken stor att också vår frukt blir dålig – och då tappar vi vår trovärdighet.
Evangeliet om Jesus Kristus, och det träd vi representerar, är nämligen alltid gott. Låt oss söka det och aldrig tappa kontakten med den eviga källan.
