Equmeniakyrkan är i Almedalen för femtonde året i rad. Det sker i gott samarbete med församlingarna på Gotland – inte minst Vårdklockans kyrka, som är vår offentliga mötesplats, och Tjelvarkyrkan som upplåter husrum på behagligt avstånd från händelsernas centrum.
Bakom allt som sker finns en uppsjö av volontärer. De möjliggör ett gott värdskap både vid våra egna seminarier och för de civilsamhällesorganisationer som vi delar rum och sammanhang med under veckan.
I programmet för Vårdklockan står en rubrik markerad i rött: ”För människovärde och solidaritet – dela hopp/tid för organisering”. Under den ryms tio punkter som beskriver varför vi är på plats.
Vi vill vara en mötesplats med existentiell klangbotten. Vi vill bidra till samhällsutvecklingen tillsammans med andra och organisera oss över gränser. Vi söker samtal hellre än debatt. Och vi vill visa att Equmeniakyrkan och Equmenia står för nåd, sanning, rättfärdighet, barmhärtighet, tillit, demokrati och gemenskap.
Vi vill tala om bistånd, fred och politik utifrån vår tro. Vi vill också visa hur kultur och musik kan bära hopp, inge mod och bidra till fredliga motståndshandlingar.
Det är många ord. Men de är viktiga.
För mig är det otvivelaktigt att tro och politik hör ihop. Det går inte att placera den kristna tron vid sidan av samhället. Kristen tro hör hemma mitt i frågorna om hur vi lever tillsammans, hur vi skapar livsrum för alla utifrån de förutsättningar vi har, hur vi lyssnar till dem som har svårt att komma till tals och hur vi fördelar resurser rättvist och klokt.
Politik handlar ytterst om hur vi ordnar och organiserar vårt gemensamma liv – lokalt, nationellt och internationellt. Det berör människor, samhällen och hela vår jord. Därför berör det också kyrkan.
Det är valår, vilket gör att det politiska intresset ökar för många av oss. Det är bra. Samtidigt är samhällsengagemang inte något som bara behövs vart fjärde år. Vi behöver följa samhällsutvecklingen och bära hopp i samhället utifrån vår tro.
Tron på alla människors lika värde. Tron på förändring genom människors omvändelse – omvända hjärtan och sinnen – och genom den heliga Andens kraft. Tron på bönens betydelse.
Vi behöver be för människor med politiskt ansvar, lokalt, nationellt och internationellt. Men vi behöver också bjuda motstånd när så krävs. Som försvarare av varje människas unika värde och rättigheter. För skapelsen som Gud älskar och värnar. För fred och rättvisa i världens alla hörn.
Ja, det är valår.
Det innebär också att förberedelserna inför Equmeniakyrkans partiledarutfrågningar pågår för fullt – en god tradition med ännu längre rötter än vår närvaro i Almedalen. I augusti och september kommer ledarna för Sveriges riksdagspartier att möta biträdande kyrkoledare Niklas Piensoho och tidigare regional kyrkoledare Jenny Dobers i Vårgårda.
Det blir viktiga samtal om hur vi har det, hur vi vill ha det och hur våra partiledare vill leda landet framåt.
Under våren har Sveriges kristna råds presidium mött samma partiledare med en liknande intention: att föra samtal om frågor som är viktiga för kyrkorna och för samhället i stort.
Equmeniakyrkan vill vara en kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen. Du känner igen vår vision.
Vi vill följa Jesus, han som kom med fred, försoning, upprättelse och omvändelse. Han riktade blicken mot de mest utsatta, dessa mina minsta. Att följa Jesus handlar naturligtvis om existentiella frågor och andliga dimensioner. Men precis som Ordet blev människa behöver också våra ord ta gestalt i handling.
Därför är jag glad och tacksam över att Equmeniakyrkan finns med i samtalen om viktiga samhällsfrågor. Inte för att kyrkan har alla svar, utan för att evangeliet angår hela livet – och därmed också det samhälle vi tillsammans formar.
