Därför sjunger vi gospel

Sex av deltagarna i körprojektet i Sotenäs pastorat berättar om varför de deltog och vad det gett dem.

– På något märkligt sätt blir man inte sig själv när man sjunger i kör, utan man blir en del av något stort som är svårt att beskriva. Det är en väldigt behaglig och skön känsla. Och en del säger att de inte kan sjunga, men jag tror att de flesta kan nog det på något sätt.
Nils Bergdahl

– Jag älskar att sjunga och gospel är fantastiskt. Jag känner glädje, gemenskap och en inneboende styrka. Det handlar om både rytmen och innebörden. Det lyfter. Och det är faktiskt mycket enklare än vad man tror.
Annika Åberg

Jag brukar inte sjunga; det här är faktiskt första gången. Jag fick en inbjudan och tänkte att det var kul att prova någon nytt, och det var superkul. Man blir jätteglad av att sjunga tillsammans. Man känner sig upprymd och nästan euforisk. Det spelar ingen roll om man
sjunger jättebra eller mindre bra, för det låter bra när alla sjunger tillsammans. Det är mäktigt.
Wilma Hedlund

– Det här är det roligaste man kan hålla på med, och att det kommer så många tror jag beror på att det verkligen är laddat med glädje i gospeln. Och det är inte gjort för bara de som alltid går till kyrkan, utan det är för oss alla här i byn. Och glada budskap brukar nå fram. Och det här är glatt budskap. Gospel är ju ett glatt budskap. När jag står där i kören känner jag mig som en liten viktig legobit i en legobyggsats. Man får sätta ihop de som passar ihop, så att det blir en helhet. Alla behövs för att det ska bli något helt.
Ing-Marie Christensson

– Jag är med och sjunger för att jag tycker det är jättekul. Jag blir glad. Ibland är jag nervös, men för det mesta känns det helt okej att stå där framme. Jag tycker att du ska våga prova och se hur det går, och ställ inte för höga krav på dig själv.
Alicia Johansson

Det jag gillar med att sjunga är att man får mycket känsla och man träffar nytt folk som man kanske inte hade träffat annars. Det är väldigt skönt att få ut sina känslor genom sång.
Lilly Hoglin

image_pdfLadda ner som PDF
Katarina Schläger
Katarina Schläger
Katarina Schläger är frilansjournalist

Läs mer

”Det avgörande börjar när barnet lämnar fängelset”

När allt yngre barn döms för grova våldsbrott förbereder sig Kriminalvården för att ta emot 14-åringar bakom låsta dörrar. Men under ett seminarium i Almedalen handlade den kanske viktigaste frågan inte om murarna – utan om vilka vuxna som finns kvar när barnen en dag ska tillbaka ut i samhället.

När siffrorna pekar nedåt – var finns då hoppet?

Frikyrkoundersökningen 2026 ger få skäl till optimism. Men kanske påminner den också om en avgörande sanning: att kyrkans framtid ytterst inte vilar i våra händer.

André Jakobsson: ”Sverige är för viktigt för att vi ska sitta i våra egna bubblor”

Kyrkan behöver bli bättre på att leva med olikheter, söka enhet och fråga vad som är bäst för Guds rike. Det menar André Jakobsson, som ser just där framtidens största utmaning – och möjlighet.

Från bön till handling – följeslagare lyftes fram som kyrkornas svar

Hur långt räcker förbön när människor lever mitt i krig och ockupation? Den frågan kom att prägla ett seminarium om Israel och Palestina i Almedalen. Samtalet kretsade inte bara kring utvecklingen i regionen, utan också kring vilka konkreta verktyg kyrkor redan har – och vilket ansvar de har att använda dem.