Equmeniakyrkan beviljades i år två miljoner kronor till församlingars arbete för särskilt socialt utsatta människor som drabbats av Sveriges ekonomiska situation. Det är regeringsbidrag som förmedlats via MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor.
Inga Johansson är Equmeniakyrkans samordnare för diakoni och samhälle och ser att behoven är stora.
– Vi fick in ansökningar på sammanlagt närmare åtta miljoner kronor, av 112 församlingar. Det är tio fler församlingar än förra året.
Bidragen ska användas för att utöka den verksamhet församlingarna redan har. Inga berättar att det är många fler grupper av människor som behöver stöd nu.
– Situationen som råder i landet gör att många familjer, barn och studenter har och har haft det väldigt svårt de senaste åren på grund av inflationen.
Inga lyfter att “den vanliga Svensson” kan ha svårt att betala barns aktiviteter på grund av stigande priser. Därför handlar flera ansökningar om att kunna ge möjlighet att betala avgifter för barn och unga så att de kan åka med på läger. Det kan också handla om att hålla kyrkans fritidsgård öppen under helgerna och ekonomi att arrangera speciella samlingar vid jul.
Equmeniakyrkan har fått bidrag gällande insatser för särskilt socialt utsatta människor sedan pandemin. Flera av de församlingar som sökt tidigare år har sökt även nu, och av de 112 som sökt är det ett tiotal som inte får stöd i år.
– Det är församlingar vi tror kan göra den verksamhet de hade tänkt ändå. Det handlar om vilka resurser som församlingen själva har, säger Inga.
En församling som fått bidrag är Tullbrokyrkan i Falkenberg: 20 000 kronor.
– Det är ju fantastiskt, såklart! Det är en välsignelse att man kan få lite uppbackning för att kunna göra något bra, säger Robert Frosthagen som är pastor i församlingen.
Församlingen har ett stort arbete med ukrainska flyktingar i Falkenberg och det är framförallt där som pengarna kommer till nytta. Ungefär hälften av pengarna kommer att gå till presentkort i mataffärerna.
– När flyktingarna kom 2022 öppnade vi ett café och tog emot en gång i veckan. Nu har vi glesat ut så att vi har öppet en gång i månaden. Det är ett café, men lika mycket hjälp med byråkratin i Sverige; blanketter, kontakter med myndigheter och så vidare. Allt sånt behöver mycket stöd. Och sen är det ju socialt, det är språkträning och att hitta relationer.
Varför gör ni som församling det här arbetet?
– För att busslassen med ukrainska flyktingar som hamnade hos oss var en enorm gåva. Församlingen har verkligen sett det så. Man har fått nya vänner och det har berikat att få stötta och hjälpa dem på alla sätt.
En annan församling som fått bidrag är Equmeniakyrkan Kaxholmen. De ska bland annat använda det i det integrationssammanhang som de finns med i där språkcafé är en del. I höst ska de också starta en sycirkel för människor med invandrarbakgrund.
– Sen kommer vi att använda pengarna till nödhjälp, helt enkelt, i form av matkassar och hjälp med boende. Vi har kontakt både med ursprungssvenskar och invandrare som hamnat i social nöd och inte får den hjälp de behöver från samhället, säger Andreas Sköldmark som är pastor i församlingen.
Vad betyder de här extra pengarna?
– Jag tänker att det betyder mycket för de här människorna och det gör att vi som församling kan vara generösare, säger Andreas och fortsätter:
– Det har ju varit en tid, upplever jag i mitt pastorsperspektiv, när fler människor har och har haft det svårt ekonomiskt. Det är fler som knackar på vår dörr och säger att de inte får ihop det till barnen, ibland till mat, helt enkelt. Min erfarenhet är att det blivit kärvare i samhället och det kanske var mer självklart förut att man fick hjälp och stöd. Det är en mycket längre väg och många får vänta länge.
Andreas ser att arbetet ger återverkan i församlingen.
– Det finns många goda hjärtan och en glädje i att få finnas med och vara till för människor på riktigt. Att det inte bara är hjälpen man ger på håll. Det här blir konkret.
Inga Johansson är tacksam att Equmeniakyrkan beviljats två miljoner i år och hoppas att MUCF ska bevilja minst lika mycket nästa år. Men det beslutas från år till år.
– Vi önskar kontinuitet. Vi vill ju att en verksamhet ska leda till att man inte bara tillfälligt kan hjälpa, utan att man kan få till ett hållbart arbete.
Trots detta ser Inga, som tillsammans med en arbetsgrupp gått igenom alla ansökningar, att Equmeniakyrkan generellt är bra på att ta hand om socialt utsatta människor.
– Ja, det skulle jag verkligen säga. Vi ser att församlingar, även väldigt små, gör ett fantastiskt arbete och stora insatser för människor i utsatthet. Och även om de inte får bidrag så gör de det ändå – det ligger liksom i själva dna:t att stötta människor.
