Intresset för det ”högre seminariet”, som kyrkohistoriker Joel Halldorf valde att benämna det, var så stort att det förlagts till Immanuelskyrkan Stockholm istället för Enskilda Högskolan. Frågorna kring sekulariseringens utveckling – är den bruten eller fortsatt tilltagande? – berör och engagerar, det är uppenbart.
– Jesustrenden har satt sig som ett begrepp utifrån rapporter om ökade konfirmationssiffror och Ungdomsbarometern där Jesus lyftes fram som årets influenser, sa Joel Halldorf och lämnade över till Magnus Hagevi, professor i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet i Växjö.
– Sverige brukar ha betecknats som mest sekulärt vilket innebär att religionens betydelse är som minst här, jämfört med andra länder, sa Hagevi och berättade att statistiken länge pekat i den riktningen genom att exempelvis allt fler svarat nej på frågan om de tror på Gud.
Trendbrott bland unga
Men ett skifte tycks ha skett den senaste femårsperioden, sedan pandemin, där de redan nämnda konfirmationssiffrorna har ökat men där även andra områden – såsom gudstjänstbesök och personlig bön – har tydligt statistiskt positiva kurvor. Det är i åldersgruppen 16-24 detta syns mest påtagligt, allra mest hos dem med utländska bakgrund men religionens ökade betydelse syns även konkretäven bland övriga enligt Magnus Hagevi.
– Kanske kan det bli tal om att prata om en sakralisering framöver om detta håller i sig, sa han och la till att nästa SOM-undersökning – där dessa frågor hanteras – kommer vara högintressant för att se den fortsatta utvecklingen.
David Thjurfjell, professor i religionsvetenskap vid Södertörns folkhögskola, har intresserat sig mycket för sekulariseringen och tycker att den i princip blivit en imagefråga för Sverige och för svenskarna. Många svarar i undersökningar av olika slag att religion inte är viktigt eller spelar någon roll i deras liv, men det är inte det enda måttet man bör mäta med, enligt Thurfjell.
– Det är svenskens självskattade sekularisering, men tittar man på exempelvis mängden pengar de ger till religiösa samfund, hur de tenderar namnge sina barn, fira högtider eller i vilken utsträckning de tänker i tankebanor som kyrkan etablerat så kan man se att det finns ett glapp mellan självbild och verklighet.
Att en sekularisering ägt rum är dock tveklöst menar David Thurfjell, i alla fall i juridisk mening. Tidigare var lagstiftningen och religionen mer förenad och det ansågs mer eller mindre obligatoriskt att exempelvis döpas och konfirmeras. Allt eftersom har förändring skett och allra tydligast märktes den när Svenska kyrkan och staten skiljdes åt.
Sekulariseringshypotesen kom av sig
Men det är inte detsamma som att sekulariseringshypotesen, som menar att religionen i princip helt kommer försvinna när vi blir tillräckligt uppdaterade och moderna, är korrekt. Det såg kanske länge ut att röra sig i den riktningen men det finns det som talar emot, enligt David Thurfjell.
– Den generation som ledde utvecklingen har nu gått i pension, deras impact över samhället är över, påverkanskraften är förbi. Det finns plats för en annan berättelse, det mest religionskritiska från dem som förut präglade är över.
Den generation som nu gått i pension tog i stort avstånd från religion, nästa generation ärvde den synen utan att vara alls lika aktiv i sitt motstånd vilket innebär att deras barn – nuvarande ungdomsgeneration – hamnar i ett annat läge.
– De har inte fått någon tydlig fostran kring detta utan är neutrala och kan därmed närma sig det mer öppet och nyfiket, sa Thurfjell.
Så hur ser det då ut bortom teorin, i praktiken? Carin Dernulf, föreståndare i Immanuelskyrkan Stockholm, var en av dem som försökte svara utifrån arbetet i lokal församling.
– Jag tycker man kan se en ganska stor uppgivenhet hos många, men även en tydlig nyfikenhet som kan sägas drivas av de yngre, sa hon och berättade om flera vänner vars barn i pre teen-ålder på senaste tiden på olika sätt tydliggjort sin tro och sina frågor kring livet.
– Det tycks finnas ett stort sug hos många unga men föräldragenerationen känner sig handfallen inför frågorna. Om föräldrarna inte vet och kyrkan inte är naturlig att gå till så blir det ofta sociala medier man går till. Och där finns tydliga svar, ibland bra men inte sällan väldigt tillspetsade eller rent av konspirationsteoretiska.
Dags för kyrkan ta steget fram
Carin Dernulf utmanade de församlade kyrkliga att kliva fram, på riktigt.
– Det är ett svek mot de unga om vi inte kan prata med dem på riktigt; om livet och kärleken och tron. Risken är att kyrkan blir för ytlig, att vi ”leker bort oss” som en kollega sammanfattade det häromdagen. De bästa teologerna bör finnas i ungdomsarbetet och hjälpa dem med deras frågor och funderingar.
– Vi lever i spännande tider. Är det slutet på sekulariseringen? God only knows. Men helt klart befinner vi oss i en tid där de existensiella frågorna är på agendan och där utforskandet och samtalen behöver ges plats.
