”Koncernens ställning är fortfarande god men kyrkan har ett strukturellt underskott där intäkterna inte täcker det regionala och nationella grunduppdraget. Ett arbete har påbörjats av kyrkoledningen för att på sikt få en ekonomi i balans för både kyrkan och koncernen.”
Så står det i Equmeniakyrkans årsredovisning för 2024. Det finns helt enkelt medel från andra delar av verksamheten – exempelvis pengar som Equmeniakyrkans olika bildarsamfund efterlämnade, från fastigheter man äger samt som man förvaltar för framtida pensionsutbetalningar – som kortsiktigt räddar resultatet. Men i längden är det inte hållbart.
– De totala intäkterna i Equmeniakyrkan som förening täcker inte utgifterna. Under många år har man gått fram med en budget som man trott på men som sedan inte gått ihop eftersom pengarna in varit mindre än beräknat vilket inneburit att man använt sparade medel för att täcka löpande kostnader. Strukturellt saknas ungefär 25 miljoner varje år.
Söker hållbara vägar
Det berättar Hans Hägg som är tillförordnad ekonomichef med ett uttalat uppdrag att se över ekonomin i sin helhet. Tillsammans med kyrkostyrelsen, med kyrkoledare Karin Wiborn i spetsen, arbetar han med att hitta hållbara vägar.
– Vi har av kyrkokonferensen fått tre år på oss, fram till 2028, för att komma helt i balans så att utgifter och intäkter är jämnbördiga. Vi gör så eftersom vi vill undvika att enbart göra en engångsbesparing, vi behöver komma till rätta med och förändra styrprinciperna – annars faller man snabbt och enkelt tillbaka. Därför vill vi ha en ordnad modell som innebär att vi kan landa i ett hållbart sätta att arbeta och organisera oss, säger Hans Hägg.
Sedan en tid finns en grupp som aktivt arbetar med att se över möjligheten till ökade intäkter för Equmeniakyrkan, hur omfördelning av existerande resurser skulle kunna ske samt var det hade kunnat gå att spara in. Vad resultatet blir är inte klart, men Karin Wiborn vill undvika måla upp en bild av att det kanske kommer gå relativt smärtfritt att få ordning på ekonomin.
– Ibland behöver man se över och uppdatera sitt hem. Det kan vara smärtsamt när sånt som betytt mycket för en behöver ge plats för annat, men ibland är det nödvändigt. En del av det som följde med från bildarsamfunden in i Equmeniakyrkan är det kanske dags att se över och förändra nu när vi fått mer av en egen gemensam identitet som samfund. Såna saker utreder vi. Det är ingen enkel process, men när det funderas på vad vi ska göra måste vi även fundera på vad vi inte ska göra. För vi kan dessvärre inte göra allt, säger Karin Wiborn.
Prata med och lyssna till
På den kommande kyrkokonferensen i Stockholm kommer Karin Wiborn och Hans Hägg ha ett gemensamt seminarium om Equmeniakyrkans ekonomi.
– Vi kommer försöka att så tydligt vi kan teckna en bild av hur den ser ut, vad orsaken är och hur vi löser det. Processen pågår, den är inte klar än, och det är viktigt för oss att både prata med församlingarna och lyssna på församlingarna i detta läge. På ett sätt är läget lugnt eftersom det finns en buffert, det finns utrymme som täcker underskottet, så det är ingen akut kris vi befinner oss i. Men vi behöver se över och ta itu med utmaningen i tid för annars blir det en reell kris framöver, säger Hans Hägg.
– Det är en förmån och en ynnest att få jobba med detta nu, innan det är en kris. Det finns förstås aspekter av det som är svåra men att ha möjligheten att utreda och fundera innan beslut är gott. Nu förbereder vi oss och agerar innan det blir akut, säger Karin Wiborn.
En av de stora utmaningarna med att belysa och ta tag i Equmeniakyrkans ekonomi är att det samtidigt som det är viktigt att titta på kronor och ören även finns andra viktiga värden att vaka över.
– Vad är det församlingarna efterfrågar och behöver? Vårt mål är att hjälpa och stötta församlingar så att de kan utföra sitt lokala arbete bättre, så i botten av vårt utredningsarbete finns den församlingsenkät som presenterades 2023, säger Hans Hägg.
Det är därför arbetet med genomgång och beslut behöver ta tid menar han, för uppdraget att stå i församlingsrörelsens tjänst får inte äventyras. Hellre då att beslut om förändringar dröjer något längre och blir rätt. Karin Wiborn håller med.
– Vi önskar inte bedriva en verksamhet i oss själva som samfund, vi utför vårt arbete på uppdrag av församlingarna. Det är därför det känns viktigt för oss att dela så öppet vi kan med församlingarna på kyrkokonferensen – hur ser vår vision med våra resurser ut, hur tänker vi att de ska nyttjas?
Förändringar på gång
År 2028 ska alltså budgeten vara helt i balans inte bara i teorin utan även i praktiken så att Equmeniakyrkan är självförsörjande. Det innebär dock inte att alla beslut och verkställandet av dem kommer att dröja till dess, sådana kommer att tas löpande allteftersom. Ett sparbeting på tio miljoner kronor är lagt för 2026 och det kommer inte kunna ske utan att det märks, det är både Karin Wiborn och Hans Hägg medvetna om.
Är det primärt personalkostnader som det kommer sparas in på?
– Vi kan inte prata om den formen av detaljer nu, en långsiktig plan finns presenterad för kyrkostyrelsen och prövas nu av dem. Vi önskar som sagt en hållbar process som landar i kloka och långsiktiga beslut som ger oss bästa möjliga förmåga att utföra ett effektivt arbete som betjänar församlingarna. Därför behöver processen ha sin gång, säger Hans Hägg.
– Man ska se pengar som en energi, som en resurs. Hur hanterar vi det hållbart? Men som jag sa tidigare, det kommer inte gå smärtfritt att få ordning på detta och vi tittar på hela vår organisation utifrån detta. Det kan väcka en oro i personalen, det är naturligt, men
jag vill betona att jag uppfattar stämningen på kontoret som god, trots vetskapen om det strukturella underskottet och att vi aktivt arbetar med att komma tillrätta med det, säger Karin Wiborn.
