Varje år fram till den 31 oktober går det göra ett aktivt val så att en procent av den kommunalt beskattningsbara inkomsten går till den församling man önskar. Många inom Equmeniakyrkan har redan valt att styra sin kyrkoavgift på det sättet.
– Mer än 30 procent i dagsläget, som jag förstått det är det väldigt högt jämfört med andra samfund, säger George Olvik, kommunikationschef i Equmeniakyrkan.
Hemligheten bakom de höga siffrorna tror han är det överväldigande fokuset på den lokala församlingen.
– I andra samfund är det vanligt att en större del av medlemmars kyrkoavgift går till det nationella arbetet, och så kan man förstås göra, jag säger inte att det är fel. Men Equmeniakyrkan har valt en annan modell där församlingen får en väldigt stor del tilldelad.
68 procent av kyrkoavgiften går direkt till den lokala församlingen, 29 procent går till Equmeniakyrkans fördelningsråd som sedan delar ut pengar mellan de församlingar som söker – på så sätt finns det möjlighet att fördela pengar till exempelvis de församlingar som har få egna kyrkoavgiftsgivare och därmed jämna ut förutsättningarna litegrann.
Resterande 3 procent går till det administrativa arbetet på den nationella enheten, som vartannat år hjälper församlingarna tydligt i frågan om kyrkoavgiften genom en kampanj.
– Vartannat år är det kyrkoavgiften i fokus och vartannat år lägger vi krutet på att utmana till eget fast månadsgivande vid sidan om skattsedeln, berättar George Olvik.
Årets kampanj innehåller ett brev till alla de medlemmar som ännu inte bestämt sig för att ge sin kyrkoavgift, men även en del material som den lokala församlingen kan använda på exempelvis kyrktorget eller vid caféborden. Och detta år trycks det mer aktivt i materialen på att pengarna går till ”Min kyrka”.
– Vi tror att den viktigaste anledningen till att folk vill styra om sin kyrkoavgift är att de inser att pengarna verkligen går till den lokala församlingen, till det de kallar för sin kyrka. Därför har alla församlingar i år fått erbjudandet att vara undertecknare av brevet vi skickar ut till deras medlemmar, för att tydliggöra än mer att det verkligen rör sig om att det är deras kyrka som pengarna går till.
Enligt George Olvik verkar det ha varit ett bra drag, årets siffror ser så här långt – med cirka tjugo dagar kvar av oktober – väldigt bra ut.
– Om det beror på en god kampanj vet man ju aldrig helt, men jag vill tro att det spelat in och känner mig stolt och glad över kommunikationsenhetens arbete med detta i samarbete med församlingarna. Det har kommit in över tusen nya givare i år vilket är väldigt bra, det är snudd på årsrekord i antal nya och jag tror och hoppas att vi kommer att ha slagit det när vi summerar oktober, säger han.
Hur viktig är kyrkoavgiften för de lokala församlingarna?
– Den är väldigt betydelsefull. Församlingar behöver stabila inkomster som inte är beroende av vad man känner, som stabilt tickar in och som församlingen kan räkna med i sin budget. Här är kyrkoavgiften jämte autogiro-givandet den viktigaste delen.
Finns det någon risk att det personliga givandet hålls igen, att man anser sig ha gjort sitt när man börjat ge sin kyrkoavgift?
– Det kan säkert finnas enskilda sådana exempel, det vet jag inte, men mitt intryck är att många ger även vid sidan om sin kyrkoavgift. Jag har inga uppgifter om att någon församling som ökat antal givare av kyrkoavgiften har tappat på andra delar av inkomstsidan.
– Tror man på sin kyrka så vill man vara med och ge till den när man kan, och för mig är det främst det som återspeglas i det stora antalet som ger till sin lokala församling inom Equmeniakyrkan. Det är en väldigt aktivt, inte enbart ord utan en konkret och aktiv handling för att visa vad man känner, säger George Olvik.
