”Svenskarna har hjälpt mig ge utrymme för Anden”

Under två månader har latinamerikanerna på Apg29 nu levt tillsammans med svenskar. Så, vad säger de om dem?

Tidigare nyliga artiklar från Apg29:
Historisk berättelse samt reportage från årets upplaga

Under sammanlagt tre månader ska de – från Niquragia, Ecuador, Colombia, Peru och Chile – bo i colombianska Medellin på lärjungar-, ledar- och missionsskolan Apg29. Som en del av skolans pedagogik finns kulturutbytet, som hjälper studenterna att se och upptäcka saker ur andra perspektiv än sitt eget.

Komplementerande kultur för latinamerikanerna här i Colombia är den svenska, och Sändaren frågade – på plats i Medellin – några av dem vad deras tankar är om den nya kultur de nu, under hittills cirka 60 dagar, fått möta på nära håll.

– Haha, frågade du om jag tycker de är jobbiga? Nej, det skulle jag inte säga. Men… ibland känns det som att de ifrågasätter för mycket. Hittills är nog det vad som varit mest annorlunda för mig, berättar Paola Ascanta, 20 år gammal från Ecuador. 

Hon fortsätter:

– Jag har mer tänkt saker som jag inte sagt, som jag hållit för mig själv, tidigare. Det är jag tacksam att jag lärt mig av dem, att man kan säga vad man tycker även om det skulle avvika från det ledaren säger. Men samtidigt, ibland blir det för mycket, ibland känner jag ”åh, kan ni inte hoppa över det denna gång?”, säger Paola Ascanta och skrattar.

Russell Nicho, 26 år, är från Nicaragua och tycker att det är tre saker som framförallt kännetecknar svenskarna.

– För det första gillar de att planera, för det andra är de väldigt krävande och noggranna i sin planering och för det tredje så är de alltid i tid. 

Han och övriga latinamerikaner har fått ta efter, berättar han.

– Jag har försökt börja planera upp min tid bättre och vara mer seriös i det jag gör. Jag kommer nog aldrig blir perfektionist på det sättet de är i allmänhet, jag vill gärna behålla en del av improvisationslösning också – det tycker jag vi från Latinamerika är bättre på än svenskarna generellt – men tar gärna efter i planeringen eftersom jag inser att det skulle hjälpa mig växa som ledare och lärjunge, säger Russell Nicho.

Paola Ascanta
Russell Nicho
Samuel Jurado

Ifrågasättande, planerade och inte så spontana, alltså. Låter nästan lite stelt och tråkigt, eller? Samuel Jurado, 29 år från Colombia, ger en kompletterande bild.

– Svenskarna har hjälpt min tro, väldigt tydligt. Jag har varit kristen hela mitt liv men min tro har hela tiden varit väldigt logiskt driven. Svenskarnas öppenhet för Anden har utmanat det, jag har berörts av hur de ger utrymme för Anden så påtagligt. 

– Innan Apg29 gav jag inte så mycket frihet för Anden att tala till mig, men nu har jag fått lära mig det, mycket tack vare dessa svenskar som rest till andra sidan jorden för att söka Gud djupare. 

Tre latinamerikanerna har talat. Planerande, ifrågasättande och måna om Andens ledning. 

Inte så illa väl?

image_pdfLadda ner som PDF
Carl-Henric Jaktlund
Carl-Henric Jaktlund
Carl-Henric Jaktlund är chefredaktör på Sändaren samt författare till en handfull böcker. Han har en bakgrund som journalist på tidningen Dagen, pastor i pingströrelsen samt nationell ledare för Alpha Sverige.

Läs mer

Hultby: Kyrkan måste fortsätta vara en Jesusrörelse

Efter mer än 50 år som evangelist är Carl-Olov Hultby fortfarande övertygad om vad som är kyrkans viktigaste uppgift. Former kan förändras och gamla mötesformer försvinna – men Jesus håller också för framtiden.

Sändaren får sommarpuls

Istället för att ta in vikarier så väljer Sändaren att låta pulsen i utgivningen gå ner lite under veckorna 29-32 när det är semester...

Gudsmötet förändrade Erics syn på kyrkan

HÖNÖ. Efter femton år som pastor började Erik Andersson fråga sig vad han egentligen hade satt sin tillit till. I Ark i Köpenhamn har erfarenheter av bön, sjukdom, helande och nya sökare förändrat både hans ledarskap och hans syn på framtidens kyrka.

En kyrka som frågar: Vad kan vi göra för dig?

För Elin Alm är framtidens kyrka inte i första hand en fråga om nya metoder eller organisationsformer. Hon drömmer om en kyrka där människor bär varandra genom livets svåraste stunder, där olikheter får plats och där gemenskapen blir ett konkret uttryck för Guds omsorg.