Tidigare nyliga artiklar från Apg29:
Historisk berättelse, reportage från årets upplaga
och text om latinamerikanerna och svenskarna.
Som nyanländ till Colombia – från höstruskiga Sverige – söker jag gärna upp solen. Tid att njuta, det gäller att ta tillvara på tillfället. Daniel och Lisa Ånskog resonerar tvärtom.
– Vi sätter oss i skuggan någonstans, där uppe under trädet kanske?
De har varit på plats i dryga två månader nu så solen och värmen är inte så exotiskt längre, och uppdraget som ledare på Apg29 har också hittat sin vardag även om det aldrig blir slentrian.
– Det är spännande, vi brinner för att se lärjungar växa och ta steg i sin tro. Mitt huvudansvar som skolledare är att saker ska funka så att det finns förutsättningar för växt och utveckling, och att vägleda ledarna som sedan leder studenterna, berättar Daniel Ånskog.
Lisa Ånskog hör till ledarstaben och har mycket själavårdssamtal. Med sig har de även barnen Noa, Benjamin och Liv, 16, 15 respektive 11 år gamla.
– Vi var på ett likadant Apg29-äventyr i Mexico 2012 och det var så viktigt för oss i det skedet som familj, när pojkarna var små. Sedan dess har vi sagt att vi gärna skulle göra en period till tillsammans innan barnen flyttar hemifrån och detta kändes som sista chansen. Det är så givande och utvecklande, berättar Lisa Ånskog.
Det är uppenbart att barnen håller med, under de dagar jag är på plats är de i allra högsta grad med i det sociala umgänget såväl som vid andakter och samtal. Under Apg29:s lektionstider sköter de skolarbetet hemma på distans.
– Alla har varit väldigt stöttande och positiva till vår resa och vårt uppdrag, utom skolan som inte varit så medgörlig. Vi hamnade i ett läge där vi gemensamt fick bestämma oss för att följa det vi upplevt att Gud kallat oss till och åka ändå, berättar Daniel och Lisa Ånskog.
Ett utvecklande äventyr för familjen Ånskog som de hoppas ska få vara till betydelse för lång tid, kanske livet ut. Och detsamma hoppas och ber de för studenterna och övriga ledare.
– De kommer åka härifrån med massa upplevelser och beslut och efter detta är vår bön att de ska få resa sig som lärjungar även på hemmaplan, i sin vardag. Lärjungaskapet – det konkreta efterföljandet av Jesus – är så starkt i Apg29: Tänk om det kunde få följa med hem, det skulle vara en så stor välsignelse – tänk om de som kommer hem till sina församlingar kunde få vara en injektion och ses som en hjälp. För målet är ju inte att fostra kyrkobesökare utan lärjungar, säger Daniel Ånskog och viftar bort en myra som håller på att krypa uppför hans hals.
Lisa Ånskog fyller i:
– En människa som fått fatt i ett aktivt lärjungaskap kan göra hur stor skillnad som helst.
Det låter på er som erfarenheten är att de som kommer hem från Apg29 för sällan blir mottagna på ett bra sätt, tolkar jag er rätt då?
– Så är det, ja. Det är tyvärr alltför vanligt att folk kommer hem och liksom upplever sig kvävda och då menar jag inte bara av samhället utan även av församlingen. Man möter en attityd av att man ska dämpa sig, får en signal om att det kommer gå över – ”förr var jag också som du är nu”, typ, säger Daniel Ånskog.
Och där borde de hemma snarare känna att de vill hänga på?
– Exakt! Hängivenhet är ju något som kan bestå hela livet, det är inget enbart för ungdomen, och har den av olika anledningar kommit av sig så kan de yngre få vara med och blåsa på den glöden. Det finns så mycket svensk attityd av lagom och ljumhet som behöver utmanas. Jag önskar så att en äldre generation skulle få fatt i elden, det skulle vi må så bra av!
Varför blir det för sällan så, tror du?
– Jag tror mycket handlar om att vi inte vill stöta oss med samhället och därför inte vågar uttala evangeliet helt, och då försvinner kraften.
Cirka en månad återstår innan hemkomsten till Sverige. Ett äventyr kommer då ligga bakom, men det stora kvarstår.
– Hela livet tillsammans med Jesus är ett äventyr, det upphör inte för att vi kommer hem till Sverige igen. Om det blir något mer Apg29? Inte alls omöjligt, om Gud vill så är vi definitivt öppna för det, säger Lisa Ånskog.
