För fjärde året i rad anordnades den gångna helgen Equmenia Vinter: En långhelg i Åre för unga vuxna och ledare “med möjligheter att möta andra, fördjupas i frågor om tro och ledarskap, uppleva vintern och ha roligt” som det stod i inbjudan. Och Ida Pollack från Lund höll med. Hon hade 14 timmars tågresa till Åre, och trots att hon upplevt snö i Skåne under vintern så var det något annat att komma till dit.
När Sändaren pratade med henne under helgen, medans lägret pågick, var hon lyrisk.
– Jag har det toppen! Jag tycker väldigt mycket om att åka snowboard och Equmenia Vinter är fullt av folk som verkligen älskar utförsåkning. Det är väldigt roligt, sa Ida direkt från backarna i det lite mindre Duved som deltagarna åkte i den dagen istället för Åre vilket innebar att de enklare kunde åka mer tillsammans.
Det här var Ida Pollacks tredje Equmenia Vinter. Främst var det utförsåkning som gällde under lägret, men man behövde faktiskt inte åka något alls. Deltagarna kunde till exempel basta, gå på spa, gå runt i Åre by eller vara kvar på pensionatet Mullfjället, som lägret hade för sig själva, och se på film och spela spel.
Ida Pollack läser tredje terminen på läkarprogrammet i Lund. Innan studierna var hon tonårsledare och scoutledare i hemförsamlingen Bifrostkyrkan i Göteborg. Det hon framförallt uppskattat med Equmenia Vinter är att hon trots att hon inte är tonåring får åka med som deltagare.
– Det är helt otroligt att bara få vara. Basta, gå på seminarier jag inte planerat, äta mat jag inte lagat. Inte diska, inte ta ansvar för att tonåringar ska gå och lägga sig i tid och vara tysta på andakten. Det är mitt ansvar att vara trevlig och försöka se till att ingen är ensam, men det är inte mitt ansvar att se till att alla borstar tänderna. Det är helt underbart, säger Ida med ett leende.
Under helgen fanns det två seminariespår; ledare och unga vuxna, och årets tema var heliga vanor. Andakter och seminarier utgick till stor del från frågor och samtal, bland annat genom samtalskortlekar.
Ida upplevde att det var underbart att få starta dagen med andakt och tyckte att undervisningen under lägret var väldigt bra.
– Det har verkligen varit fokus på oss som unga vuxna. Nu när jag inte är ledare finns det verkligen saker för mig också. Vi har diskuterat en hel del om att heliga vanor betyder olika saker för olika personer. En helig vana bär mig i vardagen och tar mig närmare Gud, och det finns inte ett rätt sätt att vara “helig” på. Det har varit jättevärdefullt för mig. Jag känner att jag har tappat mycket när jag har flyttat.
Vad tar du med dig hem från lägret?
– Jag har förstått att jag verkligen saknat att vara med i församling, i en kristen familj. Jag ska försöka leta upp det i Lund. Sen tar jag med mig att jag verkligen inte är ensam. Det finns otroligt många kristna syskon i precis samma ålder och situation, som också att tycker att det kan vara lite svårt att inte vara tonåring längre.
Ola Rikner, barn- och ungdomskoordinator på Equmenia, är väldigt nöjd med lägret.
– Absolut! Vi har hunnit vara ute, haft samlingar, andakter och samtal. Och det är ju en naturupplevelse att vara i Åre, det är så vackert och så fint att verkligen njuta av vintern.
Under flera år anordnade Puls, som är Equmenias arbete med tro, idrott, träning och hälsa, en fjällkurs som liknar Equmenia Vinter. När kursen avstannade sökte Equmenia nya vägar, berättar Ola Rikner. Man ville skapa något enkelt, en mötesplats där man kan få växa, men också bara ha det skönt och slippa prestera som ledare.
– Olika personer behöver olika saker. Många har en tro och ber, men är kanske inte intresserade av retreat, inte för att det är fel utan för att det kanske inte stämmer just nu med ens person. Att då åka på en sån här sak är rätt enkelt. Och vi är inte iväg för att pressas att få en bättre tid i Vasaloppet eller att vi ska köra jättesnabbt i slalombacken. Vi har det skönt och gör det enkelt.
Deltagarna var mellan cirka 20 och 50 år och bland annat från Stockholm, västkusten och Småland. Några hade varit med alla tidigare år, medan runt hälften var nya. Ola Rikner sa att han hoppades att lägret skulle ge nya bekantskaper som kan leda till att det blir lättare att ses i församlingarna.
– Förhoppningen är ju att de som flyttat till en ny plats får träffa någon här som bor på samma plats och att man sedan kan gå till kyrkan tillsammans hemma. Det har ju hänt genom de här lägren, säger Ola Rikner.
