Svenska kyrkan är både en trygg institution och en trög koloss. Så beskriver prästen Johan Garde sitt samfund i Sändarens podd ”På jakt efter framtidens kyrka”. Med ena benet i församlingsvardagen och det andra i sociala medier ser han tydligt spänningen mellan kyrkans självbild och verkligheten i bänkarna.
– Svenska kyrkan är fantastisk på många sätt, men vi är också en administrativ jätte. Vi utreder, slår ihop, centraliserar – och under tiden tappar vi liv lokalt, säger han.
Garde, som nyligen lämnat tjänsten som församlingsherde i Mjölby och nu går vidare till Vadstena, pekar särskilt på utvecklingen där små församlingar gradvis urholkas. Gudstjänster firas mer sällan, ibland bara någon gång i månaden.
– För mig är det ganska enkelt: firar vi inte gudstjänst kan vi lägga ner. Det är centrum. Är inte det centrum vet jag ärligt talat inte vad vi håller på med.
Ett språk som varken förenklar eller flyr
Under flera decennier har kyrkan arbetat för att sänka trösklar och göra sitt språk mer tillgängligt. Men enligt Garde har pendeln slagit för långt.
– Vi har försökt förenkla allt. Det funkade sådär. Nu söker människor något annat: djup, mystik, svar. Inte bara frågan ”vad tänker du själv?”.
Han menar att kyrkan står inför uppgiften att återerövra ett språk som är tryggt i sin tradition, utan att bli vare sig högtravande eller flummigt.
– Vi har inte hittat hem än. Men drömmen är en kyrka som talar med gott självförtroende och samtidigt vågar erkänna att världen är komplex.
Församling – inte kundrelation
En annan avgörande fråga handlar om hur kyrkan ser på sina medlemmar. Garde är kritisk mot det han beskriver som en konsumentlogik.
– Kyrkan kan inte bygga på relationen producent–konsument. Det är det inte Kristi kropp. Antingen bär vi tillsammans, eller så dör vi långsamt.
Han tror att Svenska kyrkan, med sin relativt stabila ekonomi, ibland kan leva längre i förnekelse än frikyrkorna.
– Det finns pengar kvar även när engagemanget är borta. Vi kan ha tre anställda på en gudstjänst med fyra deltagare. Det är både vackert och djupt problematiskt.
Istället efterlyser han ett tydligare fokus på den gudstjänstfirande församlingen – inte som ett sätt att stänga ute, utan för att tydliggöra vad kyrkan faktiskt är.
Färre verksamheter – mer mod
Framtiden, menar Garde, kräver också att kyrkan vågar släppa sådant som inte längre bärs av människors längtan, utan mest av gamla strukturer.
– Vi har blivit en verksamhetskyrka med extremt mycket anställd personal. Om 20 år kommer det inte se ut så. Frågan är om vi tar aktiva livgivande beslut – eller bara låter det dö.
Han tror att präster behöver frigöras från rollen som ”allti-allo” och i stället prioritera det som ingen annan kan göra.
– Det är orimligt att allt måste ske med en präst närvarande. Vi måste våga lita på människors gåvor.
”Vi måste vara på sociala medier – även om det är obekvämt”
Som präst med över 25 000 följare på Instagram har Johan Garde också blivit en röst i det digitala kyrkorummet. En roll han egentligen inte vill ha ensam.
– Sociala medier är inte en säker plats. Men just därför måste kyrkan vara där. Annars överlåter vi arenan till enkla svar, nationalism och andlig manipulation.
Hans mål är inte att själv växa, utan att fler präster och församlingar vågar ta steget.
– Det hade varit guld om jag om två år kunde säga att nu finns det massor som gör det här bättre än jag. Då kan jag lägga ner.
Framtiden för Svenska kyrkan, menar han, avgörs inte av nya utredningar – utan av modet att välja fokus.
– Vi måste bestämma oss för vad kyrkan är. Samlas vi kring Kristus – eller kring våra verksamhetsplaner?
Denna text är AI-generad utifrån en transkribering av ett poddsamtal mellan Carl-Henric Jaktlund och Johan Garde. AI har därefter fått i uppdrag att skapa en artikel som speglar samtalet. Texten är inte tänkt som en ersättning till podden utan som ett komplement. Vill du veta mer kring vad Johan Garde tycker eller undrar kring något som känns lite för kortfattat i denna text? Lyssna till podden! Du hittar den här på hemsidan på Spotify eller andra platser där poddar finns.
