Lasse Svensson har levt hela sitt liv i kyrkan. Uppvuxen i pastorshem, tidigare kyrkoledare i Equmeniakyrkan och i dag regional kyrkoledare i syd, bär han på decennier av erfarenhet. Ändå är det inte nostalgiska minnen han vill tala om. Det är framtiden.
– Någonstans tänker jag att det är så otroligt viktigt att vi nu rannsakar oss i kyrkan. Vi talar så mycket om en nyvaken andlighet. Och då inte bara allmänt andligt, utan faktiskt om Jesus.
Han menar att kyrkan riskerar att fastna i en föreställning om att människor först måste ”bli troende” innan de kan höra hemma i gemenskapen. Problemet är bara att verkligheten ser annorlunda ut.
– Vi säger att vi längtar att människor ska bli troende. Men det är mycket möjligt att de redan är väldigt troende.
Svensson pekar på ett svenskt fenomen: människor som är döpta, ber ibland och besöker kyrkan – men ändå säger att de inte är kristna.
– Man checkar i alla boxar men diskvalificerar sig själv på sluttampen.
Det, menar han, är inte bara individens självbild. Kyrkan har bidragit till den.
– ”Ska du hänga med till kyrkan?” ”Nej, jag är inte säker på vad jag tror.” Men det var ju inte det som var frågan.
Mellan innanför och utanför
Frikyrklig tradition har betonat det personliga ställningstagandet. Det är en skatt, säger Lasse Svensson. Men det har också skapat ett tydligt ”innanför” och ”utanför”.
Han tror inte att lösningen är att tona ner Jesus eller sänka alla trösklar. Tvärtom.
– Vi kan inte bli mindre Jesuscentrerade. Vi behöver bli mer Jesuscentrerade.
Skillnaden ligger i utgångspunkten. Är människor potentiella kristna som ännu inte kvalificerat sig? Eller är de redan älskade av Gud – mitt i sitt sökande?
– Är alla människor Guds barn eller blir man ett Guds barn? Om vi menar att alla redan är Guds barn, då betyder det någonting.
Han återkommer till bilden av Gud som far.
– Mina barn är ju mina barn oavsett vad de tycker om det. Sen handlar det om relation.
Kyrkan mitt i byn
För Svensson är kyrkans uppdrag lokalt och konkret. Han minns hur ortsnamnet alltid lästes först vid pastorsutnämningar: Göteborg och sedan exempelvis Sankt Jakob.
– Orten nämndes alltid först. Det finns alltid en riktning för Guds kyrka. För människor, för det samhälle som finns.
Kyrkan är inte ett komplement till något annat. Den är kyrkan – mitt i byn, mitt i tiden.
Samtidigt finns strukturella utmaningar. Demokratin är en stolthet, men i många små församlingar är det få som orkar bära ansvar. Generationsskiftet är en ödesfråga.
– Vi älskar förnyelse, men vi avskyr förändring.
Han berättar om tiden som pastor i Sankt Jakob, där äldre kollegor bar honom när han kom med djärva idéer.
– Den typen av ansvarstagande behövs. Att inte bara säga att nu är det ungdomarnas tur och så backar alla vi andra.
Kultur eller teologi?
En avgörande fråga, menar Lasse Svensson, är att skilja mellan teologi och kultur.
– Hur kan något inte vara vår tradition? Vi är ju en ny kyrka. Vi har vilken tradition vi vill.
Förändring handlar sällan om strategier på papper. Det handlar om kultur.
– Teologin kan vara glasklar. Men kultur blir man liksom inte av med.
Därför är detta i grunden en ledarskapsfråga. Församlingar behöver samtala om vilka de är, vart de är på väg och hur de möter en tid som präglas av existentiell öppenhet.
– Det är inte bara att åka med. Men vi är kyrkan i vår tid. Hur ser vår tid ut? Vad gör vi då?
Börja i ögonhöjd
Svensson återvänder gång på gång till samma punkt: hur vi ser på människor.
– Är det människor som behöver bli troende och sen komma med oss? Eller är vi alla på den här vandringen?
Han vill börja i ögonhöjd. I övertygelsen att varje människa är skapad och älskad av Gud.
– När vi möter en annan människa så är det en annan människa skapad av Gud, älskad av Gud. Börja därifrån.
Kyrkan har alltid funnits mitt i livets smärta och längtan, säger han. Frågan är om den vågar öppna upp för de existentiella samtal som redan pågår – på bryggor, i båthamnar, runt köksbord.
– Det finns så otroligt mycket att prata om. Men när vi kommer till kyrkan är det inte alltid det där hänger med.
Hans längtan för framtiden är därför inte en ny modell eller ett nytt program.
– Att vara kyrkan, mitt i byn, kyrkan i den här tiden för den här världens skull.
Denna text är AI-generad utifrån en transkribering av ett poddsamtal mellan Carl-Henric Jaktlund och Lasse Svensson. AI har därefter fått i uppdrag att skapa en artikel som speglar samtalet. Texten är inte tänkt som en ersättning till podden utan som ett komplement. Vill du veta mer kring vad Lasse Svensson tycker eller undrar kring något som känns lite för kortfattat i denna text? Lyssna till podden! Du hittar den här på hemsidan på Spotify eller andra platser där poddar finns.
