När Christofer Öhrvall får frågan om framtidens kyrka svarar han med en lista. Fyra saker han önskar att människor skulle säga om kyrkan – och om de kristna.
– Jag har ställt mig själv frågan: Vad skulle jag vilja att människor säger om framtidens kyrka?
Det första är enkelt, nästan självklart.
– ”De där kristna verkar så ärliga och härliga, sårbara, äkta och livsglada.”
Han menar att bilden av Jesus i evangelierna är just sådan: glad, närvarande, sann. Ändå är det inte alltid så kyrkan uppfattas i dag.
– När jag möter människor är det inte det här de tar upp. Ibland möts jag istället av ordet ”skenhelig”.
Det finns helt enkelt ett glapp mellan hur det borde vara och hur det ibland är.
Aldrig dömd
Den andra saken han önskar att människor skulle säga är kanske ännu mer utmanande.
– ”Hos de kristna känner jag mig aldrig dömd.”
Om kyrkan själv lever av nåd borde det märkas, menar han. De som själva fått mycket förlåtet borde vara de första att förlåta.
– Vi säger att det här är en plats för syndare. Men så kan människor komma och uppleva att här finns bara perfekta människor.
Det är här förtroendekrisen uppstår. Många har en grundläggande bild av vem Jesus var – den som lät den utan synd kasta första stenen, den som omfamnade de sköra. När kyrkan inte speglar det, uppstår en dissonans.
– Det blir en skillnad mellan hur det borde vara och hur det är. Och människor märker det direkt.
Lite bättre där kristna finns
Den tredje drömmen är mer vardagsnära.
– ”Där det finns kristna blir det alltid lite bättre. Lite roligare, tryggare och mer liv på något vis.”
Öhrvall återvänder till Jesus. Människor drogs till honom. Inte för att han hade alla rätta åsikter formulerade i punktlistor, utan för att det blev bättre omkring honom.
– Det var tryggare. Det fanns ingen dom. Det var roligt. Det var mer liv.
Han talar om saltets kraft – något som bara fungerar i kontakt med det som ska påverkas. Kyrkan kan inte isolera sig och samtidigt hoppas på genomslag.
– Ett salt har bara sin kraft i kontakt med det det ska vara salt för.
De minsta först
Den fjärde punkten rör kyrkans perspektiv.
– ”De där kristna verkar alltid ha de minsta och utsattas perspektiv.”
Han hänvisar till Jesu ord om att det vi gör mot de minsta gör vi mot honom. Om Jesus är kyrkans högsta auktoritet, då borde frågan om hur vi behandlar de utsatta vara central.
– Har vi Bibeln som rättesnöre och Jesus som vår högsta auktoritet, då borde den här frågan vara den absolut viktigaste.
Från åsikt till relation
Men varför är det så svårt? Varför fastnar kyrkan istället så lätt i att uppfattas som dömande och självrättfärdig?
Öhrvall tror att en del av svaret ligger i fokusförskjutningen från liv till åsikter.
– Om jag bara tycker rätt i tillräckligt många frågor, då är jag rätt. Så tänker vi ibland.
Han har undervisat bibelskoleelever i många år och sett hur unga kristna ofta söker de korrekta svaren i teologiska frågor. Men Jesu liv, menar han, handlade i första hand om människor – inte om att vinna debatter.
– Antingen ägnar vi vår energi åt vad vi ska tycka och tänka. Eller så ägnar vi den åt att leva bland vanliga människor.
Det är här han ser en avgörande nyckel. Evangelisation börjar inte i stora satsningar utan i relationer.
– Jag önskar att vi i större utsträckning skulle börja väldigt nära oss.
Han målar upp en bild: Tänk om du får tio biobiljetter och en fantastisk kväll att dela. Vem bjuder du med? Troligen någon du redan har en relation till, och då blir frågan: finns de naturliga relationerna med människor utanför kyrkan?
– Det är där jag tänker att vi ska vara ett salt och ett ljus.
En brödsgemenskap
Christofer Öhrvall varnar för att kyrkan reduceras till en prestations- eller åsiktsgemenskap. Kyrkan är något annat.
– Det är en brödsgemenskap.
Det som håller samman är inte prestation eller korrekthet, utan Kristus – det brutna brödet, nattvarden, nåden.
– Jag får vara med på grund av vad Kristus har gjort. Inte på grund av vad jag presterar.
Först när den identiteten landar kan kyrkan våga sluta göra vissa saker, prioritera om och ge utrymme för relationer utanför den egna verksamheten.
– Låt oss inte göra kyrka på ett sådant sätt att vi inte orkar det vi är satta till att vara.
Till slut landar allt i den enkla men krävande frågan: ”Hur är det att vara med dig?”
– Vad säger människor omkring dig? Hur är det att vara med dig?
Hans dröm är att svaret ska vara självklart.
– ”Jag möter honom eller henne. Då blir allting bara lite bättre. Det är nåd. Det är värme.”
Denna text är AI-generad utifrån en transkribering av ett poddsamtal mellan Carl-Henric Jaktlund och Christofer Öhrvall . AI har därefter fått i uppdrag att skapa en artikel som speglar samtalet. Texten är inte tänkt som en ersättning till podden utan som ett komplement. Vill du veta mer kring vad Christofer Öhrvall tycker eller undrar kring något som känns lite för kortfattat i denna text? Lyssna till podden! Du hittar den här på hemsidan på Spotify eller andra platser där poddar finns.
