Varannan onsdagskväll samlas barn och ungdomar från hela landet i samma pampiga kyrka med lila matta och Equmeniafärgade fönster och lyssnar på talare som CheddarKnite eller Marreman. Var kan den här kyrkan ligga, kanske du undrar. På Equmenias server i Minecraft.
Equmenia Gaming anordnar en online-aktivitet varje onsdagkväll. Då ansluter barn, unga och ledare och spelar tillsammans i en knapp timme. Ibland samarbetar de och ibland tävlar de mot varandra och efter det är det dags för andakt. Om kvällens spel är Minecraft, vilket det är varannan vecka, går alla spelare in i den digitala kyrkan där en ledare håller i andakten. Bön, någon låt via Spotify och ett kort delande brukar ingå.
– Det blir på många sätt som en andakt i en fysisk kyrka. Skillnaden är att man kan vara med oavsett var man befinner sig, säger Marcus Perhamn som är med i Equmenia Gamings strategiska arbetsgrupp.
Förutom andakten kan deltagarna skriva böneämnen när som helst under veckan på kommunikationsplattformen Discord. Eftersom spelarna inte träffas fysiskt kan det vara lättare att dela något här än i andra sammanhang.
– Ofta reagerar både ledare och deltagare på böneämnena med böne-emojis. Det är fint att se, säger Marcus Perhamn.
Equmeniaföreningar kan starta gamingverksamhet lokalt, på samma sätt som de kan starta tonårsverksamhet eller söndagsskola. Och nya initiativ växer fram, i form av verksamhet, LAN-träffar och läger. Samtidigt har Equmenia Gaming breddat sitt arbete till fler typer av spel.
– Vi startade med fokus på digital gaming, men spelvärlden är mycket större än så. Det finns ett jätteengagemang i många lokala föreningar för brädspel och rollspel och därför kändes det naturligt att inkludera även det.
Vanligtvis deltar mellan 15 och 20 personer i onsdagsaktiviteterna. Under våren har tekniska problem med speluppdateringar gjort att alla inte kunnat vara med, men när allt fungerar når Equmenia Gaming många unga som ofta har en koppling till kyrkan, men inte alltid känner sig hemma där.
– Vi vet att en del av dem som är med varje vecka annars är ganska isolerade och kan ha det svårt socialt. Här får de en annan typ av mötesplats, säger Marcus.
Equmenia Gaming vill att unga gamers ska lära känna Jesus och ha en trygg plats att utöva sitt intresse. De vill också visa att det går att vara kristen, gå i kyrkan och tro på Gud och samtidigt vara en gamer. Samtidigt vill de främja en sund gamingkultur, en kultur det finns många fördomar om, menar Marcus.
– Absolut, framförallt bland äldre i kyrkan. Många som inte är insatta hör bara om de negativa delarna. Om man bara får bilden av spelmissbruk och att någon som spelat skjutspel sedan gått ut och skjutit på riktigt är det klart som sjutton att man är motståndare till det. Men det är långt ifrån hela bilden av gaming.
Många föräldrar hör av sig till Equmenia Gaming med frågor om hur de ska hantera sina barns spelande, till exempel kring skärmtid eller våldsinslag i spel. Här vill ledarteamet vara ett bollplank och ge stöd. Angående val av spel anser Marcus att ett spel som går ut på att skjuta motspelare i många fall är mer sociala och interaktiva än spel som ses som harmlösa. Han ger exemplet Candy Crush, som må se gulligt ut med färgglada karameller, men ”i princip enbart går ut på att du ska bli beroende” och lockas till köp föra att komma vidare.
– I många skjutspel samarbetar du, får social tillhörighet, bygger upp en strategi och övar upp kommunikationsförmågan. Viktiga bitar att lära sig i livet. Samtidigt behöver man hitta en balans. Det är inte bra att bara spela och det som är bra för en person är inte alltid bra för en annan.
Marcus Perhamn uppmuntrar nu fler församlingar att våga satsa på gaming.
– Gör man det på rätt sätt är gaming ett jättebra verktyg att nå en grupp människor som annars inte skulle ta steget in i en kyrka.
