– Jag frågade min 17-åring i morse hur framtidens kyrka ser ut. Då tittade han på mig och sa: ”Vad är det för fel med den som är nu?” Och det är faktiskt en ganska god ingång. Vi gör mycket som är bra. Men naturligtvis måste vi också hänga med in i framtiden.
För Helena Gatås börjar framtidens kyrka inte i missnöje, utan i förvaltarskap.
Som musikledare i Tabernaklet i Göteborg samt förskolerektor och engagerad i socialt arbete bland hemlösa och utsatta så ser hon både styrkorna och utmaningarna i dagens församlingsliv.
– Jag gillar tillsammans. Jag tänker väldigt inkluderande. Alla måste få plats. Oavsett vem man är och vad man kan och vad man gör.
Arbetet bland socialt utsatta i Göteborg har förstärkt den övertygelsen.
– Det finns så otroligt mycket fina, vackra människor, med så mycket bra tankar. Och så gör man ett felval i livet, och så hamnar man helt fel. Kanske igen och igen. Men att då få möta människan bakom och kunna göra en liten förändring för de människorna – det är stort.
Glädjen som grundton
För Helena Gatås är glädjen avgörande för kyrkans framtid.
– Har vi inte glädjen i det vi gör – glädjen i församlingen, glädjen i att vara tillsammans – så kommer vi ingen vart. Jag tänker alltid att man måste skratta tillsammans. Det är superviktigt för mig.
Hon menar att svensk kristenhet riskerar att fastna i krav och prestation.
– Vi har haft det så bra i vårt land i så många år att vi börjat kräva en del av varandra och av samhället, och då även av kyrkan. Jag tror att vi måste skala bort det och komma tillbaka till glädjen i Kristus och med varandra.
Det handlar också om att våga lämna moralism och tillrättalagda fasader bakom sig.
– Vi har haft ganska mycket ”det här får du göra, det här får du inte göra”. Vi har gått med pekfingrarna inom kyrkan. Jag tänker att vi måste lägga ner det. Vi måste lägga ner alla moralkakor och få vara sådana som vi är.
Mötet med människor i samhällets ytterkanter har, enligt henne, visat något viktigt.
– De är ju precis som de är. Det blir väldigt äkta, det är inga upputsade fasader där inte.
Äkthet framför fasad
Helena Gatås efterlyser större ärlighet också inom kyrkan.
– Vi ska ofta vara så himla präktiga inför varandra. Jag tänkte för några år sedan att jag inte ska svara ”det är bra” längre om det inte verkligen är det. Om det inte är bra så ska jag säga det.
Hon menar att verklig gemenskap kräver mod att både tala sant och lyssna.
– Vi ska ju inte ställa frågan ”hur mår du?” om vi inte vill ha svaren.
Friheten blir därför central i hennes vision.
– Inte bara friheten att själv få vara den man är, utan också friheten att låta Jesus göra något i våra liv. Vi springer ju på hela tiden, men ibland glömmer vi att lyssna efter Guds vilja.
Musiken som livsnerv
Som musiker återkommer Helena Gatås ständigt till musikens avgörande betydelse.
Under en resa till Israel fick hon ett tilltal som kom att forma hennes syn på sitt uppdrag.
– En präst stannade framför mig och sa: ”Without music, the church is dead.” Och det slog mig så ända in i hjärtat. Vad håller jag på med? Det är ju det här jag brinner för. Det är klart jag inte ska sluta.
Musiken är för henne inte en detaljfråga, utan själva livsnerven.
– Vi måste ha musiken i kyrkan. Det blir ingen gudstjänst om vi inte har musiken.
Hon betonar vikten av musikalisk bredd.
– Alla människor ska känna sig hemma i vår gudstjänst. Man behöver inte älska allt vi gör, men det ska finnas något moment där man känner: ”Det här.”
Sången formar både tro och gemenskap, menar hon.
– Det händer någonting när vi sjunger. Musiken och sången rymmer hela livet – sorg, glädje, förtvivlan och hopp.
Modet att tänka nytt
Samtidigt behöver kyrkan våga ompröva sina verksamheter.
– Ibland tror jag att vi har en massa saker som pågår i kyrkan som kanske är förlegade, eller som ingen riktigt brinner för. Vi har det för att vi alltid haft det.
Därför behövs större lyhördhet.
– Vi ska inte bara ha saker för att vi alltid haft dem. Vi ska tänka efter vad vi gör, vad vi vill göra och vad Gud vill.
För Helena Gatås handlar framtidens kyrka ytterst om att skapa miljöer där människor faktiskt vill stanna.
– Alla ska känna att här är gott att vara. Då tänker jag att Gud har väldigt goda möjligheter att göra sitt.
I hennes vision formas framtidens kyrka inte främst genom fler strategier eller större verksamhet, utan genom att återupptäcka det mest grundläggande:
Gemenskap. Glädje. Frihet. Musik. Och plats för fler.
Denna text är AI-generad utifrån en transkribering av ett poddsamtal mellan Carl-Henric Jaktlund och Helena Gatås. AI har därefter fått i uppdrag att skapa en artikel som speglar samtalet. Texten är inte tänkt som en ersättning till podden utan som ett komplement. Vill du veta mer kring vad Helena Gatås tycker eller undrar kring något som känns lite för kortfattat i denna text? Lyssna till podden! Du hittar den här på hemsidan på Spotify eller andra platser där poddar finns.
