Vi vill här ställa en angelägen huvudfråga till kyrkoledningen i Equmeniakyrkan om ett vägval i den nu aktuella omorganiseringen:
Varför har ni i den nya organisationen för Equmeniakyrkan i hög grad valt bort engagemanget för de palestinska kristna?
Kairos-dokumentet – en kallelse vi inte kan ignorera
Frågan är särskilt angelägen i relation till det nya Kairos-dokumentet, som lanserades i Betlehem i november 2025. Här lyfter våra kristna syskon i Israel och Palestina fram en pågående allvarlig humanitär kris med folkmord, etnisk rensning och bosättningskolonialism.
Förföljelse och rensning av kristna utgör nu ett allvarligt hot mot många av Mellanösterns kyrkor. Antalet kristna i Israel och Palestina har minskat kraftigt. Därmed undermineras de kristnas närvaro i området, där de första lärjungarna en gång förkunnade de goda nyheterna om Jesus Kristus.
Kairos-dokumentet i sin helhet finns på kairospalestine.se. Vi hoppas att kyrkoledningen aktivt vill medverka till att detta dokument blir studerat i vår kyrka som en inspirationskälla till relevant mission och sociopolitiskt engagemang idag. Kanske behövs också ett Kairos Sverige-dokument!
Under de senaste fyrtio åren har studieresor, konferenser och studiecirklar i studieförbundet Bildas regi utgjort en viktig bildningsresurs inom vår kyrka, vilket både har stimulerat bibeltolkningsfrågor och skapat ett fördjupat engagemang i politiska sakfrågor och kunskap om konkreta mänskliga rättigheter som kränks och om internationell humanitär rätt. Finns det någon uppdaterad plan för en fortsättning på denna folkbildning i vår kyrka i samarbete med Bilda och Diakonia, med flera?
Vad händer med kyrkans närvaro i Mellanöstern?
Från att närmast varit försvunnen från den internationella politiska dagordningen har den israelisk-palestinska konflikten sedan den 7 oktober 2023 åter hamnat i centrum. Diskussionen handlar om oskyldiga civilas lidanden, om Gazas framtid och om förutsättningarna för en tvåstatslösning – det senare är måhända paradoxalt, eftersom en tvåstatslösning är det sista som Hamas vill se, liksom tyvärr allt färre medborgare i Israel.
I ett svenskt frikyrkligt perspektiv väcker konflikterna i det heliga landet både gamla frågor om kyrkornas relationer till makthavare i det heliga landet och till mer komplicerade religiös samexistens i en tragisk konflikt. På vilket sätt vill kyrkoledningen i Equmeniakyrkan möta behovet av vägledning kring kritik av staten Israels ageranden och av bosättarrörelsens grymheter mot civila? När blir det antisemitism?
Hur tänker kyrkoledningen fortsätta att ha kontakt med Mellanöstern? Hur för ni över relationer i Mellanöstern till församlingar eller arbetsgrupper av ideella som vill fortsätta odla kontakterna?
Vår viktigaste fråga är den om Equmeniakyrkans fortsatta engagemang för de palestinska kristna. Vilka konkreta utgångspunkter har Equmeniakyrkan nu för sitt engagemang i Mellanöstern? Vilket nätverk vill ni ansluta oss till? Hur kommer det att återspeglas i den nya organisationen?
I pingstens tid 2026
Sune Fahlgren
Emanuel Furbacken
Ann-Sofie Lasell
Lena Lönnqvist
Claes-Göran Ydrefors
