För 140 år sedan var Kristinehamn ett självklart centrum för det då nygrundade Svenska Missionsförbundet. Här fanns en av de största missionsföreningarna, här bodde samfundsledaren E. J. Ekman och här låg också Missionsskolan, där predikanter och missionärer utbildades för tjänst i både inre och yttre mission. Skolan flyttades 1890 till Stockholm, först till Södermalm och senare till Lidingö.
Lördagen den 30 maj kom Kristinehamn åter i fokus för missionsintresset, om än i en annan form. Då presenterades den nyutkomna antologin Mission på värmländska. Värmland till världen – världen till Värmland, utgiven av Votum Förlag och redigerad av Daniel Strömner och Rune W Dahlén. Boksläppet i Broängskyrkan samlade deltagare från både när och fjärran.
I bokens 14 kapitel berättar elva författare, de flesta med värmländsk bakgrund eller stark anknytning till landskapet, om missionens historia ur ett värmländskt perspektiv. Här ryms både breda översikter och personhistoriska nedslag.
Präglat av Missionsförbundet
Eftersom Värmland kom att präglas starkt av det 1878 grundade Svenska Missionsförbundet blir berättelsen om värmländska missionärer också nära sammanflätad med samfundets historia. Samtidigt har ambitionen varit att även uppmärksamma missionärer som verkat för andra samfund och missionsorganisationer.
Under dagen hölls två panelsamtal. Det första fokuserade på missionens historia och vilka lärdomar som kan dras av den i dag. Samtalet leddes av Marcus Sandström och panelen bestod av Göran Gunner, Gunilla Gunner och Anne Sundberg.
En fråga som väckte viss munterhet var om den värmländska inställningen att ”det årner sej” kan ha gjort värmlänningar särskilt lämpade som missionärer.
– Ja, det är väl ett bra exempel på kontextuell teologi, sade Anne Sundberg.
Gunilla Gunner lyfte fram Wilhelm Sarwe som ett exempel på den entreprenöriella missionärstyp som präglade Missionsförbundet. Som missionär i Ryssland verkade han under närmare 40 år och talade enligt uppgift felfri ryska.
Panelen berörde också kvinnornas ställning inom missionen.
– Missionsförbundet gav också kvinnorna som blev missionärer samma status som männen, sade Göran Gunner. Inom Svenska kyrkan, där missionärerna var prästvigda män, blev kvinnorna enbart präst- och missionärsfruar.
Anne Sundberg pekade på vilken betydelse den internationella missionen hade inom samfundet.
– Ett tecken på yttre missionens status inom Missionsförbundet var att den största högtiden på generalkonferensen var just ”yttre missionens högtid” med avskiljning av missionärer.
Från historien till framtiden
Samtalet kom också att handla om hur missionen påverkat Sverige.
– Vi har blivit insatta i ett sammanhang, sade Göran Gunner. Vi blev en liten del av det som pågår i världen. Kunskapen om världen och särskilt om Kongoländerna var mycket god.
Senare riktades blickarna framåt. I ett andra panelsamtal medverkade Malina Arp, Anna Gustafsson och Karin Lövestam Öberg. Samtalet kretsade kring framtidens mission i Värmland och Sverige, både lokalt och internationellt.
Karin Lövestam Öberg berättade om sin egen väg till missionsfältet i Sydafrika.
– Om någon sagt fyra år förut att du ska åka till Sydafrika, så hade jag skrattat. Men så blev det.
När frågan om digital mission kom upp lyfte Malina Arp fram sina egna erfarenheter.
– Jag blev själv frälst på Youtube. Så även om det personliga mötet är mycket viktigt så har vi också redskap som kan nå många människor.
Tillbaka till Missionsskolan
Efter fikat följde deltagarna med Rune W Dahlén på en kort promenad till huset på Fabriksgatan där Missionsskolan var inrymd mellan 1878 och 1890. Byggnaden finns fortfarande kvar som bostadshus och påminns genom en minnesskylt om sin tidigare betydelse.
Dagen avslutades med att författarna presenterade sina bidrag till antologin. Bland annat skildras värmländska missionärer i Kina, kartläggningar av missionärernas sociala bakgrund och nutida missionsinitiativ.
Som bokens undertitel antyder speglar den missionens dubbla rörelse: från Värmland ut i världen – och från världen tillbaka till Värmland. Förhoppningen är att historien inte bara ska dokumenteras utan också inspirera till nytt missionsengagemang.
