Inte den vanliga debatten, utan ett dialogsamtal om personliga drivkrafter och värderingar och hur de tar sig uttryck i dagens brännande frågor: medmänsklighet, klimatet och civilsamhällets roll i demokratin. Det är programförklaringen för politikerdialogerna i Immanuelskyrkan i Stockholm. Onsdagskvällens samtal leddes av Margaret Josefsson, diakon, och Erik Amnå, statsvetare.
– Detta är en kväll som inte är partipolitisk, men vi tror på det demokratiska engagemanget och det goda samtalet, sa församlingsföreståndare Carin Dernulf.
Det finns många gemensamma nämnare mellan kvällens gäster. Lars Leijonborg växte upp i ett frikyrkohem i Solna. Hans pappa var både pastor och socialarbetare. Birgitta Ohlsson tillhör Svenska kyrkan och har genom sin make en fot i den judiska församlingen. Hon berättade att hennes politiska engagemang för global solidaritet och bistånd grundlades i Örebromissionens söndagsskola i Linköping.
Båda har långa och framgångsrika politiska karriärer bakom sig och har nyligen gjort politisk comeback – men nu på varsin sida i politiken. Birgitta Ohlsson har bytt parti från Liberalerna till Centerpartiet.
Var går den socialliberala gränsen?
Hur ser Lars Leijonborg på Tidösamarbetet? Har han något socialliberalt villkor när han nu kandiderar för Liberalerna igen?
– Sverigedemokraterna har accepterat EU, Nato och att vi stöttar Ukraina. För mig skulle det vara en röd linje om man stödde Putin, sa Lars Leijonborg.
– Min politiska gräns går betydligt före Putin, replikerade Birgitta Ohlsson snabbt.
– Ger man auktoritära partier en maktplattform får man auktoritär sakpolitik, det kommer som ett brev på posten, sa hon.
Erik Amnå insisterade: Ni är båda socialliberaler. Var finns det största skavet i era respektive allianser?
– Personligen har jag aldrig riktigt gillat det där med att isolera krafter, utan jag tror mer på dialog, svarade Lars Leijonborg.
Han kritiserade både Richard Jomshofs (SD) uttalanden mot muslimer och Moderaternas biståndspolitik, som han tycker styrs av egenintresse, men landar ändå i att Tidösamarbetet är rätt.
– Antingen försöker man rida på tigern, utan att hamna i tigerns mage, eller så låter man Socialdemokraterna regera för evigt, sa Lars Leijonborg.
Birgitta Ohlsson ”håller inte alls med”:
– För mig handlar socialliberalism väldigt mycket om att stå för global solidaritet, sa hon.
Hon beklagade att kristdemokrater och liberaler inte förmått sätta stopp för Tidöregeringens aggressiva utvisningar och nedskärningar av biståndet. Hon tog även upp den bristande respekten för rättsstatens principer och det kulturkrig som hon tycker har präglat mandatperioden.
– Man sitter redan i munnen nu på den här tigern som vi pratade om tidigare, sa Birgitta Ohlsson.
Det blev dags att byta ämne. Genom sitt arbete i församlingen möter Margaret Josefsson många människor som lever i allt större osäkerhet och allt fler barn som lever i fattigdom. Vad kan ge hopp åt dessa människor?
Här lyfte Lars Leijonborg fram att Tidöregeringen har tagit krafttag mot gängkriminaliteten, vilket är trygghetsskapande för många. Birgitta Ohlsson menade att det finns mycket man skulle kunna göra för att minska utsattheten för barn och ensamstående föräldrar – insatser som också skulle fungera förebyggande mot kriminalitet, påpekade hon.
Även om publikens medelålder var tämligen hög var ungdomsperspektivet närvarande under kvällen. Sixten Tynnemark Dahlemark, vice ordförande i församlingens ungdomsstyrelse, modererade en del av samtalet och fokuserade på klimatet och även debattklimatet i politiken. Han fick långa, men kanske inte så precisa svar som han efterlyste.
Olika syn på civilsamhällets beroende
När det blev dags att avrunda hängde frågan om civilsamhällets ställning kvar i luften. Vilka besked kan liberalerna ge?
Om oppositionen vinner valet kommer de att återställa både biståndet och anslagen till studieförbunden, lovade Birgitta Ohlsson.
– Det handlar om pengar så klart, men det handlar också om tonen och jag tycker att det är djupt obehagligt att Sverigedemokraterna attackerat svenska civilsamhällesorganisationer som Civil Rights Defenders och hotat: Om ni fortsätter att höja tonen mot oss kommer vi att dra in bidragen.
Utvecklingen i såväl USA som Sverige visar på problemet med ett civilsamhälle som är beroende av statligt stöd, menade Lars Leijonborg.
– Det är väldigt bra att svensk frikyrklighet inte har gjort sig beroende av staten. Civil Rights Defenders borde inte vara beroende av SD:s välvilja men för närvarande är de det och jag menar att det är viktigt att staten ser till att den rika floran av civilsamhällesorganisationer lever vidare, sa han.
Diskussionen slutade på estraden men fortsatte över fika.
Om två veckor är det dags för ännu ett dialogsamtal, men mellan Jakob Forssmed (KD) och Ardalan Shekarabi (S).
