Anders Marklund har varit pastor sedan 1990 och hunnit vara både ungdomspastor, församlingsföreståndare och ledare för Alpha Sverige. Han var också involverad som inspiratör och processledare när Equmeniakyrkan bildades. Sedan tio år tillbaka är han pastor och föreståndare i Hönö Missionskyrka och därmed också ledare för Hönökonferensen.
När han blickar framåt är det ändå inte organisationsformer eller nya verksamheter som först kommer upp.
– Jag längtar efter en kyrka som har Kristus i centrum, där Jesus får vara själva navet för oss, det vi samlas kring. Det finns så många frågor i dag som kan splittra svensk kristenhet och gemenskapen. Då behöver vi fråga oss vad det är vi inte kan tumma på. För mig skulle den apostoliska trosbekännelsen kunna sammanfatta det navet. Men ibland tycker jag att vi fastnar i cykelställsfrågor.
Anpassa kostymen – inte evangeliet
Samtidigt ser Anders Marklund hur människors relation till kyrkan förändrats. Den som inte längre finns med i en församling behöver inte nödvändigtvis ha tappat sin tro, bland är det snarare formerna och förväntningarna som inte längre fungerar med det liv människor lever.
Därför tror han att kyrkan måste vara försiktig med att mäta människors tro efter hur mycket tid de lägger på församlingens verksamhet.
– Vi kan inte bygga en kyrka eller församling på missnöjet över att inte fler hjälper till. Vi måste bygga på tilltron till dem som faktiskt hjälper till och utgå därifrån. Vi kan inte tjata till oss ett engagemang, utan ett engagemang måste födas. Det tror jag att det gör ur en gemenskap som är öppen och bejakande. Vi ska inte anpassa evangeliet, men vi kanske ska anpassa kostymen mer än vad vi gör i dag.
Han minns själv människor som investerade mycket tid i honom under uppväxten i Immanuelskyrkan i Borås. Söndagsskolläraren Tyra Borg hade hållit på i decennier. Nisse, omkring tio år äldre än Anders själv, samlade tonårskillarna till bibelstudier i hemmen.
– Nisse investerade tid i oss. Jag tror inte det finns många sådana Nissar i dag heller, som när man är 25 investerar så mycket i 15-åringar. Det betydde mycket för mig. Jag önskar att vi skulle kunna hitta de personerna igen och uppmuntra den gåvan. Det har varit en viktig pusselbit på min väg till tro.
I dag ser han samma överlåtelse bland annat hos Hönö Missionskyrkas scoutledare. Ett tjugotal ledare lägger tid och till och med semester på drygt hundra scouter. I stället för att beklaga det kyrkan inte längre klarar av tror Marklund att församlingarna behöver se var engagemanget faktiskt finns – och bygga vidare därifrån.
Gudstjänsten börjar på parkeringen
En kyrka med Jesus i centrum handlar för Anders Marklund också om hur människor faktiskt blir bemötta. Han berättar om en äldre man som efter 60 år utan kyrka eller bön kom till en parentation för att hedra en gammal arbetskamrat. Där mötte han en person ur församlingen, började komma till gudstjänster och hittade tillbaka till tron.
– Det finns många i våra stugor runt omkring i landet som har en erfarenhet av våra kyrkor men som av någon anledning har valt att inte prioritera församlingslivet. Jag tror inte att vi ska stirra oss blinda på en speciell grupp. Vårt ärende är att presentera Jesus Kristus och vara en gemenskap som är öppen för människor som kommer i vår närhet, som inte sätter etiketter på människor och inte säger att det är vi och dem. Det är vi. Gott att du är här.
Det perspektivet påverkar också hur han tänker kring gudstjänsten. Språket från predikstolen ska gå att förstå, men tillgängligheten börjar långt innan predikan.
– Gudstjänsten börjar på parkeringen, när människor kommer till kyrkan. Vi måste förutsätta att det kommer människor som inte har varit här tidigare. De kanske inte vet vart de ska ta vägen när de kommer innanför dörren. Var ska jag hänga jackan? Ska man stå upp eller sitta ner? Är jag välkommen? Då är det viktigt vad som händer när man kliver innanför dörren. Är det någon som hälsar på mig och säger att det var gott att se dig?
I Hönö Missionskyrka har till och med kyrkkaffet fått granskas med de ögonen. När även församlingsmedlemmar berättade att de kunde känna osäkerhet kring vem de skulle sätta sig med ställdes ståbord in i serveringen. Det blev ett mer kravlöst sätt att mötas – och borden fylldes snabbt.
Tvivlet är inte farligt
I den öppna gemenskap Marklund längtar efter måste det också finnas plats för frågor och tvivel.
– Jag tycker det är sunt att vi vågar reflektera över vår egen tro och säga: Vänta nu, jag får inte ihop det här just nu. Tomas tvivlade trots att han hade hängt med Jesus i den innersta kretsen. Ett tvivel är inte farligt, för ett tvivel tyder ju på att man har en tro. Hade jag ingen tro skulle jag inte behöva tvivla.
Och trots de utmaningar han ser är Anders Marklund hoppfull om församlingens framtid. Skälet är framför allt att kyrkan, som han ser det, inte är människors eget projekt.
– Församlingen finns som ett redskap för att Guds rike ska utbreda sig. Det ger mig hopp att Gud har en tanke med församlingen. Den är inte som en idrottsklubb där några gubbar har kommit på att de ska starta en klubb. Men det som kan få hoppet att svikta är när vi människor tror att vi ska klara det själva. Det kommer vi aldrig att göra.
Därför vill han se en kyrka som lägger mindre kraft på att först bli färdig, enig och tillräckligt fördjupad – och mer på uppdraget att nå människor.
– Att fördjupa min tro innebär faktiskt också att jag för ett samtal med en människa som vill vara med men som inte har en tro. Då måste jag ge skäl för min tro. Vi borde förenkla oss lite och se det. Vi har fått ett uppdrag. Vi ska vara till för andra människors skull. Vi är inte till för oss själva.
Denna text är AI-generad utifrån en transkribering av ett poddsamtal mellan Carl-Henric Jaktlund och Anders Marklund. AI har fått i uppdrag att skapa en artikel som speglar samtalet. Texten är inte tänkt som en ersättning till podden utan som ett komplement. Vill du veta mer kring vad Anders Marklundtycker eller undrar kring något som känns lite för kortfattat i denna text? Lyssna till podden! Du hittar den här på hemsidan på Spotify eller andra platser där poddar finns.
