Vi börjar med ett tänkt scenario:
Församlingens barnkör sjunger på söndagsgudstjänsten. 70-åriga Britta, medlem sedan 30 år tillbaka, tar en bild och lägger upp på sina sociala medier och skriver: ”Vad ljuvligt att lyssna på barnen i kyrkan idag!”
Detta får Brittas vän Kristina att tänka: ”Det verkar vara en trevlig församling. Dit har jag ju tänkt gå.” Kristina går dit och känner sig hemma och blir kvar. Vad bra att du la upp bilden, Britta!
Men det skulle också kunna vara så att ett av barnen på bilden, helt utan Brittas vetskap, lever med skyddade personuppgifter. Bilden sprids och når en anhörig som inte ska veta var barnet och familjen befinner sig och plötsligt har Brittas till synes oskyldiga bild utsatt ett barn för fara.
Det här är två ytterligheter och däremellan ryms förstås mycket. Till exempel kan ett barn i kören bli retat när kompisarna får veta att barnet går till kyrkan, men bilden kan också locka fler barnfamiljer till kyrkan.
Det är ju “bara kyrkan”
Jag är själv trebarnsmamma och medlem i en lokal församling och dessutom söndagsskolsledare då och då. Jag har gladeligen lagt upp bilder på mina barn från gudstjänster och söndagsskola. Det är ju “bara kyrkan” och jag vill visa hur kul och bra vi som församling är. Jag vill ju locka fler. Men. Det är något som börjat skava. Är mina barn medvetna om vad de säger ”ja” till när jag frågar om jag får lägga ut en bild? Vet jag vem som kan spara bilden och vad den kan användas till?
Vad jag och min familj landar i för oss är en sak. Men hur ska vi som ledare och ansvariga för sociala medier i församlingar tänka? Jag frågar Caroline Engvall, som under många år arbetat med barns utsatthet och säkerhet på nätet.
Hon säger att det viktigaste är att utgå från barnets rätt till integritet, inte från vuxnas behov av att dokumentera eller marknadsföra verksamheten.
– Barnverksamhet ska kunna synas utan att enskilda barn behöver synas. Det går att berätta väldigt mycket om en verksamhet utan att exponera barnens ansikten och identiteter. Man kan välja bilder där fokus ligger på aktiviteten snarare än individen och där man undviker detaljer som gör det möjligt att förstå exakt vilka barn det handlar om. Men även då bör man göra en individuell bedömning, säger Caroline.
Det finns en balansgång
Marcus Lind, generalsekreterare för Equmenia, ser samtidigt en balansgång.
– Barnkonventionen och barns rättigheter rymmer ju mer än bara integritet. Det rymmer också rätten att ha sin egen tro och formulera den.
Equmenia, säger Marcus, talar mycket om barns rätt till en meningsfull fritid, gemenskap och sammanhang. För att fler barn ska kunna hitta till sådana sammanhang behöver föreningarna också kunna berätta om vad de gör, resonerar han.
– Vi vill ju ha bra, vettig kommunikation som också når ut så att fler får möjlighet att ta del av de här bra sakerna som vi vet att barn mår bra av. Men det ska inte göras på ett sätt som bryter mot barns integritet.
Men om vi blurrar ansiktet?
Om man ändå vill visa barn i bild tipsar Caroline Engvall om att fotografera bakifrån eller på långt avstånd, eller rikta kameran mot händer som pysslar eller fötter som springer. Det är råd även Equmenia brukar ge. Ett grepp som jag själv upplever blivit vanligare är att blurra ansiktet, göra det suddigt, eller att man innan man lägger upp placerar en dekal i redigeringsläget ovanpå ansiktet så att det inte syns. Det är bättre än att publicera tydliga närbilder, säger Caroline, men man ska inte tro att det är ett fullständigt skydd.
– Blur och dekaler är inte någon magisk integritetslösning. De kan minska risken, men de gör inte automatiskt en bild anonym. Och ett ansikte är bara en del av det som kan identifiera ett barn. Kläder, frisyr, kropp, plats, sammanhang och vilka andra personer som finns på bilden kan tillsammans göra barnet identifierbart, säger hon.
Men föräldrarna har ju sagt ”ja”?
När jag fotar andras barn i söndagsskolsverksamheten eller gudstjänsten och barnens ansikten syns frågar jag föräldrarna om lov att lägga upp bilden. En del vet jag alltid säger ”ja”, andra vill först se bilden och några vet jag inte vill ha bilder på sina barn på internet över huvud taget. Någon termin har vi också frågat skriftligt. På Equmenias webbplats finns en mall för hur en blankett för medlemskap kan se ut och där kan vårdnadshavaren även kryssa i ”ja” eller ”nej” angående att barnet får ”vara med på bild på föreningens och församlingens hemsida/sociala medier/informationsmaterial, utan att nämnas vid namn”.
Om vårdnadshavaren då kryssat i ”ja” och skrivit under är väl allt okej? Nja. Caroline vill att vi som församlingar slutar tänka att ett godkännande från en förälder automatiskt löser integritetsfrågan.
– Föräldrar är viktiga beslutsfattare, men barnet har också en egen rätt till integritet och ju äldre barnet blir desto större vikt bör barnets egen inställning få. Barn bör dessutom få veta vad bilden ska användas till, var den ska publiceras och vilka som kan se den. Och ett barn som säger ”nej” ska inte behöva känna att det sviker kören, scouterna eller församlingen, säger Caroline.
Ja, ska bilden sitta på en anslagstavla inne i kyrkan? Hamnar den på församlingens webbplats eller publiceras den öppet på Instagram där den kan ses och sparas av människor över hela världen? Det vet i alla fall jag ganska sällan när jag tar en bild och frågar om samtycke. Marcus håller med Caroline om att det ändå är en viktig aspekt.
– Ja, man behöver vara tydlig i kommunikationen och i frågan om samtycke så att folk vet hur bilden ska användas, säger han.
I dataskyddsförordningen, GDPR, listas vissa personuppgifter som särskilt känsliga. Som regel är det förbjudet att behandla sådana uppgifter, men det finns undantag. Enligt Integritetsskyddsmyndigheten, IMY, räknas uppgifter om religiös övertygelse som känsliga personuppgifter. Jag frågar därför Marcus om församlingar och föreningar borde vara extra försiktiga jämfört med till exempel fotbollsföreningar när de publicerar bilder.
– Även om Equmenia är en kristen barn- och ungdomsförening behöver deltagarna och medlemmarna inte vara kristna. Men i en församling kanske man ska vara mer försiktig. Deltar man där uppfattas man nog oftare som kristen, säger Marcus.
Britta då?
Församlingen kan ha rutiner för sina egna bilder. Men Britta i kyrkbänken vet ju inget om någon samtyckesblankett. Hur gör man då med gudstjänstbesökare som plockar upp mobilen? Marcus Lind tycker att församlingen kan påminna inför en gudstjänst, konsert eller annan samling om att inte publicera bilder på andra utan deras samtycke, särskilt när barn finns med. Om ett barn lever med skyddade personuppgifter behöver man gå längre.
– Då bör man ju informera om det och ha ett generellt fotoförbud, säger Marcus.
Vissa bilder och uppgifter tycker Caroline Engvall att församlingar helt bör avstå från att publicera oavsett vårdnadshavares godkännande. Det gäller sådant som kan göra ett barn särskilt utsatt, exempelvis uppgifter om hälsa, funktionsnedsättning, familjeförhållanden, skyddade personuppgifter, konflikter eller andra privata omständigheter.
– Barn har inte valt att vara en del av vuxnas kommunikation och marknadsföring. En församling som vill vara en trygg plats för barn bör därför också vara en trygg plats digitalt. Så, fråga inte bara ”får vi lägga ut den här bilden?” utan ”behöver vi verkligen lägga ut den här bilden?”
AI har förändrat vad som kan göras med bilden
Det finns ytterligare en anledning att fundera ett extra varv innan publiceringsknappen trycks ner. AI-utvecklingen har gjort det betydligt enklare att använda en vanlig bild till något helt annat än det den var tänkt för.
– AI har framför allt förändrat skalan, hastigheten och möjligheterna. En bild som tidigare kanske bara var en bild kan i dag kopieras, bearbetas och kombineras med annan information på ett sätt som är mycket svårt för barnet eller familjen att kontrollera, säger Caroline Engvall.
Ett barns ansikte kan till exempel användas i ansiktsigenkänning och bilder kan manipuleras, beskäras ur sitt sammanhang eller kombineras med andra bilder. De kan också användas för att skapa nya, realistiska bilder.
– Vi har sett hur generativ AI kan användas för att sexualisera bilder på personer som aldrig har fotograferats på det sättet i verkligheten.
Det innebär inte, understryker Caroline, att varje bild på ett barn som läggs ut på en församlings Facebooksida kommer att missbrukas. Men när en bild väl ligger öppet på nätet har vi som församlingar i praktiken mycket begränsad kontroll över vad som händer med den.
– Det är den förändringen jag tycker att vuxna behöver förstå, säger Caroline.
Marcus Lind tycker att det är bra att påminna föreningar om att tänka ett varv till innan de publicerar, men vill också nyansera riskbilden.
– Alla som finns med på en bild utsätts ju inte för något och alla bilder blir inte manipulerade på något olämpligt sätt. Det är många människor som kan se tillbaka på bilder som församlingen eller föreningen lagt ut utan att ångra att de publicerades.
AI-bilder löser ett problem – men skapar ett annat
Samtidigt har frågan fått honom att fundera över Equmenias hållning till AI-genererade bilder. Equmenia har varit restriktiv med sådana bilder eftersom man vill att kommunikationen ska vara autentisk och spegla verklig verksamhet. Men personer som inte finns på riktigt har förstås heller ingen integritet som kan kränkas.
– Du kan ju generera bilder på personer som inte finns, men som ser trovärdiga ut. Och det är det vi inte gör för att vi tycker att det inte är autentiskt. Men det är ju ett sätt som kan lösa det här problemet egentligen. Samtidigt som vi kanske skapar andra problem.
Så. Något enkelt svar på frågan om barnen ska synas eller inte i föreningar och församlingars sociala medier finns kanske inte. Bilder kan visa en gemenskap som fler barn kan vilja och behöva bli en del av. Samtidigt går det inte att veta var en bild till slut hamnar när den väl publicerats.
För egen del har skavet därför inte riktigt försvunnit. Men kanske har jag fått några fler frågor att ställa nästa gång jag står där med mobilen i handen och vill visa vilken fin verksamhet vi har.
Caroline Engvall föreslår en sista kontrollfråga innan publiceringsknappen trycks ner:
Om det här var en bild på mig som barn, skulle jag vilja att den låg offentligt på internet i dag och kanske fortfarande gick att hitta om tio eller femton år?
– Om svaret är nej bör bilden inte publiceras.
FAKTA: Så säger Equmenia om bilder
- En bild omfattas av GDPR om personen är identifierbar.
- Bilder kan publiceras med samtycke. Skriftligt samtycke är lättare att bevisa än muntligt.
- Vid stora arrangemang kan intresseavvägning i vissa fall användas. Deltagarna ska då informeras och kunna invända.
- Equmenia uppmanar till extra försiktighet när det gäller barn och unga och religiösa sammanhang.
- När ansikten inte bör publiceras kan man exempelvis fotografera händer och aktiviteter, bakifrån eller på långt avstånd.
- Equmenia har en egen bildbank med bilder från verklig verksamhet som föreningar kan använda i sin kommunikation.
