Det brittiska bibelsällskapet har tillsammans med statistikföretaget Gallup frågat 90 000 kristna i 150 länder hur deras relation till Bibeln ser ut, rapporterar tidningen Dagen. Projektet kallas The Patmos Initiative, och är mycket ambitiöst. Ett av de länder som omfattas av undersökningen är Sverige, och det är spännande läsning. Drygt hälften (51 procent) av de tillfrågade kristna svenskarna svarar att de aldrig använder Bibeln, men det finns stora åldersskillnader. Kanske är fördomen att de äldre har en mer naturlig relation till Bibeln än de yngre, men det visar sig vara tvärtom.
Bland de tillfrågade kristna svenskar som är 55 år eller äldre säger 65 procent att de aldrig öppnar en Bibel. 3 procent gör det minst en gång i veckan. Bland deras barn och barnbarn, 18-34-åringarna, är andelen som läser Bibeln minst en gång i veckan nästan elva gånger högre, nämligen 32 procent. Det är hoppfulla och skakande siffror på samma gång.
Man har också frågat i hur stor utsträckning Bibeln påverkar beslut i vardagen. Om vi återvänder till kristna svenskar äldre än 55 år svarar 11 procent att de påverkas mycket av Bibeln vid sådana tillfällen. Men 71 procent svarar att den inte påverkar dem särskilt mycket när de ska fatta beslut. Även här ser det ljusare ut bland de unga: 43 procent av 18-34-åringarna svarar att Bibeln har stort inflytande på dem när de fattar sina stora beslut.
Trendbrott bland de unga?
En fråga som anmäler sig är om vi ser ett trendbrott i Sverige, där Bibeln får större utrymme och inflytande i yngre generationer, eller om det är så att Bibelns attraktionskraft mattas av med åren. En sorglig tanke är ju att de som är 25 år gamla nu kommer att göra som sin farfar och på sikt lägga Bibeln på hyllan. Jag hoppas och tror att det inte är så, utan att vi ser något annat växa fram som är djupt hoppingivande.
Nog med statistik för en stund. Jag tycker att allt detta väcker väldigt många frågor. I frikyrkan har de flesta samtal, diskussioner och debatter under många år handlat om bibelsyn: Hur ser vi på de heliga skrifterna, är vi fundamentalister, evangelikaler eller liberaler i vår syn på Bibeln? Är Bibeln Guds Ord? Hur ska den tolkas, och hur ska den läsas?
I våra sämre stunder har vi varit ivriga att artbestämma varandra på ett ibland mycket ytligt sätt. Det vi inte gillar hos andra kristna får lätt en bibelsynsetikett: En typisk fundamentalist! Eller liberal! Det blir precis lika lättköpta invektiv åt båda håll, och röjer samma psykologiska mekanismer av flockbeteende och misstänkliggöranden.
Frågan är vad vi ska göra med The Patmos Initiative. Bibelsyn i all ära; de samtalen har absolut sin plats om vi lyckas hålla dem respektfulla och med nyfikenhet på varandra. Men jag saknar samtalen om bibelbruk. Det är till sist inte särskilt avgörande med bibelsynsfrågor om vi ändå aldrig öppnar Boken, eller hur?
Själv har jag starka minnen av när jag gick i konfirmationsundervisning, och vi fick varsin röd helbibel. Jag låg hemma i pojkrummet och bläddrade i den där, och anade instinktivt att jag just varit med om något viktigt. Det var en stor sak för mig, och jag hade dessutom förmånen att finnas i en miljö där man både uppmuntrade och hjälpte mig att närma mig de gamla texterna. Där, i tonåren, inleddes en kärleksrelation med Skriften som hållit i sig sedan dess.
Varför är det så svårt?
Varför är då bibelbruket så lågt i vårt land, även bland bekännande kristna? Jag kan se en rad skäl till att vi hamnat där vi nu befinner oss. Ett har med professionaliseringen att göra. Jag glömmer aldrig styrelsemötet på en teologisk utbildning där personen som inledde mötet gjorde det genom att säga: »Jag är ju visserligen ingen akademisk teolog, men kanske ändå kan få drista mig till att läsa en bibeltext i inledningen av vårt möte.« Jag har ofta tänkt tillbaka på den stunden. Hur en person som vuxit upp i frikyrkan, varit del av lokalt församlingsliv i minst 40 år och haft många förtroendeuppdrag i olika sammanhang inte tror sig om att kunna läsa en bibeltext eftersom han inte är akademiskt skolad att analysera den grekiska grundtexten. Här tror jag en del av problemet finns: Vi har överlämnat bibelläsningen åt proffsen. Kanske 65 procent av de äldre, de där som aldrig själva öppnar en bibel, går runt med en smygande känsla av att de inte har vad som krävs för det? Här tror jag vi pastorer och präster har en stor uppgift att myndigförklara människor i deras sökande och längtan.
En annan orsak till att Bibeln hamnat på hyllan tror jag har med uppgivenheten att göra. Man har försökt satsa på goda vanor, men fått dåliga eller inga redskap för att få det att funka i längden. Viljan fanns nog där en gång, men efter ett antal misslyckade försök att närma sig den gamla märkliga Boken får det vara med alltihop.
Kanske har också individualismen än en gång lagt krokben för oss? När den etiopiske hovmannen sitter i sin vagn och läser Jesaja bok får han sällskap av Filippos, som frågar: »Förstår du vad du läser?« Det finns en viss uppgivenhet i vagnen, mitt bland all längtan efter Gud: »Hur skulle jag kunna det utan att någon vägleder mig?«
Filippos var den som kunde hjälpa etiopiern att få syn på Jesus i texterna. Ensam kunde den sökande mannen inte läsa utan att bli förvirrad. Kanske har vi en hemlighet här: Är svensken över 55 år alldeles för ensam i sin läsning? Här behöver vi all tänkbar hjälp i form av hemgrupper, läscirklar, bibelstudier och gemenskaper som bara läser tillsammans. Som hjälper varandra att förstå, men som också gemensamt bekantar sig med Mose, Esters, Amos, Jesu och Johannes värld.
Att förstå är inte oviktigt, men vi kanske också har isolerat bibelläsningen till vänster hjärnhalva i lite för stor utsträckning. Om allt handlar om att fatta, om att begripliggöra, då går somligt förlorat. Även en läsning där jag möter Den Andre, där jag berörs och sätts i rörelse, där min längtan retas och växer, är avgörande för att jag i längden ska öppna Bibeln och inte nöja mig med Netflix i stället.
Kan vi lyfta Bibeln mer när vi möts?
Min misstanke är att somligt av detta hör ihop med hur vi firar gudstjänst. Hans Johansson, teolog, predikant och bibellärare, påminde ofta om att predikanter säger: »Vi tar oss inte tid att läsa hela texten.« Hans påpekade vidare: »De har däremot hur mycket tid som helst att berätta anekdoter från sina egna liv. På det sättet signalerar vi att våra ord kommunicerar mycket bättre än Bibelns«.
Hur ser bibelläsningen ut i din församling? Paradoxen är att vi i frikyrkan ofta berömmer oss av att ha en högre bibelsyn än andra, men i praktiken läses texterna generellt ganska lite i våra gudstjänster.
Vad skulle hända med bibelläsningen om texterna lästes ännu mer i gudstjänsten? Jag har haft förmånen att ha mycket goda uppläsare i de församlingar där jag varit pastor. Hur texter läses är inte oviktigt. Ta hjälp av goda läsare, och släpp texterna lösa. Motstå ibland frestelsen att lägga ut varje text – predikan har absolut sin plats, men ibland behöver vi översköljas av Bibelns språk och uttryck för att minnas vårt hemspråk.
När Paulus talar med de kristna i Kolossai om hur de ska leva tillsammans utbrister han: »Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet.« Många av texterna är skrivna för att läsas högt i församlingen. Låt oss fortsätta göra det. Kanske botas en del av distansen till Bibeln på det sättet.
Ett annat sätt att närma sig Bibeln är att be texterna. Gå till Psaltaren och välj en psalm (alla innehåller något skav, du kommer knappt att hitta någon där du gillar allt som står. Det är en del av poängen). Närma dig texten i bön och lev i den länge. Be samma psaltarpsalm fler dagar än en. Kanske stannar du i texten en vecka eller två. Be och stanna vid det som ger smak. Ha inte för bråttom vidare, utan försök lyssna till rösten, till tilltalet. Bibelläsning handlar inte om ett beting som ska prickas för, utan om att få syn på den treenige Guden och om att få syn på sig själv. Bibeln ska läsas, men den ska också läsa. I mötet med texten blir jag som läsare läst, jag speglar mig och plötsligt märker jag att bibelberättelsen avslöjar mig, tröstar mig eller lockar mig till efterföljelse och lydnad.
Bibeltexten är först och främst andlig litteratur. Det innebär att den, förutom att förkunna goda nyheter om Guds frälsningsplan, också är något mer. Den avser att göra något med läsaren. Om jag missar det, och analyserar texten utan att den gör något med mig själv är det som att försöka pilla isär en Alvedon i dess beståndsdelar. Efteråt har man bara ännu mer ont i huvudet.
Så hur kommer man igång?
Det finns ingen quick fix i fråga om bibelläsningen. Låt oss erkänna att vi möter ett större motstånd i en 3000 år gammal text än i ännu ett avsnitt på Netflix. Men i vår tid är vi vana att på andra områden kämpa lite för saker och försöka finna goda ordningar för att gå i rätt riktning. Det kan vi inbjudas till också när vi närmar oss Bibeln.
Se till att du kommer igång
Det är på ett sätt som med alla andra goda vanor i livet: Omständigheterna blir inte optimala, utan jag behöver starta. Plocka fram din Bibel eller skaffa en. Vänta inte tills i morgon.
Hitta en bibel du trivs med
Mitt råd är att du läser i en pappersbibel och inte på skärm. Kanske kan det påminna dig om att detta inte är riktigt som annan läsning. Det hjälper dig också något med distraktionerna att för en stund låta bli att använda skärmen. För mig är det också viktigt med textstorlek, spalter istället för långa rader samt god läsbarhet.
Strunta i diskussionerna om översättningar
Bibelöversättning är ett superspännande fält, men inte i din personliga läsning. Välj en där du förstår språket. Själv läser jag Bibel 2000, men det finns flera att välja på. Nästa år kommer NT26 (men så länge ska du inte vänta!).
Stanna främst upp vid Jesus från Nasaret
Börja gärna i evangelierna, kanske i Markusevangeliet. Där möter du en skribent som påminner om en modern journalist med korta notiser och berättelser om Jesus. Fortsätt med läkaren Lukas berättelse och kanske Apostlagärningarna. Varva med Psaltaren, Jesu egen bönebok. Be tillsammans med Honom och med trons folk i alla tider, och upptäck hur alla dina sinnesstämningar finns där. Låt de urgamla bönerna hjälpa dig sätta ord på vad du vill, vad du fruktar, vad du längtar efter och vad du upprörs över.
Läs inte för mycket på en gång
Jag är skeptisk till volymläsning av Bibeln. Det finns läsplaner där man plöjer hela Bibeln på ett år, men jag avråder dig från det. Risken finns att allt handlar om att sätta det där krysset i planen, och att själen inte riktigt hinner med i läsningen. Här är vi dock olika, så pröva dig fram till vad som funkar. Mitt råd om du är ovan eller missmodig läsare är att läsa väldigt lite i taget. Det är ingen tävling, och allt handlar om att leva med texten och låta den kommunicera in i ditt liv.
Finns det någon du kan läsa ihop med?
Kanske inte dagligen, men ibland. Kan ni skicka något till varandra för att påminna om läsningen eller där ni tänker högt om vad ni läst? Går det att mötas för en fika då och då och fundera över en av Jesu liknelser eller hur berörda ni blivit av Davids bön om förlåtelse i Psalm 51?
Jesus från Nasaret är Guds ansikte
»Den som har sett mig har sett Fadern« påstår Jesus. I Jesus har Gud fått ett ansikte, och det är det ansiktet vi söker i vår läsning. En risk (bland många) när vi går bort oss i debatterna, etiketterna och striderna är att Bibeln blir vår argumentsamling istället för platsen där Gud visar sitt ansikte. I biografin A Burning in My Bones om teologen, bibelöversättaren och pastorn Eugene Peterson funderar han över debatterna om Bibelns ofelbarhet, och han är rejält trött på alla strider. Peterson säger: »Språk är något tvetydigt. Och särskilt tvetydigt blir det när det innehåller metaforer, vilket de bibliska texterna kryllar av. Om Gud hade velat kommunicera ”ofelbart” med oss hade han använt matematik, vilket är det enda verkligt precisa språk vi har. But of course you can’t say I love you in algebra.«
Här anar vi vad vi kan få uppfatta i vår läsning. Gud vänder sig till oss vanliga bibelläsare med en längtan efter Honom som ibland är dold också för oss själva. Han kommer oss till mötes i texterna, och det är där det kan ske. Vi lyssnar till Hans tilltal, till Jesu undervisning och vägledning. Och vi anar en röst och ett tilltal vi inte kan leva utan: Du är skapad, sedd och älskad av Himlen själv.
