Fram till 1930-talet ökade Missionsförbundets medlemstal varje år. Därefter minskade det varje år fram till att Equmeniakyrkan bildades. Det nya samfundet bestod till största del av medlemmar från den gamla Missionskyrkan, men även de andra bildarsamfunden – Baptistsamfundet och Metodistkyrkan – hade en negativ medlemsutveckling. I det nya samfundet fortsatte de årliga minskningarna av antalet medlemmar. Detta är i kontrast till andra frikyrkosamfund som Pingst, Evangeliska frikyrkan och Alliansmissionen som under samma period alla har ökat sina medlemstal.
Varför minskar antalet medlemmar i Equmeniakyrkan och tidigare i dess bildarsamfund? Någon omfattande forskning om just medlemstappen över tid i Equmeniakyrkan och dess bildarsamfund finns inte. Forskaren Jörgen Ljung genomförde dock en tvärsnittsstudie om svenska frikyrkornas medlemstal på 1990-talet där bland annat Equmeniakyrkans bildarsamfund ingick.
Dessa församlingar klarar sig bäst
Ljungs forskning visar samma resultat som aktuell internationell forskning: församlingar med fokus på Jesus med Bibeln som auktoritet, omvändelse och evangelisation tenderar att klara sig bättre än mer liberalteologiska församlingar som i stället tonar ned detta. Som framgår av Rune W Dahléns avhandling så hettade debatten till om Missionsförbundets och liberalteologi på 1920- och 1930-talen. Även inom Baptistsamfundet fanns en sådan diskussion som var en del i Örebromissionens utbrytning 1936 (se till exempel Vägmärken för baptister, 2016).
För Baptistsamfundet innebar Örebromissionens utbrytning ett stort medlemstapp. För både Missionsförbundet och Baptistsamfundet fanns också den växande pingströrelsen att ta hänsyn till. På 1930-talet var pingströrelsen en relativt ny företeelse. Tillväxten skedde inte enbart utifrån en väckelse av religiöst passiva. Många från Missionsförbundet och Baptistsamfundet bytte till pingströrelsen.
Den förändringen har en koppling till min mormors och morfars insteg i Missionsförbundet. De hette Anna och Gustaf Svensson och hade först ingen uttalad kristen tro men en kvinna som också hette Svensson tog med mina morfäldrar till gamla missionshuset i Jönköping där de mötte Jesus. Kvinnans förnamn vet jag inte men min mamma kallade henne ”Svensson om hörnet” eftersom hon bodde på en annan gata i samma kvarter som familjen Svensson. Men ”Svensson om hörnet” stannade inte kvar i missionsförsamlingen. När pingstvännerna kom till Jönköping blev det hennes församling. Hon var inte ensam, utan runt om i landet skedde liknande byten. På en del håll bytte hela församlingar till pingströrelsen. Det är troligt att den växande pingströrelsen påverkade tillbakagången för det som kom att bli Equmeniakyrkans bildarsamfund under första halvan av 1900-talet.
Det svenska samhället har förändrat sig
Det behöver inte vara samma saker i dag som ligger bakom förändringar av frikyrkornas medlemstal som under första halvan av 1900-talet. Det svenska samhället har förändrats. Befolkningen har sekulariserats, den materiella standarden är avsevärt högre, folk är mer mobila, globaliseringen har ökat och i varje ung generation studerar drygt en tredjedel på högskola och universitet. Många frikyrkoförsamlingar får nya medlemmar genom att de ligger i Sveriges tillväxtområden såsom Stockholm. Men för Equmeniakyrkan är det ett stort problem att samfundets tillbakagång är extra stark i sådana tillväxtområden.
Även om det är oklart vilken betydelse det hade för Missionsförbundets och Baptistsamfundets medlemstapp under 1900-talet visar dagens forskning att stort kyrkligt engagemang oftast sker där människor möter Jesus i ett sammanhang som betonar behovet av en relation med honom, att Bibeln är en auktoritet samt behovet av evangelisation. Detta ska inte blandas samman med att ha konservativa normer. Studier visar att växande församlingar kan vara Jesuscentrerade och evangeliskt progressiva utan att vara konservativa och till exempel vara negativa till samkönade äktenskap.
I Equmeniakyrkan finns det en del som tyder på att vad som skapar kyrkligt engagemang också förändrar relationen i medlemstal mellan mer liberalteologiska församlingar och församlingar som betonar en relation med Jesus, ett eget ställningstagande att tro och som har Bibeln som auktoritet. Den har då förändrats till de sistnämndas fördel.
Snart dags att börja växa
För Equmeniakyrkan börjar också en annan förändring skönjas vad gäller antalet medlemmar. Vid slutet av 2024 hade Equmeniakyrkan 57 118 medlemmar. Det betyder att den årliga minskningen bromsar in. När Equmeniakyrkan bildades var den årliga minskningen över 1700 medlemmar, en minskning som nu är under 600 medlemmar. Fortsätter inbromsningen på samma sätt så kommer den om ungefär tio år förbytas i en medlemsökning (beräknat genom en polynom regressionsanalys). I så fall blir bottenrekordet omkring 53 000 medlemmar, sedan börjar Equmeniakyrkan att växa.
Om jag tar mig friheten att utgå från Missionsförbundet så innebär det att 100 år av konstant medlemsminskning kommer att brytas av mot en medlemsökning. Det är inte en sifferexercis eller detsamma som att inte bry sig om andlig fördjupning (det är ju det som driver kyrkligt engagemang). I stället är det centralt för Equmeniakyrkans uppgift. När Equmeniakyrkan växer betyder det att dess församlingar i allt större utsträckning är sammanhang där mötet med Jesus Kristus förvandlar världen och hela livet för allt fler.
