Facebook har varit som ett andra hem för mig. Vid det digitala köksbordet har jag slagit mig ner med människor i när och fjärran och samtalat med dem om livet, prövat tankar och upptäckt andras synsätt. Jag tillhör förstås boomer-generationen. Det är vi som är på Facebook. De yngre, har jag hört, hänger på ställen som TikTok.
TikTok ägs av Kina. Och Facebook ägs av multimiljardären Mark Zuckerberg, som på sistone har sagt skumma saker om vikten av mer ”maskulin energi” på hans forum. För det är hans forum, inte mitt.
På platser som Facebook är jag inte en kund. Jag är en vara. Sorglöst skänker jag bort mitt eget inre som råvara i en industri där metadata köps och säljs storskaligt – data om mina data.
Zuckerberg äger även Instagram. Och X ägs av en person som knyter band med högerextremister, sprider främlingshatisk propaganda och eldar på med rena lögner. Det känns alltmer tvivelaktigt att bidra med material till sådana imperier – att upplåta sina tankar, sina känslor, sitt liv.
Att fasta är att avstå. Att avstå är en övning, en askes. Det behöver inte innebära att jag offrar något, tvärtom. Övning ger färdighet, brukar det heta, och övning kan också ge frihet. Det jag övar på att lägga åt sidan kan befria själen. I år fastar jag från Facebook – en verkligt god övning i befrielse, insåg jag snabbt.
”Jag har börjat se varje icke-facebookad fundering som en seger”, skriver poeten Henrik Johansson i sin nya diktsamling ”Johanssons webbhistorik”. Hans texter följer mig genom fastans dagar. Jag begrundar månen på natthimlen och vårens första humla utan att genast hala upp telefonen, ta en halvkass bild och lägga upp på Instagram – ett forum som alltså också ägs av Zuckerberg. Men humlorna och månen ska han inte få.
Jag bröt ett dopainmissbruk
I början kändes det tomt och konstigt utan sociala medier – som när någon druckit lite för mycket och bestämmer sig för vita dagar framöver. Jag bröt bokstavligen ett dopaminmissbruk. Visst, det ger mycket att dela erfarenheter på nätet, också av svåra saker. Men som Henrik Johansson skriver:
Här är min sorg
min ensamhet och smärta
…
jag försöker byta dem
mot likes
bekräftelse och dopamin
men delad sorg
blir bara
delad ensamhet
Abstinensfasen visade sig kort. I stället för att fastna i ändlösa virtuella resonemang om saker som inte angår mig, ser jag nu den nära verkligheten tydligare. Utan sociala medier får det påtagliga en ny lyster. Månen, humlan, det stora kosmiska och det lilla nära – jag bara vilar i det. Det är renande och underbart.
Nu låter det på mig som om sociala medier är enbart dåligt. Det stämmer förstås inte. Att ha kontakt i realtid med människor världen över, att finna nya vänner, att lära sig saker – nätet öppnar världar, inte minst andligt. Jag tror inte att lika många skulle ha känt till fastans betydelse, eller att den ens finns, utan sociala medier.
Den som kanske inte har någon egen kyrklig gemenskap, blir ändå via nätet delaktig i det kristna livets rytm. Och i allmänhet, för bildningen, kan sociala medier vara en guldgruva. ”Algoritmerna ändå” skriver Johansson, ”som att gå in i ett antikvariat / när de är som bäst.”
På nätet sprids både kunskap och lögner i enorma mängder med blixtens hastighet. Fakta om rymden och påhitt om immigranter, foton från fantastiska platser och falska AI-bilder av saker som inte finns på riktigt – till sist kan det bli för mycket. När Trump och Musk tog över världen orkade jag faktiskt inte mer.
Så fort USA:s president hade installerats, översvämmades mitt Facebook-flöde av uppdateringar med fejkfakta från troll, bottar och äkta republikanska politiker. Lögner trummades in om att både landets fattiga och papperslösa och USAID:s personal var korrupta bedragare och tjuvar. Verkligheten var knappast bättre än trollfabrikernas propaganda. Aggression mot grannar – Mexico, Canada och Grönland – blandades med globala politiska utspel som satte världen ur balans. Kriget kom närmare. När jag vaknade på morgonen var Donald Trump, Elon Musk och krigshot det första jag tänkte på. Min själ var redan invaderad.
Det är de mest utsatta som drabbats
Att blunda är förstås inte bra. Men när jag hade fattat läget, behövde jag pausa lite från alla katastrofer som jag ändå inte förmådde göra något åt. Att kunna vila på det viset är ett privilegium. Det är inte jag som drabbas av trumpismens framfart med omedelbar verkan, det är de mest utsatta:
”I USA läggs i princip allt bistånd ner samtidigt som Trump helt stänger flyktingmottagandet till världens rikaste land och istället spenderar hundratals miljarder på att utvisa människor till förföljelse och fattigdom”, skriver teologen Micael Grenholm i vredesmod på sin blogg Hela Pingsten. Han fortsätter:
”Hela hemsidan för USA:s biståndsmyndighet har släckts ner tillsammans med flera andra myndigheters hemsidor, Trump har beordrat att alla hemsidor som nämner klimatförändringar ska tas ner (!) /…/ Det här är den största statliga censuren i USA:s historia och den drivs av två kriminella miljardärer som hävdar att de står för ’yttrandefrihet’. ”
Grenholms vrede mot makten är profetisk – en makt som inte bara härjar i USA. Även Sverige stänger just nu sina dörrar för de mest utsatta och skär ner sitt bistånd. Så allas vår vrede behövs. Vi får inte bli så trötta och rädda att vi tystnar. Men Gud själv vilade på sjunde dagen efter att ha skapat hela världen, och inte bara profeter behöver faser av kraftsamling, utan även jag. Så fastan blir en vila från informationsflödet som annars hotar dränka mig.
I ett samhälle så hårt präglat som vårt av ständig aktivitet och handling – där blir vilan en övning, en askes. Och i denna fastans vila finns också en chans, och kanske en maning, att se medmänniskan.
Vem är hon? Vem är det som konkret drabbas när trumpismens smutsiga sandstorm sveper genom samtidens öken?
Hon finns fjärran och nära. Mediesamhället skapar illusionen att vi kan se och förstå allt och alla, men när dess brus har stängts av står jag här – en enda människa – och är kanske hänvisad till att se bara en enda annan människa.
Vad kan hon lära mig?
Fastan är lyssnandets tid
Jag har inget att komma med själv, känns det som, här i fastans uttömdhet. Så jag lyssnar. Om jag har öron att höra med och går vaken genom min dag, så kommer hon i min väg. Jag kan lita på att Gud sänder henne för att vi ska tala med varandra och undervisa varandra, som dag talar till dag och natt undervisar natt i Psalm 19:
”Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk”. Mitt i mörkret – glöm inte skapelsens väldiga skönhet.
Nätet blir allt galnare och mer överaggressivt ju hårdare propagandan trummas in. Sandstormen skymmer himlavalvet. Bidra inte till den.
Att göda Elon Musk genom att upplåta sig som en vara på X, det är i rådande läge helt förkastligt. Visst, jag förstår att det kan vara svårt att lämna X om man har många följare där. Känslan av inflytande och betydelse genom alla likes och delningar – bekräftelse och dopamin – är svår att avstå från. Men dopaminmissbruk är ingen ursäkt. Bara lämna X. Gör det nu. Låt X krympa till den ekokammare för extremister och troll som den plattformen i praktiken redan är.
Ibland, å andra sidan, finns insikt att hämta genom att jag närmar mig dem jag tror mig förakta. Före fastan kommunicerade jag en del i Trump-vänliga Facebooktrådar. Det var som att kava fram med machete genom en sumpig djungel där jag snärjdes av trollkonton. Och ärligt talat, de flesta bevisligen äkta människor jag stötte på, var faktiskt häpnadsväckande oreflekterade och okunniga. Men jag fann – som om jag inte redan vetat det – att alla trumpister inte har horn och svans.
Samtidens despoter bärs inte bara fram av hetsare, utan av miljoner människor som tror dem om gott.
Jag förstod det fullt ut i nätsamtalen med en snäll och klok gammal jordbrukare i Florida. Han var hängiven trumpist. Han trodde på Trump som på Gud. Jag önskar honom och hans likar klarsyn, innan det är för sent.
Att tro på något, vad det än är, kan kännas lugnande i en hård värld. Paradoxalt nog måste vi människor vakta oss mot vår djupa ljusa drift att tro tillitsfullt. Även tron kan bli en drog att missbruka. Kylig urskillning behövs också. Det skyddar mot dåliga ledare, falska profeter och frestande löften – ”Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig”, som Satan sa till Jesus under hans fasta.
