Hjortsbergagården, benägen på landet mellan Värnamo och Växjö, är byggd sedan länge. En stadig gård med stabil fast grund som den gångna helgen utgjorde plats för samtal om andra byggen som är betydligt mer i sin linda.
– Denna förmiddag ska vi fokusera på livgivande berättelser om vad vi ser Gud göra, inledde Per Westblom, samordnare för det församlingsgrundande arbetet inom Equmeniakyrkan i Region Stockholm.
Ett 50-tal personer hade sökt sig till de småländska skogarna för att dela erfarenheter kring det som ibland brukar kallas församlingsplantering: Nya församlingar behöver grundas och etableras för att ge fler människor möjligheten att finna ett andligt hem där tron kan upptäckas och utvecklas.
Först ut att berätta denna lördagsförmiddag var Rickard Sallander som redan sedan tidigare leder en slags etablerad församling, Grace Church, men som inledningsvis varit en nätbaserad Facebook-gemenskap.
– Jag hade spelat in en rad korta enkla filmer, en slags bibelkurs, om den kristna trons grunder. Plötsligt en dag, när jag arbetade som gatupastor i Oslo, så ringde telefonen. Det var en kvinna som undrade om jag kunde be med henne till frälsning. De kommande dagarna ringde flera ytterligare med samma fråga och jag började fundera på vad det var som egentligen hände.
Svaret var enkelt men för den sakens skull inte så lätt ta ta till sig: Rickards korta filmer hade delats vidare till vänner som till sin tur delat dem vidare med andra vänner och så vidare, och nu kom följdeffekten.
– Det var som att fisken började hoppa i båten av sig själv. ”Du har sett hela filmserien alltså” frågade jag en av dem som ringde. ”Ja, jag är inne på femte rundan nu”, fick jag till svar. Folk är hungriga på evangelium vänner, sa Rickard Sallander och fick värmande glädjeutrop i retur från de lyssnande i bänkarna.
Facebook-gruppen var ett första steg i att vilja ta ansvar, att försöka koppla ihop dem som kommit till tro och hålla kontakten med dem. Idag är det runt 1000 personer i Grace Church-gemenskapen, alla är inte nykristna men Rickards bedömning är att en majoritet av dem är det. För att komplettera nätgemenskapen så har det skapats en rad husgrupper på olika orter. I nästa steg hoppas Rickard Sallander att det kan etableras nya församlingar på plats efter plats, med koppling till en moderförsamling inom Equmeniakyrkan på orten. I så fall kan Grace Church förhoppningsvis bli en än tydligare kyrka som blir till hjälp och vägledning lokalt för människor.
I Lund finns sedan februari 2023 makarna Bonnie och Eric Sparrman och jobbar med en församlingsplantering i relation till etablerade Västerkyrkan. Bonnie och Eric har båda Sverige-rötter och har tidigare studerat på Södra Vätterbygdens Folkhögskola, men människors hälsningar om att de tyckte sig hört Guds Ande viska att de skulle flytta till Sverige visste de inte riktigt hur de skulle sortera.
– Men jag försökte hålla igång min svenska som hobby i alla fall, berättade Eric när han och Bonnie delgav de församlade på Hjortsbergagården sin resa.
Pastorstiden i Covenant Church – Equmeniakyrkans amerikanske systersamfund – ersattes av en kallelsemedvetenhet rörande Sverige och det blev alltså i Lund de landade. En internationell gemenskap har grundats med ett antal tiotal (lite skiftande i olika perioder) personer som oftast möts veckoligen.
– Vi har hållit Alpha (grundkurs i kristen tro) och sedan kollat på och pratat utifrån filmserien The Chosen. Vi märker en stor hunger hos studenterna som kommer till oss men det är förstås utmanande att bygga en församling där de allra flesta av dem bara är här tillfälligt. Det är jobbigt se dem göra en resa och sedan flytta hem igen till Peru, Kina och så vidare. Men vi försöker se det som att vi når och sänder ut människor som vi hjälper hitta en församling dit de flyttar, berättar de.
Hungern efter kristen tro tycker de är påtaglig bland de unga studenterna de möter.
– Två av tjejerna i min bibelstudiegrupp är inte troende än och en av dem sa häromveckan: ”Jag tror inte på allt du säger, men jag vet att jag tillhör.” Det är där det börjar, med tillhörigheten. Vi har många som inte tror än som fortsätter komma och de är så fina mot varandra, det är en sån vacker gemenskap! Jag brukar tänka att jag – jämte alla dessa smarta studenter – alltid är dummast i rummet. Men det viktigaste är att de får kärlek, kärlek, kärlek – och mat, sa Bonnie och fick skratt som respons från resten av gruppen på Hjortsbergagården.
– Vi försöker vara närvarande och lita på Andens verk, sa Eric som komplement.
I Ystad, inte speciellt långt bort från Lund, finns en annan verklighet. Samma land, samma landskap, samma samfund och ändå så olika.
Bengt Jörnland finns sedan tidigare med i arbetet i Skillinge missionshus, en samarbetsförsamling mellan EFK och Equmeniakyrkan som upplevt en långsam men stadig uppgång under årens lopp, inte minst genom en målmedveten satsning på Alpha som även lockade en del människor från närliggande Ystad.
– Men att åka till Skillinge även för gudstjänster på helgen var svårare: ”Kan inte ni komma till oss istället?” Så vi bestämde oss för att göra det, att istället för att bygga ut i Skillinge satsa på att knoppa av oss i Ystad, berättade Bengt Jörnland.
2019 drog arbetet igång med gudstjänst kompletterad med en föreläsning som lockade mycket folk där man också bjöd in till Alpha. Ett koncept kopierat från Skillinge. Men även om det kom en del deltagare till Alpha den första rundan så blev det inte samma tryck som i Skillinge, och än mindre de nästkommande rundorna.
– Vi konstaterade att man nog måste bo på plats för att det ska funka, föreläsningarna har förvisso hjälpt till för att nå intresserade att anmäla sig till Alpha i Skillinge men i väldigt stor utsträckning har ju ändå de personliga vänskapskontakterna varit av största betydelse för det.
De började även fundera kring att folket de mötte kanske inte riktigt var redo för Alpha, kanske behövdes det ett steg innan? Utifrån det föddes en idé om en kurs i existensiell hälsa som tog upp frågor om hopp och mening. Tillsammans med bland annat evangelisten Britta Hermansson spelades det in filmer under namnet ”Söka & finna livsmod” som sedan användes med gott resultat.
– Vi fick 23 deltagare redan första gången: ”Jag har ingen annanstans där jag kan prata om de här frågorna”, så uttryckte sig flera stycken. Vi konstaterade sen att det fortfarande inte riktigt var dags för Alpha för de här människorna utan utvecklade en andra del av ”Söka & finna livsmod” och nu är en tredje på gång som kommer ytterligare ett steg närmre kristen tro med teman som Jesus, Törst, Att bli funnen, Goda vanor och så vidare, sa Bengt Jörnland.
Cirka 200 församlingar i Equmeniakyrkan har använt filmerna från den första säsongen och även om de ännu inte sett ett genombrott i Ystad så tycker Bengt att de är något på spåren.
– Folk har inte börjat ringa för att bli frälsta än, sa han med referens till Rickard Sallanders berättelse från tidigare under dagen, men även om vi kanske inte hittat de lågt hängande frukterna så har vi alla fall hittat längtande människor. Och det är en bra plats att börja på.
Tre väldigt olika berättelser från Equmeniakyrkans församlingsgrundande arbeten i Sverige som tydliggör en av dess viktiga principer: Det finns inte en modell, inte ett sätt att göra det på. Variationer på olika sätt är en nödvändighet och en rikedom.
Efter ett inspirerande dygn återvände de tillresta till sina hemorter.
Bygge fortsätter.
