Stoppa annekteringen och häv ockupationen!

Kyrkornas Världsråd riktar tydliga krav på Israel. Om det skriver fyra kvinnor med egen erfarenhet som ekumeniska följeslagare på Västbanken.

I drygt två årtionden har Kyrkornas Världsråd verkat för fred genom programmet EAPPI och gett röst åt de människor som tvingas leva under israelisk ockupation och bosättarvåld. Från Sverige har cirka 400 ekumeniska följeslagare verkat på Västbanken och i Östra Jerusalem.

Under årtionden har samtidigt den israeliska regeringen i praktiken genomfört en annektering i syfte att åstadkomma en permanent närvaro på ockuperad palestinsk mark. Över 700 000 bosättare i bor idag i illegala bosättningar i strid med internationell rätt.

Redan 2016 antog FN:s Säkerhetsråd resolution 2334 som fastslår att bosättningarna är olagliga. Efter uppdrag av FN:s Generalförsamling kom Internationella domstolen (ICJ) den 19 juli 2024 med ett tydligt rådgivande yttrande som bekräftade att Israels ockupation är olaglig och att bosättningarna måste utrymmas. Yttrandet klargjorde även skyldigheten för andra länder, att försäkra sig om att de inte är delaktiga i Israels illegala agerande. Detta gäller även för Sverige.

Trots FN-resolutioner och ICJ- utlåtande har Israels regering i ett antal uttalanden uttryckt sin intention att gå vidare och formellt annektera delar av ockuperat palestinskt område. I sin koalitionsuppgörelse i december 2022 förklarade regeringen sin avsikt att understödja och utveckla bosättningarna: ”Det judiska folket har en exklusiv och oomtvistlig rätt till alla delar av landet.”

I november i fjol deklarerade finansminister Smotrich att 2025 skulle bli ”the year of annexation in the West Bank” – det år då Västbanken skulle annekteras.
Liknande intentioner har också uttryckts för Gaza. I mars i år sade den israeliska regeringen att man var fast besluten att genomföra den vision som USA:s president Donald Trump lanserat. Den innebär etnisk rensning av två miljoner palestinier Sedan dess har regeringen skapat ett ministerium för att implementera denna politik.
Fördrivningen av Gazaborna har stöd från över 80 procent av israelerna, enligt en undersökning i mars, gjord av Pennsylvania State University. Den stöds alltså inte enbart av religiösa fanatiker och högerextrema politiker utan även av sekulära israeler.

Vi som verkat inom följeslagarprogrammet EAPPI har upplevt hur militären och bosättarna agerat för att göra tillvaron för palestinierna outhärdlig. Om detta har vi rapporterat och vi har förväntat oss kraftigare reaktioner från politiker och kyrkor i Sverige än dem vi hittills sett. Vi uppmanar dessa att ta Kyrkornas Världsråds uppmaning på allvar och kräva att Israel stoppar annekteringen och häver ockupationen.

Kerstin Dahlberg, Maglehem, EAPPI Team 33 Yanoun
Yvonne Fredriksson, Råå, EAPPI Team 83 South Hebron Hills/Masafer Yatta
Gudrun Ahlgren, Växjö, EAPPI Team 68, Betlehem
Kristina Tyrberg, Lund, EAPPI Team 88 South Hebron Hills/Masafer Yatta

image_pdfLadda ner som PDF

Läs mer

”Det avgörande börjar när barnet lämnar fängelset”

När allt yngre barn döms för grova våldsbrott förbereder sig Kriminalvården för att ta emot 14-åringar bakom låsta dörrar. Men under ett seminarium i Almedalen handlade den kanske viktigaste frågan inte om murarna – utan om vilka vuxna som finns kvar när barnen en dag ska tillbaka ut i samhället.

När siffrorna pekar nedåt – var finns då hoppet?

Frikyrkoundersökningen 2026 ger få skäl till optimism. Men kanske påminner den också om en avgörande sanning: att kyrkans framtid ytterst inte vilar i våra händer.

André Jakobsson: ”Sverige är för viktigt för att vi ska sitta i våra egna bubblor”

Kyrkan behöver bli bättre på att leva med olikheter, söka enhet och fråga vad som är bäst för Guds rike. Det menar André Jakobsson, som ser just där framtidens största utmaning – och möjlighet.

Från bön till handling – följeslagare lyftes fram som kyrkornas svar

Hur långt räcker förbön när människor lever mitt i krig och ockupation? Den frågan kom att prägla ett seminarium om Israel och Palestina i Almedalen. Samtalet kretsade inte bara kring utvecklingen i regionen, utan också kring vilka konkreta verktyg kyrkor redan har – och vilket ansvar de har att använda dem.