De senaste veckorna har det höga tonläget mellan kristna i diskussioner och samtal debatterats i andra tidningar. Det är gott och bra att tonläget diskuteras. Det är ett lågvattenmärke för kyrkan när det är svårt att samtala på ett civiliserat sätt. Det som redan skrivits i denna debatt är bra men kanske finns det ytterligare en aspekt som jag saknar i det offentliga kristna samtalet idag?
Joel Halldorf skrev i Expressen om hur unga hanterar världens oroligheter med hjälp av så kallade memes. Detta är inte unik för varken denna generation eller för det som händer i världen just nu. Tvärtom ligger mörker och humor nära varandra, precis som känslorna skratt och gråt. Humor och skratt fungerar därför både som hjälp när vi behöver processa sådant som är jobbigt men det kan också hjälpa oss att få en sund distans till oss själva och vårt sammanhang.
Det är det senare som jag anser att vi behöver mer av i dagens kristna diskussioner och samtal.
Många kyrkliga sammanhang är idag måna om att lyfta fram och främja kultur som en viktig mötesplats där så väl livet som tron kan bejakas och reflekteras över. Allt för sällan möter jag dock kristna sammanhang som lyfter fram och främjar humorn som ett kulturellt verktyg. Det finns ett fåtal exempel på kristna stå upp-komiker och serietecknare som Royne Mercurio (Herregud & co) och Anders Parsmo (Parsmos penna) som bidrar till skratt. På sociala medier finns även ett antal meme-konton som skämtar om kyrkligheten och kristna företrädare och Facebookgruppen Blessed are the cheesemakers med 1700 mer eller mindre aktiva medlemmar som skojar tillsammans. Men var syns glädjen i de större sammanhangen? Vad hade hänt om Sveriges Kristna Råd firat 750-årsjubileumet med en roast av kyrkliga företrädare? Eller om DagenGalan 2025 lanserat den nya kategorin Årets humorist?
Sveriges kristenhet skulle må bra av att umgås och skratta mer ihop. För den vi skrattar med behandlar vi också bättre. Här kan det poängteras att även humor förstås kan missbrukas. En bra roast ska till exempel vara en hyllning och göras med kärlek även om den bitvis kan vara hård. Elak humor som driver eller hånar med andra utan kärlek fyller inte samma funktion och är inte det jag förespråkar. En tumregel är att humor och satir bör slå uppåt och inte nedåt. Hellre skämta om sammanhang, fenomen och företrädare än om individer och mindre sammanhang. En personlig favorit är igenkänningshumorn. Det är nog den humorgenren som också gett mig flest nya perspektiv samtidigt som det kan göra mig tryggare i mig själv och mitt eget sammanhang.
Det är precis det här som vi behöver berika varandra med: nya perspektiv på både oss själva, vår omgivning, vår tro och våra sammanhang. Ungdomar gör detta naturligt i den del av livet som levs digitalt men även på läger runt om i Sverige i sommar.
Ett exempel, som förvisso har några år på nacken, är denna meme från kontot @equmemeia på Instagram:
Den vågar båda skämta om tron och det egna skapandet av memes. Min fördom säger att en del kan se denna och tänka ”Men så får man väl inte göra?”, men jag tror att vi inte bara får det utan att vi också mår bra av det. Jesus blir inte arg på oss människor när vi är kreativa och sprider glädje. Tvärtom är det i linje med att vara skapade efter Guds avbild till skapande varelser. Låt oss därför ta efter de yngre generationerna och bejaka glädjen tillsammans!
