Ett av de sista utspelen som kom över Liberalernas minister Mats Persson läppar före hans avgång i sommar var att hans parti ville förbjuda friskolor med konfessionell inriktning. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är inne på samma linje som Persson. Dessa förbudspartiers argumentation liknar varandra. De kopplar friskolor med konfessionell inriktning till ”växande segregation, hederskultur och att barn indoktrineras i felaktiga värderingar” samt att det inte ska finnas ”utrymme för extremism och religiös påverkan av barn”.
När politikerna säger ”religiösa friskolor” så ser kanske de flesta rader av muslimska friskolor. Fakta är att det finns en muslimsk friskola i Sverige (i Växjö). Ett totalförbud är knappast den stora lösningen på ”växande segregation, hederskultur” och ”extremism”. Nästan alla friskoleelever går på kristna friskolor, vilket till mycket liten del rör de problem som Liberalerna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet listar. Endast en procent av samtliga grundskoleelever går på en friskola med konfessionell inriktning.
Förbudspartiernas förslag är knappast den stora lösningen till de problem som de nämner. Kvalitén på den politiska diskussionen blir inte bättre av att massmedia ofta använder språk och bilder som förstärker en religionskritisk diskurs. När SVT Rapport ska illustrera debatten med konfessionella friskolor har de flera gånger använt samma bild på en hylla med biblar. Som om dessa skulle ersätta böcker i matematik, språk och naturvetenskap. Dessutom använder massmedia flitigt termen ”religiösa friskolor”, inte friskolor med konfessionell inriktning, som är den formella beskrivningen. När Lena Melin förfasade sig över konfessionella friskolor i Aftonbladet påstod hon att var tionde elev gick på en sådan skola, när det alltså bara är en hundradel. I stället för att sprida felaktigheter borde massmedia försöka ge en korrekt beskrivning av läget. Att en kritiserad friskola som Plymouthbrödernas Oneschool global inte är konfessionell nämns sällan i massmedia. Varför ställer journalister så få kritiska frågor till förbudspartiernas politiker?
Opinionsforskning har visat att tre olika värderingar samverkar för att bilda opinion mot konfessionella friskolor. En värdering är religionskritik som – inte sällan utifrån fördomsfulla attityder av den typ som Liberalernas Mats Persson ger uttryck för – med alla medel vill minimera religioners roller i samhället och för varje människa. Dessutom finns auktoritära värderingar som vill förbjuda muslimska friskolor för att de ogillar islam och människor med utländsk bakgrund. Flera av dessa associerar ordet ”religion” till islam men inte så mycket till kristen tro. En tredje värdering utgörs av den ideologiska vänstern som är emot alla friskolor på samma sätt som de är emot all privatisering. Människor med dessa tre värderingar är ofta tämligen sekulära med mycket liten egen erfarenhet av organiserad religion. Denna brygd av delvis motstridiga värderingar utgör en stor del av motståndet mot friskolor med konfessionell inriktning.
Vänsteropinionen mot friskolor med konfessionell inriktning är speciellt problematisk. Där vill många stoppa friskolor från att dela ut vinst till sina ägare, medan de kan tänka sig ha kvar ideellt drivna friskolor. Det ter sig då underligt att de även vill förbjuda konfessionella friskolor som är ett av få ideella alternativ till vinstdrivna friskolor som finns. I stället borde partierna vara öppna för de som vill satsa på ideellt drivna friskolor, inte minst konfessionella friskolor.
