När Maria Svensson beskriver sig själv börjar hon inte med titeln pastor.
– Jag är vän till Jesus. Jag är fru till Tomas. Och det bästa som finns är människor.
Att älska människor ser hon som själva grunden i sitt uppdrag som pastor.
– Jag vill att människor ska känna att det är lätt att andas när de möter mig. De kanske inte alltid kommer ihåg vad jag säger, men de ska komma ihåg hur jag fick dem att känna sig.
Just mötet med människor försöker hon därför prioritera i sitt arbete. I Tibro, där hon är pastor, innebär det bland annat att finnas i kyrkans second hand-kafé och möta människor över en kopp kaffe.
– Vi kan samtala, vi kan berätta vad kyrkan kan hjälpa till med eller bara vara medmänniskor. Det ska vara en plats där man inte behöver sitta ensam.
Att möta människor innebär också att möta deras smärta.
– Ibland bär man lite av det som är trasigt i en människas liv. Men de flesta möten ger mycket mer energi än vad de tar.
Kom till kyrkan för att motbevisa Gud
Maria Svensson växte inte upp i kyrkan. När hon som 25-åring gick en Alpha-kurs var syftet snarare att motbevisa den kristna tron.
– Jag tänkte att jag skulle gå kursen för att bevisa att Gud inte fanns. Och om han fanns så var allt hans fel.
Bakom den inställningen fanns en tung livshistoria: mobbning, övergrepp och sjukdom.
– Jag hade så mycket smärta: Jag vaknade med smärta och jag gick och la mig med smärta. Jag åt 260 tabletter i veckan och var aldrig smärtfri.
Alpha-ledarna var beredda att lyssna på hennes frågor och frustration.
– De var så trygga i sin tro att de vågade låta oss ställa alla frågor. De lyssnade och ställde motfrågor och räknade med att Gud själv kunde möta oss.
Under kursen upplevde hon också något som förändrade hennes liv.
– Jag upplevde hur Jesus mötte mig och sa: Jag älskar dig trots det som människor har gjort mot dig. Jag ser dig inte som förbrukad. Där började min resa med Gud.
Tron som bär tillsammans
Några år senare berättar Maria Svensson att hon också upplevde ett helande efter förbön under en konferens på Nyhem.
– Helt plötsligt kunde jag ta djupa andetag, något jag inte kunnat på tio år. Jag stod och lovsjöng och hoppade nerför trapporna utan att det gjorde ont.
Erfarenheten har präglat hennes syn på kyrkan.
– Det var inte min tro som bar mig. Det var vår tro. Andra människor bar mig när jag inte orkade själv.
Just den gemensamma tron är central i hennes bild av framtidens kyrka.
– Vi behöver varandra. I Bibeln springer nästan ingen ensam på bollen. Man gör saker tillsammans.
En kyrka där alla får plats
När Maria Svensson beskriver sin längtan för kyrkan handlar den inte främst om nya metoder eller strukturer, utan om människor.
– Jag längtar efter en kyrka där alla har funnit sin plats. Där människor upptäcker de gåvor Gud lagt i deras liv och vågar använda dem.
Samtidigt behöver kyrkan vara en plats där människor får komma precis som de är.
– Gud vet redan hur vårt hjärta ser ut. Då är det onödigt att låtsas. Kyrkan måste vara en plats där människor kan vara ärliga.
Hon menar också att kyrkan ibland behöver göra upp med den bild som många utanför har.
– Många tänker att kyrkan består av perfekta människor som dömer andra. Den bilden behöver vi bryta. Vi ska möta människor och dela livet med dem så att de får se Jesus.
Visionen börjar i det lilla
Drömmen om framtidens kyrka behöver också omsättas i praktiken. I Tibro försöker församlingen börja där de står.
Ett exempel är en ny satsning för barn i mellanstadiet.
– Vi kan inte vänta tills allt är perfekt. I stället började vi med en gång i månaden. Vi gör det vi kan med de människor vi har.
Samma hållning gäller kyrkans uppdrag i stort.
– Vi är inte till för oss själva. Vi är till för att vara till välsignelse för den här staden.
Och ytterst handlar allt om att peka vidare.
– Gud har förvandlat mitt liv. Jag vill att andra ska få möta honom också. Men då gäller det att jag inte står i vägen för det mötet.
Denna text är AI-generad utifrån en transkribering av ett poddsamtal mellan Carl-Henric Jaktlund och Maria Svensson. AI har därefter fått i uppdrag att skapa en artikel som speglar samtalet. Texten är inte tänkt som en ersättning till podden utan som ett komplement. Vill du veta mer kring vad Maria Svensson tycker eller undrar kring något som känns lite för kortfattat i denna text? Lyssna till podden! Du hittar den här på hemsidan på Spotify eller andra platser där poddar finns.
