Varför bjuder Liberalerna in sin egen antagonist?

Liberalerna öppnar nu för att Sverigedemokraterna ska kunna ingå i en framtida regering. Det är inte bara ett taktiskt skifte. Det är ett ideologiskt vägval – och ett märkligt sådant.

När Liberalernas partiledare Simona Mohamsson nu öppnar för att Sverigedemokraterna ska kunna få regeringsmakt tas ett steg som länge betraktats som otänkbart inom partiet.

Skillnaden är större än den kan verka.

Att samarbeta i enskilda sakfrågor är en självklar del av parlamentarismen. I ett land som Sverige, där majoriteter sällan är givna, krävs kompromisser över blockgränser. Det är inget konstigt.

Men att bjuda in ett parti till regeringen är något annat. Då handlar det inte längre om enskilda uppgörelser utan om inflytande över statens samlade riktning.

Här uppstår en paradox.

Liberalerna har under lång tid beskrivit Sverigedemokraterna som ett parti vars nationalism och socialkonservatism står i konflikt med liberalismens idéer om individens frihet och ett öppet samhälle. Det har varit en central del av Liberalernas politiska självförståelse.

Ändå är partiet nu berett att ge just detta parti plats i regeringen.

Det är ett märkligt sätt att hantera sin egen ideologiska motståndare.

För vad innebär det egentligen? I praktiken att ett parti i kris väljer att säkra sin egen riksdagsnärvaro genom att ge inflytande till en av sina största antagonister. Liberalernas väg till fortsatt makt går alltså genom att stärka ett parti vars idéer man länge hävdat står i konflikt med de egna.

Att rädda sin egen plats i riksdagen genom att ge makt åt sin ideologiska motpol är ett märkligt sätt att försvara sina idéer.


”Att rädda sin egen plats i riksdagen genom att ge makt åt sin ideologiska motpol är ett märkligt sätt att försvara sina idéer”


Sverigedemokraterna beskriver själva sin ideologi som nationalistisk och socialkonservativ. Den betonar nationell gemenskap och kulturell sammanhållning, ofta på bekostnad av den öppna syn på individens frihet som präglar liberalismen.

Det är svårt att få detta att rymmas i den klassiska liberala traditionen.

Liberalismens kärna är övertygelsen om individens frihet och rättigheter. Staten ska skydda människors frihet – inte definiera vilka som fullt ut hör hemma i gemenskapen eller begränsa människors livsval.

Just därför har Liberalerna länge varit tydliga med att ett nära samarbete med Sverigedemokraterna inte är möjligt.

Den hållningen var inte taktisk. Den var ideologisk.

Att den nu överges väcker frågor.

För kristna finns dessutom en djupare dimension i denna fråga. Den kristna människosynen utgår från att varje människa bär ett okränkbart värde – inte därför att hon tillhör rätt nation, kultur eller grupp, utan därför att hon är skapad till Guds avbild.

Den insikten har historiskt bidragit till både mänskliga rättigheter och den liberala idén om individens frihet.

När politiska projekt i stället börjar definiera gemenskapen snävare – och människors frihet mer begränsat – uppstår en spänning mot just denna tradition.

Politik handlar ibland om kompromisser.
Men den handlar också om att veta vilka kompromisser som inte bör göras.

Att lämna riksdagen kan vara ett nederlag.
Att förlora sin idé är något långt allvarligare.

Carl-Henric Jaktlund
Carl-Henric Jaktlund
Carl-Henric Jaktlund är chefredaktör på Sändaren samt författare till en handfull böcker. Han har en bakgrund som journalist på tidningen Dagen, pastor i pingströrelsen samt nationell ledare för Alpha Sverige.

Annonser

Insamling till Equmenia

Läs mer

”Vi barn kan ju känna lika mycket som vuxna”

Ett tio meter långt godisbord, kortare gudstjänster och riktigt smör på mackorna. Idag är det Barnkonventionens dag och Sändaren har frågat sex barn vad de skulle vilja förändra i sina församlingar och hur mycket de egentligen får vara med och bestämma.

”Det händer något när vi säger ja till varandra”

Det som började som en liten bönegrupp har nu blivit en egen församling. Efter tre år av gudstjänster har Växtplatsen Karlstad tagit nästa steg. Sändaren har ställt fem frågor till församlingsplanteraren Julia Strömner om festhelgen, vägen dit och drömmarna framåt.

Chidi ville dö, nu lever han för andra

Årets unga förebild. Den utmärkelsen får Chidi Jansson Chukwuka, 23, av Fryshuset idag. Efter år av utsatthet, kriminalitet och psykisk ohälsa blev mötet med Jesus hans vändpunkt.

Equmenia föreslår minusbudget – men inga nya nedskärningar

Efter förra årets stora personalneddragningar föreslår Equmenias styrelse nu en budget med ett underskott på 424 000 kronor för 2027. Orsaken är framför allt minskade statsbidrag. Men några nya stora besparingar är inte aktuella, enligt ordförande Carl-Ruben Sjulander.