ÖREBRO. När deltagarna strömmade in i Conventum under nationaldagshelgen var det till något nytt. Vision 26 var inte en traditionell kyrkokonferens, inte heller enbart en festival eller ledarkonferens. Tanken var att samla hela kyrkan kring frågor om framtid, identitet och riktning.
Omkring 1 100 personer deltog under dagarna, varav drygt 120 barn och unga. För ett samfund som ofta samtalar om medlemsutveckling, ekonomi och framtidsutmaningar blev den stora uppslutningen i sig ett budskap. Seminarier fylldes, gudstjänster samlade stora skaror och samtalen fortsatte långt utanför de schemalagda programpunkterna.
Det var också en konferens som präglades av kontraster. Utanför Conventum visade sig det svenska sommarvädret från sin bästa sida. Inne i lokalerna diskuterades både framtidsdrömmar och mycket konkreta utmaningar. Equmeniakyrkan befinner sig mitt i en omfattande omorganisation utifrån att antalet tjänster på nationell nivå minskar kraftigt. Många församlingar brottas med medlemsutveckling, ekonomi och generationsskiften.
Ändå var det inte uppgivenhet som präglade dagarna i Örebro, snarare tvärtom. Den konferensbön som återkom i gudstjänsterna fångade något av stämningen:
– Tänd hopp i oss. Tänd hopp i våra liv, i vår värld och i vårt land.
Frågan många bär på
Redan under den inledande gudstjänsten satte Britta Bolmenäs, enhetschef för församlingsliv och utveckling i Equmeniakyrkan, ord på en utmaning som många känner igen. I sin predikan tog hon avstamp i berättelsen om Gideon: Israel befann sig i kris, krig hade härjat under lång tid, människor gömde sig för att överleva, framtiden var oviss.
Bolmenäs målade upp bilden innan hon riktade den mot samtiden.
– Och här är vi med vår värld, med våra församlingar och våra liv. Och kanske undrar även vi: ”Hur ska det gå?”
Det är en fråga som många församlingar ställer sig. Hur ska det gå när ekonomin krymper? När medelåldern stiger? När samhället förändras snabbare än kyrkan?
Men Gideons berättelse är inte i första hand en berättelse om kris, utan handlar om att Gud ser möjligheter där människor ser begränsningar. Det blev en passande inledning på en konferens som på många sätt handlade om att våga tro på framtiden trots att allt inte bara består av ljusa färger.
Den tanken återkom även i gudstjänstens inledande bibelläsning om profeten Elia under ginstbusken. Till den trötte och modlöse Elia kom en ängel med en enkel uppmaning:
– Stig upp och ät. För annars blir vägen lång för dig.
Det var som om den berättelsen speglade många av de samtal som fördes under helgen, och en återkommande sak som betonades var kyrkan inte först och främst behöver mer stress eller fler prestationer, utan kraft, mod och nytt hopp.
Ett ledarskifte mitt i framtidssamtalet
Vision 26 handlade mycket om framtiden, vilket märktes också i ett av konferensens mest symboliska ögonblick.
Under konferensen valdes Dick Simonsson till ny ordförande för Equmeniakyrkans kyrkostyrelse efter Johan Qvist. Ledarskiftet blev ytterligare ett uttryck för konferensens framtidstema – att förvalta det som byggts upp och samtidigt ta steg vidare.
I sitt första tal som nyvald ordförande blickade Dick Simonsson både bakåt och framåt. Med inspiration från Martin Luther Kings berömda ord om att ha en dröm talade han om kyrkans roll i framtidens samhälle.
– Om jag vågar drömma, så tänk att vi som kyrka kan få vara med att förvandla vårt samhälle i framtiden. En kyrka i tiden med ett oföränderligt budskap, en kyrka som vänder sig utåt och möter människors behov och delar Guds frid.
Han fortsatte:
– Vi har en sak som förenar oss, vi har många saker som vi är väldigt olika, men det finns en sak som förenar oss och det är tron på Jesus Kristus. Och det räcker.
Omställning och framtidstro
Samma spänning mellan realism och framtidstro fanns även när kyrkokonferensens förhandlingar tog vid. Under söndagen samlades 486 ombud från 231 församlingar för att fatta beslut och diskutera framtidsfrågor. Ett av det områden som väckte störst intresse handlade om Equmeniakyrkans pågående omorganisation och risken att viktiga kompetenser försvinner när den nationella organisationen krymper.
I sitt svar försökte kyrkoledare Karin Wiborn hålla ihop realismen och framtidstron.
– Det är en stor neddragning, och samtidigt innebär 71 tjänster fortsatt mycket kraft i Equmeniakyrkan.
Hon betonade att kyrkan även framöver behöver vara närvarande i frågor som rör fred, demokrati, migration, mänskliga rättigheter och social sammanhållning.
– Kyrkans röst i samhället behöver vara både profetisk, hoppfull och välgrundad.
Samtidigt påmindes konferensen om att framtidsfrågorna inte bara handlar om nationell organisation. När årets församlingsförändringar presenterades blev bilden talande: Sedan förra kyrkokonferensen har tio församlingar upplösts och en lämnat Equmeniakyrkan, samtidigt välkomnades Bykyrkan i Undersåker som ny församling i samfundet.
Det blev en konkret påminnelse om att Equmeniakyrkan lever med två rörelser samtidigt: vissa gemenskaper avslutar sina berättelser medan nya växer fram.
Även frågan om framtida ledarskap återkom under helgen. När nya pastorer och diakoner presenterades betonade Linnea Lidskog behovet av fler människor som svarar på en kallelse till tjänst.
– Vi behöver fler pastorer till våra församlingar, så be för medarbetare, ungdomsledare, pastorer, diakoner, missionärer, musiker, och uppmuntra gärna människor i din närhet.
Förändringarna märktes även på ett mer individuellt plan. Under konferensen tackades Gerard Willemsen av efter sina många år som internationell chef i Equmeniakyrkan. När han inom kort går i pension avslutas ett långt kapitel i samfundets internationella arbete. Även det blev en påminnelse om att Vision 26 inte bara handlade om framtida vägval, utan också om att förvalta och tacka för det som tidigare byggts upp.
Ett större vi
Kyrkostyrelsens avgående ordförande Johan Qvist lyfte i sitt anförande fram alla de gäster, samarbetsorganisationer och samfundsföreträdare som fanns på plats.
– Vi är många i oss själva i Equmeniakyrkan, det ser vi den här helgen. Men vi blir också ännu starkare när vi sträcker ut en hand till våra vänner. Då blir vi ett större vi.
Samma tanke återkom i gudstjänsterna.
Under nattvardsgudstjänsten berättade pastorn Hope Ezpe Bizimungu om sin egen resa från Burundi till Sverige och om hur avgörande det varit att bli sedd och inkluderad i en församling trots språkbarriärer och kulturella skillnader. Om kyrkan ska växa behöver fler få känna att de hör hemma, menar hon. Den tanken fångades också i konferensens återkommande vision om ”en växande kyrka”, ”en kyrka med plats för alla” och ”en kyrka som bär hopp i samhället”.
Den avslutande ordinationsgudstjänsten blev på många sätt konferensens crescendo: Nya pastorer och diakoner ordinerades, det bads för missionärer och människor sändes ut till tjänst både i Sverige och internationellt. I den gudstjänsten predikade Equmenias generalsekreterare Marcus Lind över berättelsen om Filippos och den etiopiske hovmannen.
Poängen var enkel men kraftfull: ingen människa bär hela uppdraget själv.
– Vi får vara olika pusselbitar som på olika sätt får bidra till människors väg till tro.
Han fortsatte:
– Det här är vårt uppdrag: Att dela evangeliet med andra människor så att fler människor får möta Jesus och få sina liv förvandlade – att fler människor får bli fria, försonade, förlåtna, helade och upprättade.
Att våga drömma
När konferensen närmade sig sitt slut återkom Dick Simonsson till den tanke som kanske bäst sammanfattade hela helgen:
– Våga drömma om en ljus framtid, våga tro att vi kan förändra och våga ha självförtroende att det vi tror på betyder någonting.
När deltagarna lämnade Conventum på söndagseftermiddagen hade inte alla frågor fått sina svar. Ekonomin var inte löst, omorganisationen är inte klar, församlingarnas utmaningar har inte försvunnit.
Men något annat låg i luften.
Under några dagar i Örebro hade människor från hela landet fått påminna varandra om att kyrkan inte bara är sina problem – den är också sina berättelser, sin gemenskap, sin kallelse och sitt hopp.
Och kanske var det just därför många verkade lämna Vision 26 med känslan av att framtiden fortfarande är värd att tro på.
Läs även:
Samtalet står i centrum på Visionskonferensen
”Rädslan för att dö leder inte till växt”
Lyssna till:
Podd med nytillträdde ordföranden Dick Simonsson
