Rame, en vän i Betlehem, funktionshindrad och arbetslös skrev till mig häromdagen. ”I am not good!”. Bara så. Rames ord följer mig idag, lämnar mig inte.
Vi är nog många som inte behöver långa utläggningar där hela problematiken i Gaza och på Västbanken tas upp ur politisk och teologisk synvinkel. Men nåt, åtminstone nåt måste höras från Equmeniakyrkan!
Det kan inte bara vara vi enskilda och några grupper som höjer rösten. Vi påverkar nog inte vare sig Hamas eller Israel med våra fördömanden. Men vi måste göra det ändå för palestiniernas skull och för våra samvetens skull. Vi är ju människor! Att vara tyst är omänskligt.
Gud, förbarma dig över vår oförmåga att höra ropen från de miljoner som idag förvägras mat och sjukvård i Gaza – på grund av politiska beslut!
Vår rädsla för att få kritik måste lägga sig. Vi måste trotsa rädslan. Det är inte antisemitism att fördöma Israels regering för övergreppen i Gaza och på Västbanken, lika lite som det är islamofobi att fördöma Hamas övergrepp.
Israels regering måste häva blockaden av mat och förnödenheter till Gaza nu! Hamas måste släppa gisslan nu!
En rättvis fredsöverenskommelse mellan Israel och palestinierna måste till och för det krävs omvärldens ställningstagande. Ockupationen av palestinska områdena måste upphöra. Det är i första hand människor som har rättigheter. Allas lika rätt!
En kyrka kan inte vara tyst inför det som nu sker i Gaza och på Västbanken. En kyrka som inte kritiserar en regering som är tyst nu förlorar trovärdighet!
Sven Wingren, Uppsala
