Ge ökad plats åt volontärerna i samfundet!

Kyrkokonferensen närmar sig och det kommer att pratas om kostnader och ekonomi, om hur det ska bli med den gemensamma organisationen inom Equmeniakyrkan. Vårt förslag: Satsa och kraftsamla!

Bakgrund

I Gamla testamentet kan vi läsa om samarbetet mellan prästen Esra och Nehemja, som var munskänk till kung Axtaxeres i Susa. Nehemja blev projektledare för att återskapa Jerusalems murar. Han ledde och organiserade arbetet genom ett föredömligt och intressant samarbete med Esra. Detta bygge föregicks av tempelbygget som leddes av projektledare Serrabbabel i samarbete med prästen Jesua. Motsvarande bild finns även mellan projektledare Mose och prästen Aron och vi även kan se förebilder kring detta i Nya testamentet där apostlarna insåg att de behövde hjälp av diakonerna och Paulus förstod att “tjänsterna är många”.

Allt detta är exempel på intressanta förebilder när det gäller dynamiken mellan två olika sorters ledarskap där det ena ibland klassas som “världsligt” ledarskap med sin betoning på organisation, entreprenörskap och förnyelse. Är inte detta ett ypperligt komplement till prästerna? Det verkar åtminstone som att vi tycker det när det gäller församlingen. 

Där finns nämligen mixen och där ser vi att de kompletterande personerna/resurserna såväl efterfrågas som nyttjas. Uppskattningsvis utförs 80 procent av arbetet i en typisk församling utav volontärresurser.

På samfundsnivå så är det däremot annorlunda, där är det antagligen det motsatta: kanske 80 procent av arbetet utförs av avlönad personal varav de flesta är pastorer. 

Möjligheter

Vi är övertygade om att församlingarna, åtminstone de mindre och medelstora, aldrig har varit så beroende av det gemensamma och av samverkan. Vi orkar inte med att göra allt själva. Det som bäst görs gemensamt ska göras gemensamt. Det som bäst görs lokalt gör vi lokalt i församlingarna. 

Skulle det gå att kraftsamla framåt genom en satsning på ökad andel volontärer samtidigt med mindre kostnader i samfundet? Det finns en tämligen enkel lösning på detta. Vi bär alla som lärjungar vår kallelse. Exempelvis, kan man annonsera på hemsidan om olika arbeten, projekt och roller som duktiga volontärer lika väl skulle kunna hjälpa till med eller ta ansvar för.

Ute i församlingarna finns erfaret folk som ideellt och volontärmässigt skulle kunna hjälpa till att organisera, strukturera och ge församlingsfeedback samt hjälpa till på andra sätt. Det skulle lätta trycket på de kära pastorer och andra som finns på samfundet att mer överlåtet göra det de är bra på: Andligt ledarskap, bönen, bibelordet och själavården. 

Slutsats

Det är dags att våga släppa in fler “Nehemjas” i samfundet. Det finns mycket erfaret folk från näringsliv och offentlig sektor, som vi är övertygade om skulle vilja och kunna hjälpa till. En invändning och risk skulle kunna vara att det öppnar upp för ett informellt ledarskap. Men vi tror inte det, för dessa volontärer skulle naturligtvis helt sortera under den demokratiskt förankrade organisationen och rapportera med transparens under denna. Equmeniakyrkan kommer inte kidnappas av detta, den kommer att vitaliseras och processer kunna snabbas upp. 

Vi påminner igen om processen i urkyrkan och att satsa och kraftsamla genom att låta volontärer och pastorer paras ihop i ett ömsesidigt tjänande och i kärlek. Apostlagärningarna 6:1-7 talar om en dokumenterad succé. Låt oss lära av dem i Nya testamentet samt av samarbetet mellan Esra och Nehemja i Gamla testamentet som alla jobbade sida vid sida. 

Detta borde vara möjligt att testa i mindre skala.

Sune Grafström – Upplands Väsby
Lennart Schönning – Bromma
Thomas Fogelberg – Ludvika

image_pdfLadda ner som PDF

Läs mer

”Det avgörande börjar när barnet lämnar fängelset”

När allt yngre barn döms för grova våldsbrott förbereder sig Kriminalvården för att ta emot 14-åringar bakom låsta dörrar. Men under ett seminarium i Almedalen handlade den kanske viktigaste frågan inte om murarna – utan om vilka vuxna som finns kvar när barnen en dag ska tillbaka ut i samhället.

När siffrorna pekar nedåt – var finns då hoppet?

Frikyrkoundersökningen 2026 ger få skäl till optimism. Men kanske påminner den också om en avgörande sanning: att kyrkans framtid ytterst inte vilar i våra händer.

André Jakobsson: ”Sverige är för viktigt för att vi ska sitta i våra egna bubblor”

Kyrkan behöver bli bättre på att leva med olikheter, söka enhet och fråga vad som är bäst för Guds rike. Det menar André Jakobsson, som ser just där framtidens största utmaning – och möjlighet.

Från bön till handling – följeslagare lyftes fram som kyrkornas svar

Hur långt räcker förbön när människor lever mitt i krig och ockupation? Den frågan kom att prägla ett seminarium om Israel och Palestina i Almedalen. Samtalet kretsade inte bara kring utvecklingen i regionen, utan också kring vilka konkreta verktyg kyrkor redan har – och vilket ansvar de har att använda dem.