Debatt: Svala texter räddar inte Sändaren

Joel Halldorf sparkar in öppna dörrar i klubben av inbördes beundran. Det tycker Erik Eklund.

Wow, jag fick ett svar från självaste Joel Halldorf! Jag är lite starstruck, måste jag säga. Samma dag som jag nästan ramlar ur stolen över att lilla jag fått svar på min debattartikel, har Joel dessutom medverkat i en video – podcast och publicerat en briljant video på Instagram som knyter ihop kyrkohistoria, ekonomisk politik och helgens debatt i Agenda. Allt detta gav mig mycket eftertanke – så stort tack för att du tar dig tid, Joel.

I dagens debattklimat är det svårt att hitta balansen mellan att provocera och att faktiskt nå fram med sitt budskap. Det var ett medvetet – ja, cyniskt – val av mig att överdriva min tes, nämna Joel Halldorf och krydda med AI, något jag anade skulle ge en bitter eftersmak hos Sändarens läsare. Jag kan bara konstatera att jag står här i vår klubb av inbördes beundran och applåderar, medan Joel står på scenen och föredömligt balanserar på den överhettade vågen som är den offentliga dramaturgin.

Faktum är att kyrkokonferensen vill fortsätta driva tidningen som en fristående produkt – men saknar både riktning och pengar. Kyrkostyrelsen ville istället utveckla en kommunikationsplan, för att de inte såg en väg framåt. Men vill inte samfundet att Sändaren ska stå på egna ben på scenen bredvid Joel Halldorf? Var är viljan och debatten att faktiskt försöka motbevisa kyrkostyrelsen?

Genom att ”lägga ner textproduktionen”, under en period, skulle vi tvinga oss själva att samla all kraft, energi och fokus på att faktiskt ge Sändaren en chans att nå sitt ambitiösa mål: att bli en fristående journalistisk produkt värd namnet. Sändaren använder varken Youtube eller Instagram just nu – de mest självklara plattformarna om man faktiskt vill nå nya läsare. Jag tror att det är vad som krävs för att kickstart Sändaren 2.0

Vi ska inte bidra till att utarma den svala, analyserande och reflekterande debatten – men vi måste våga ta plats och vara stolta över de förebilder och berättelser som finns inom Equmeniakyrkan, och paketera dem så att vi faktiskt når fler – särskilt unga.

Jag tror verkligen att vi kan så mycket mer, men allt jag ser framför mig är en inomkyrklig blogg som läggs ner vid nästa kyrkokonferens. Snälla motbevisa mig, för mitt hopp om Sändarens långsiktiga framtid börjar blekna.

/Erik Eklund

Fotnot: Carl-Henric Jaktlund, Sändarens chefredaktör, kommer under veckans gång skriva vidare angående Sändarens framtid och då till viss del ge ett svar till Erik Eklund och hans framtidstankar.

image_pdfLadda ner som PDF

Läs mer

”Det avgörande börjar när barnet lämnar fängelset”

När allt yngre barn döms för grova våldsbrott förbereder sig Kriminalvården för att ta emot 14-åringar bakom låsta dörrar. Men under ett seminarium i Almedalen handlade den kanske viktigaste frågan inte om murarna – utan om vilka vuxna som finns kvar när barnen en dag ska tillbaka ut i samhället.

När siffrorna pekar nedåt – var finns då hoppet?

Frikyrkoundersökningen 2026 ger få skäl till optimism. Men kanske påminner den också om en avgörande sanning: att kyrkans framtid ytterst inte vilar i våra händer.

André Jakobsson: ”Sverige är för viktigt för att vi ska sitta i våra egna bubblor”

Kyrkan behöver bli bättre på att leva med olikheter, söka enhet och fråga vad som är bäst för Guds rike. Det menar André Jakobsson, som ser just där framtidens största utmaning – och möjlighet.

Från bön till handling – följeslagare lyftes fram som kyrkornas svar

Hur långt räcker förbön när människor lever mitt i krig och ockupation? Den frågan kom att prägla ett seminarium om Israel och Palestina i Almedalen. Samtalet kretsade inte bara kring utvecklingen i regionen, utan också kring vilka konkreta verktyg kyrkor redan har – och vilket ansvar de har att använda dem.