Ledarskap är att ständigt vara i andra människors tjänst

När det gäller ledarskap finns både många förebilder och mer tveksamma exempel. Paulus är lite av båda. I några av breven får vi lite insyn i hur hans arbete såg ut, det motstånd han mötte och de utmaningar han kastade sig in i. I en del avsnitt är hans försvar nästan lite primitivt. Han hävdar sin rätt att vara apostel, han var ju kallad av Kristus. Ett av de bättre försvaren finner vi i 1 Kor 3. Där är han inte så självupp­tagen som han kan verka på andra ställen. Men han sätter ned foten tydligt. ”Varken den som planterar eller vattnar betyder något, bara Gud…” Det är Gud som ger växten. 

”När den ene säger: ’Jag hör till Paulus’, och den andre: ’Jag hör till Apollos’, är ni inte då som alla andra? Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som har fört er till tro, var och en med den gåva han fått av Herren. Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, bara Gud, han som ger växten. Den som planterar och den som vattnar är ett, vi är ju Guds medhjälpare, och ni är Guds åker, Guds bygge.” Ur 1 Kor 3. 

Ofta ofattbart roligt

Under mina tolv år som kyrko­ledare har jag delat ansvaret med fyra biträdande kyrkoledare, ett antal regionala kyrkoledare, fyra ordförande i kyrkostyrelsen, liksom många ledamöter, med­arbetare och chefer. Det har varit spännande, ofta ofattbart roligt, emellanåt allvarligt och det har inte saknats utmaningar och konfliktytor. Men vi har arbetat tillsammans. Dels för att vi trott på det vi gör, dels för att vi har gett varandra förtroendet att vara de vi är och dels, och kanske framför allt, för att vi visste att det var vårt uppdrag och vårt ansvar som Guds och varandras medhjälpare.

När nu en ny ledning tar över, hur den nu kommer att se ut, är det min övertygelse och bön att Paulus ord om att Gud ger växten fortsatt talar in i oss, vi som är Guds åker. Jag ber om trohet och frimodighet hos oss alla i vårt uppdrag att vara i tjänst för Gud och varandra. Vi är i tjänst! 

Sammanhang större än oss själva

När Paulus målar bilden av kyrkan som Kristi kropp, med många olika delar eller lemmar, slutar han (i Rom 12) med nyckelorden – varandra till tjänst. Det bibliska ledarskapet, från Abraham, via Mose till Kristus själv, har denna närmast genetiska dynamik, att visa på ett sammanhang som är större än oss själva. Varken den som planterar eller den som vattnar betyder i sak något, bara Gud som ger växten.

När lärjungarna konkurrerar om uppmärksamhet och status gör Jesus det oväntade och tvättar lärjungarnas fötter. Jag kan inte påminna mig att jag tvättat så många fötter, men borde nog ha gjort det. För vi är varandra till tjänst. Den kristna församlingen, ja, hela kyrkan, är ett litet titthåll in i Guds goda verklighet, det bygge av ofullkomlighet, som har Den Fullkomlige i sikte. 

Må nu den heliga Anden som utforskar våra hjärtan (Rom 8:27) och djupen hos Gud (1 Kor 2:10), leda oss in i den framtid om vilken vi bara vet en sak: Den är i Guds hand. Därför skall ingen grunda sin stolthet på män­niskor. Allt tillhörr er – Paulus, ­Apollos och Kefas – hela världen, liv och död, nutid och framtid. Allt är ert, och ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud. (1 Kor 3:21–23).

Lasse Svensson
kyrkoledare