Foto: Mikael M Johansson
Främsta skälet till Equmeniakyrkans ägarintresse i Berling Media och dess dotterbolag Verbum har sannolikt varit hemvisten av Sändaren.
Tidningen har under lång tid kunnat bedriva sin verksamhet inte bara tack vare det statliga mediastödet utan också med majoritetsägaren Svenska kyrkans goda minne om att Sändaren varit en mindre lönsam verksamhet som belastat koncernens ekonomiska resultat. Övriga Verbumprodukter i huvudsak ägda av Svenska kyrkan har därmed subventionerat Sändarens utgivning.
Skulle bli välkommet tillskott
Då samfundets styrelse och kyrkoledning beslutat att lägga ner Sändaren samtidigt som man tycks famla efter en plan B uppstår självklart många frågor om varför? Kan en av dessa möjligen besvaras med planer om att helt avveckla ägandet av Berling Media? Samfundets bokförda värde av sina aktier torde ligga på dryga 20 Mkr medan marknadsvärdet av desamma är avsevärt högre, inte osannolikt 55-60 Mkr. Det skulle naturligtvis bli ett välkommet tillskott till Equmeniakyrkans i dag ansträngda ekonomi.
Successivt minska ägandet
Ett annat scenario som hade kunnat rädda Sändaren och inte heller belasta kyrkans verksamhetsbudget vore ifall samfundet hade valt att successivt minska sitt ägande i koncernen och med hjälp av dessa medel kunna motivera för övriga ägarparter om en fortsatt utgivning. Åtminstone över den tid då en realistisk och genomtänkt plan B realiseras. Alternativkostnaden under en oviss framtid för att inte kunna erbjuda det som Robban Tjernberg kallar för ”det offentliga kyrktorget där frågor som rör hela samfundet kan bollas” blir otvetydligt högre. Resultatet kommer i form av minskat engagemang, bristande insyn, begränsad påverkansmöjlighet och ökat avstånd till beslutsfattare. Som läget nu är kan inte ens de mest samfundstrogna tycka annat än att styrelsens och kyrkoledares beslut är såväl dåligt kommunicerat, tveksamt underbyggt, som förhastat.
Tomas Bjöersdorff
fd kyrkostyrelsens ordförande
LÄGG TILL NY KOMMENTAR