Redaktörerna minns: Seminarierum stängs med Sändaren

 Det är körövning och Mitt-på-dagen-träff. Scoutsamling och språkkafé. Bibelstudiegrupp och Missionskommitté. Det ser olika ut i olika församlingar och tider. Men nästan överallt händer något. 
Gudstjänsten är centrum. Men i våra kyrkor pågår också en massa andra möten och aktiviteter. Små och stora samlingar, formella men oftast informella, för att lära, för att ta hand om, för att göra. Skulle vi kunna kalla allt detta för kyrkans praktiker?
Kyrkans praktiker ser olika ut i olika kyrkliga traditioner. Frikyrkans praktiker har för många av oss blivit så självklara att vi knappast ser och än mindre förstår uppskatta dem.

Särskild bildningskultur

Jag tror kyrkans praktiker skapar en särskild bildningskultur, där bildning är något som uppstår och växer hos oss genom att vi gör och att vi lär oss tillsammans. 
I Sändaren har detta som pågår vecka efter vecka skildrats, bekräftats men också utmanats. Vi har läst, lärt och reflekterat. Blivit glada eller brydda. Någon gång arga.
I den statliga folkbildningsutredningen som kom tidigare i år bekräftas den avgörande roll som ­civilsamhället spelar för demokrati och delaktighet i samhället. Hit hör kyrkorna. Utredningen introducerade ett för många av oss nytt ord: den deliberativa demokratin. Med den deliberativa demokratin menas en demokrati som inte bara handlar om beslutsfattande, utan också om idéutbyte i små och stora sammanhang. Sådant som ständigt pågår i våra församlingar.

Stort gemensamt seminarierum

I Sändaren har dessa idéutbyten och samtal kunnat föras, som i ett stort gemensamt seminarierum. Vi har mötts i artiklar, reportage, recensioner, krönikor och debatt. Tidningens spegling, men också granskning, av kyrkans praktiker har bidragit till en gemensam bildningskultur, till glädje för oss som är med, men också,  menar samhällsforskare, för demokrati och delaktighet i samhället. Att detta seminarierum nu stängs är en stor sorg.
Det lär finnas medlemmar i Equmeniakyrkan som inte läser Sändaren. Jag har inte förstått hur det varit möjligt. Snart är jag en av dem.

Magnus Stenberg
chefredaktör 2001-2009