När föds Jesus egentligen? Det kan låta som en dum fråga, för det är väl den 25 december, eller hur?
De tidiga kristna är inte så tvärsäkra. När han har farit upp till himlen går de omkring och tänker. Inte bara på himmelsfärden eller på den uppståndelse som de också har blivit vittnen till, utan också på hans tillkomst, hans födelse.
Det går inte många år förrän de har kommit överens om att Jesus har varit hos Gud sedan tidernas morgon. Ja, tidigare än så. Som ”anden svävade över vattnet” i Bibelns inledning, så är också Sonen ”före allt”.
Så skriver predikanten Paulus ungefär 30 år efter Jesu död till församlingen
i Kolosseum i Turkiet.
Jesus är med från början
Brevet fastslår den tydliga skillnaden mellan kristendomen och judendomen, nämligen att Jesus är med från början tillsammans med Gud och tillsammans med Anden.
Jag säger det högt i kyrkan tillsammans med alla andra: jag tror på Jesus som ”hans enfödde Son”. På danska är ordet ”enbårne” – Gud har alltså burit honom, det är samma ord som vi använder om att vara gravid.
I den danska folkkyrkan använder vi också en annan trosbekännelse, den med det långa namnet, den nicaenokonstantinopolitanska (i Sverige oftast den nicenska eller nicaenska – övers anm). I den står det ännu tydligare. Där är Jesus ”född av Fadern före all tid”.
Gud har alltså fött Jesus. Gud ”har fødeevne”, ”är fertil”, som den högt aktade teologiprofessorn Theodor Jørgensen skriver i en predikan citerad i boken med den julrelevanta titeln ”Guds menneskelighed”. Det är annars bara om kvinnor man säger så på danska.
Gud som förälder
Därför är detta att kalla Gud för ”fader” inte detsamma som att Gud är man, förklarar Theodor. Det måste utvidgas till att beteckna Gud som förälder, som en som är både manlig och kvinnlig.
Samma sak understryker Martin Luther, den munk och teolog som ligger bakom bland annat den danska luthersk-evangeliska folkkyrkan. 1520 skrev han i sin Lilla katekes att Jesus är ”sänd av Gud, född av Fadern i evighet”.
Gud föder alltså hela tiden sin son. Inte bara den 25 december, utan ”i evighet”. Han har alltid fött honom och kommer alltid att föda honom.
Förstår vi hur stor den gåvan, den julgåvan, är? Knappast, för den betyder, tror jag, att varje enskilt nu är en födsel, ett nytt ögonblick, en sekund av evigheten, en bit av existensen, en bit av livet som vi har fått. Av Gud. Tack.
Charlotte Rørth
journalist och författare
Fakta: Nästa vecka
Emanuel Karlsten
LÄGG TILL NY KOMMENTAR