Medlem varnar: Församlingsdemokratin hotad i Filadelfia

Merparten av församlingens medlemmar är knappast medvetna om den ”resa” till en ”folkkyrka” som  församlingens biträdande föreståndare Clas Newman ger uttryck för i boken ”Pingströrelsens ecklesiologi i förändring”, (ecklesiologi, läran om kyrkan och dess församlingssyn).

Mer åt en folkkyrka

Filadelfia i Stockholm förändras enligt Clas Newman ”från en baptistisk troendeförsamling till att istället vara lite mer lik en folkkyrka”. Newman är tydlig med att församlingstukt eller uteslutning inte tillämpas längre och att ”gränsbevakningen är avslutad”.
Det räcker att ”vara med” och gärna ta ett ansvar i ledarskap även om dop och medlemskap saknas. Filadelfia har nyligen öppnat för att även barndöpta kan bli medlemmar samtidigt som vuxendopet, troendedopet, är församlingens huvudsakliga dop.

Fostrade i annan anda

Vi som är uppvuxna i pingströrelsen är fostrade i en strängare församlingssyn. Församlingen skulle bestå av omvända, vuxendöpta, helst andedöpta och vara tydligt helgade, överlåtna.
Gränsen mot ”världen” dess frestelser och synder var tydlig. Allvarliga synder resulterade i s k församlingstukt och uteslutning. Församlingen förväntades vara den ”rena bruden” som Jesus skulle hämta när han återvände till jorden. Var man inte redo blev man kvarlämnad.

Syndakatalogen drevs för långt

Många drabbades av stränga förkunnelser om att inte vara redo när Jesus kommer. Syndakatalogen drevs alltför långt och många lämnades besvikna och bittra längs pingströrelsens diken. Det är en tung ryggsäck inte alldeles lätt att lyfta av. Knappast någon vill ha tillbaka syndakatalogen och församlingstukten.
Att som individ och församling färdas från en traditionell pingstkyrka till en folkkyrka med betydligt öppnare gränser kan för många pingstvänner vara en omtumlande resa. Alldeles särskilt när resan inte varit föremål för samtal och beslut. En del brottas med frågan om de orkar att vara kvar i församlingen.

Över ett år sedan bibelstudierna

Det självklara borde vara att omställningen i teologi och praktik resulterar i samtal och prövning i församlingen där alla får vara med och framföra synpunkter.
Så har inte skett.
Det har gått över 20 månader sedan Niklas Piensoho lanserade sin något liberala teologi om bland annat hbtq där han öppnar dörren för att utlevd sexualitet mellan människor av samma kön inte motsägs av Bibeln.
Hans förkunnelse har resulterat i stor förundran i församlingen, i samarbetsförsamlingar i Afrika och Mellanöstern, i Pingstsamfundet Pingst FFS och bland pastorskollegor i Sverige.

Ingen förankring 

Piensoho valde att inte förankra sin hbtq-teologi innan han påbörjade bibelstudierna, vare sig hos pastorskollegorna och de cirka 30 församlingstjänarna eller i de internationella pingstförsamlingarna.  Det kan knappast beskrivas på annat sätt än ett ”egenmäktigt förfarande”.
Under dessa 20 månader har det varit helt tyst från övriga pastorer och församlingstjänare, som enligt stadgarna utgör ”församlingens andliga ledning med ansvar för dess lära och liv”. Varför ska Filadelfia bli en folkkyrka? Varför bör Filadelfia överge sin ”pingstidentitet”? Det borde ha varit församlingsledningens naturliga uppföljning och kommunikation med församlingen.

Prövning i dolda rum

Vi medlemmar vet ingenting om vad ledningen i övrigt anser om hbtq-förkunnelsen. Istället har det i 20 månader pågått en okänd prövning i dolda rum där endast pastorer varit välkomna. Någon rapportering till medlemmarna har inte ägt rum.
En medlem föreslog att en bibeltroende teolog som t ex Stefan Gustavsson skulle inbjudas för att ge en alternativ syn på hbtq i Nya testamentet i relation till det Niklas Piensoho oemotsagd framförde via Filadelfias egen youtubekanal. Men det blev kalla handen.

Mötta av tystnad 

En kollega och jag skickade en skrivelse till församlingsledningen för 1,5 år sen. I den påtalar vi risken för att församlingsdemokratin i Filadelfia urholkas och att den bör återupprättas. Vi lyfte behovet av ett Intranät där församlingens medlemmar kan ställa frågor och samtala med ledningen. Förslaget möttes med tystnad.
Istället beslutade det senaste årsmötet om en stadgeändring där antalet församlingsmöten reduceras från 10-12 till två per år. Möjlighet till öppna samtal och kritik begränsades.

Svävar i ovisshet 

Filadelfia i Stockholm och Pingströrelsen är i stort behov av ett brett samtal om teologi och församlingsordningar. Men det är viktigt att församlingens medlemmar är med på resan och inte marginaliseras. 
Hanteringen av hbtq-frågan visar en plågsam brist på församlingsdemokrati och där tusentals människor fortfarande svävar i ovisshet om var Filadelfiaförsamlingen har landat.

Sune Olofson
Journalist och medlem i Filadelfia Stockholm