Ett av de bästa materialen vi har i Equmeniakyrkan är en kurs som heter Söka & finna livsmod. Det består av ett antal inspelade samtal mellan evangelist Britta Hermansson och olika gäster, samtal inspirerade av WHO:s åtta definitioner av existentiell hälsa. Via Equmeniakyrkans kommunikationsavdelning kan man beställa hem kursmaterialet och sedan inbjuda till samtalskvällar, något jag gärna rekommenderar alla församlingar att göra.
I höstas mötte jag några medlemmar från en landsortsförsamling som inte haft någon anställd på många år. De hade delat ut inbjudan till alla hushåll i byn och fått ihop fler än 30 deltagare som ville träffas en kväll i veckan för att prata om existentiell hälsa! Idag har över 200 församlingar i Equmeniakyrkan använt materialet och responsen är väldigt positiv.
Fött i det pionjära
Men hur föddes idén till detta material? Svaret är att det kommer från det församlingsgrundande arbete vi håller på med i Equmeniakyrkan, närmare bestämt i Ystad. Sändaren beskrev detta på nyhetsplats igår, läs gärna det reportaget, men låt mig också upprepa lite här i denna text.
För några år sedan bestämde sig Skillinge Missionshus för att satsa på grannstaden Ystad där det inte fanns någon frikyrkoförsamling. Ganska snart insåg man att en Alpha-kurs nog i dagsläget är “för kristen” för det sammanhanget vilket gjorde tröskeln till den för hög. Ett samtal om existentiell hälsa däremot är helt ok.
Ett av de mest framgångsrika materialen vi fått fram under de senaste åren, och som många församlingar haft stor glädje av i sitt kontaktnät, är alltså fött i och av en församlingsplantering. När jag pratade med en av pastorerna som varit med i processen som lett fram till materialet Söka & finna livsmod så säger han att man troligtvis inte hade kommit på idén i Skillinge Missionshus. Där hade man redan en fungerande verksamhet och ett starkt förtroende i samhället, där fungerade det bra med Alpha-kurserna. Nej, det var när man sträckte sig mot ett nytt område och mot nya människor som man blev tvungen att tänka utanför boxen.
Behov att tänka om
För mig illustrerar detta på ett tydligt sätt varför vi ska hålla på med pionjärverksamhet och att försöka grunda nya församlingar. Det tvingar oss nämligen att fundera om, att tänka nytt och att våga prova nya idéer. Ibland visar det sig att någon av dessa nya tankegångar blir till välsignelse långt bortom platsen där de föddes. Det jag också ser är att pionjärverksamhet lockar fram en delvis annan sorts ledare jämfört med mycket av den traditionella församlingsverksamheten: entreprenörer, det vill säga människor som går i gång på omöjliga uppdrag och som fungerar som bäst när inget finns på plats. Dessutom leder pionjärverksamhet till att missionsuppdraget blir supertydligt, för om man inte lyckas nå nya människor med evangeliet och forma en gemenskap där dessa känner sig hemma och växer i tro, ja då har man helt enkelt inget att jobba med.
Egentligen behöver många av våra redan befintliga församlingar exakt samma sak som nyckeln i pionjärverksamheten: tänka nytt och våga misslyckas samt en god dos entreprenörskap och ett förnyat fokus på missionsuppdraget. Och samtidigt behöver pionjärverksamheten de redan etablerade församlingarna som stöd, förebedjare och rådgivare. Låt oss inte ställa den redan existerande församlingsverksamheten emot pionjärarbete och församlingsplantering. Det är ett konstruerat motsatsförhållande. Låt oss vara öppna för att Gud lägger olika kallelser i olika människor och att Guds hjärta rymmer de etablerade församlingarna såväl som församlingsplanteringarna. Vi behöver varandra och kan bara lyckas tillsammans!
