Det är dags att sluta säga att Equmeniakyrkan är en ”bred kyrka”, som om det vore något unikt; eller ännu sämre, som om det vore själva vår identitet. Vilka kyrkor är inte breda idag? Vi lever i ett av världens mest individualistiska länder där vi alla kan njuta av friheten att tycka och tänka som vi själva vill. I varje lokal församling, oavsett samfund, är man förmodligen mycket mer spretiga i sina uppfattningar jämfört med tidigare generationer. Den frihet vi har i Sverige idag värnar jag och är villig att kämpa för: Det är ju den frihet som våra förfäder stred för och som till slut gjorde att det blev möjligt för en svensk medborgare att vara baptist utan risk att bli landsförvisad.
Men med det sagt, är det en klok strategi att bygga en gemensam identitet i en kyrka på att man just tycker och tänker olika? Vad blir poängen med en sådan gemenskap? Blir det ens en gemenskap? Vem vill vara med i en gemenskap vars enda poäng är att vi inte är överens, att vi tycker olika och att vi vill åt olika håll? Väldigt få, om du frågar mig.
Ska vi bygga en kyrka som har något att bidra med i ett samhälle som blir alltmer polariserat och fragmentariskt så är det avgörande att vi hittar en gemensam grund som så många som möjligt kan ansluta sig till och som blir identitetsbärande och formativ för gemenskapen. Vi behöver forma en kyrka som samlas runt ett gemensamt centrum och som bygger gemenskap och ömsesidigt beroende på en överlåtelse till något som vi är överens om.
Equmeniakyrkans vision pekar ut detta centrum med all önskvärd tydlighet. Vi är ”en kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen.” I denna vision finns önskan att alla människor, oavsett livssituation, ska hitta hem i vår kyrka. Hela livet ryms i vår kyrka, inte bara det välordnade och lyckade livet. Även det brutna, misslyckade och i värsta fall missbrukade livet ryms.
Men det stannar inte där. Hur skulle det kunna göra det? Vi ber, tror och hoppas att Jesus kan förvandla mig, dig och världen.
Stanna upp en stund inför detta påstående. Hela livet och Jesus Kristus förvandlar. Är inte det Equmeniakyrkans bärande identitet? Borde inte varje styrelsemöte, varje församlingsmöte, alla gudstjänster och varenda ungdomssamling på ett eller annat sätt ta sin ansats i denna vision? Alla får plats – och Jesus förvandlar. Det är sannerligen en anspråksfull vision, men jag drömmer om att se den förverkligad.
