Detta är Equmeniakyrkans bärande identitet

Vi behöver forma en kyrka som samlas runt ett gemensamt centrum. Det skriver Niklas Piensoho.

Det är dags att sluta säga att Equmeniakyrkan är en ”bred kyrka”, som om det vore något unikt; eller ännu sämre, som om det vore själva vår identitet. Vilka kyrkor är inte breda idag? Vi lever i ett av världens mest individualistiska länder där vi alla kan njuta av friheten att tycka och tänka som vi själva vill. I varje lokal församling, oavsett samfund, är man förmodligen mycket mer spretiga i sina uppfattningar jämfört med tidigare generationer. Den frihet vi har i Sverige idag värnar jag och är villig att kämpa för: Det är ju den frihet som våra förfäder stred för och som till slut gjorde att det blev möjligt för en svensk medborgare att vara baptist utan risk att bli landsförvisad. 

Men med det sagt, är det en klok strategi att bygga en gemensam identitet i en kyrka på att man just tycker och tänker olika? Vad blir poängen med en sådan gemenskap? Blir det ens en gemenskap? Vem vill vara med i en gemenskap vars enda poäng är att vi inte är överens, att vi tycker olika och att vi vill åt olika håll? Väldigt få, om du frågar mig. 

Ska vi bygga en kyrka som har något att bidra med i ett samhälle som blir alltmer polariserat och fragmentariskt så är det avgörande att vi hittar en gemensam grund som så många som möjligt kan ansluta sig till och som blir identitetsbärande och formativ för gemenskapen. Vi behöver forma en kyrka som samlas runt ett gemensamt centrum och som bygger gemenskap och ömsesidigt beroende på en överlåtelse till något som vi är överens om. 

Foto: John Price

Equmeniakyrkans vision pekar ut detta centrum med all önskvärd tydlighet. Vi är ”en kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen.” I denna vision finns önskan att alla människor, oavsett livssituation, ska hitta hem i vår kyrka. Hela livet ryms i vår kyrka, inte bara det välordnade och lyckade livet. Även det brutna, misslyckade och i värsta fall missbrukade livet ryms.

Men det stannar inte där. Hur skulle det kunna göra det? Vi ber, tror och hoppas att Jesus kan förvandla mig, dig och världen.
Stanna upp en stund inför detta påstående. Hela livet och Jesus Kristus förvandlar. Är inte det Equmeniakyrkans bärande identitet? Borde inte varje styrelsemöte, varje församlingsmöte, alla gudstjänster och varenda ungdomssamling på ett eller annat sätt ta sin ansats i denna vision? Alla får plats – och Jesus förvandlar. Det är sannerligen en anspråksfull vision, men jag drömmer om att se den förverkligad. 

Niklas Piensoho
Niklas Piensoho
Niklas Piensoho är biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan och ordförande i arbetsgruppen kring Sändarens framtid.

Annonser

Insamling till Equmenia

Läs mer

Equmenia föreslår minusbudget – men inga nya nedskärningar

Efter förra årets stora personalneddragningar föreslår Equmenias styrelse nu en budget med ett underskott på 424 000 kronor för 2027. Orsaken är framför allt minskade statsbidrag. Men några nya stora besparingar är inte aktuella, enligt ordförande Carl-Ruben Sjulander.

Jeanette Palo om sången som öppnade vägen till tro

Jeanette Palo minns inte vad hon själv sjöng på julfesten i Pingstkyrkan i Gällivare, däremot minns hon vad som hände när kören tog vid. I dag leder hon själv lovsång och längtar efter en gudstjänst där fler får bidra och där både glädje och klagan får plats.

I Baeza växer en ny generations tro

När Nelson Zarria kom till Baeza för att predika på 1970-talet möttes han av stenkastning. I dag samlas unga från olika länder här på lärjungaskolan Apg29. Under tre månader får de pröva på mission, ta ansvar och möta andra sätt att vara kyrka.

Trons fördjupning kan inte läggas ut på entreprenad

Tron behöver rötter för att bära genom livets frågor och motvind. Därför behöver vi ge läsning och reflektion större plats – både i våra egna liv och i församlingens gemenskap. Låt oss återupptäcka den kristna boken och hjälpa varandra att växa i tron. Det skriver Daniel Röjås.