I somras var scoutledaren Victor Hurtig från Huskvarna på scoutlägret Större i Vägsjöfors i Värmland. Under ett ledarfika tittade han upp i ladans tak och fick syn på ett gäng lampor. Han tyckte att de var fina och gjorde en bildsökning på Google. Han kom då in på en auktionssida där det stod att lamporna ritats av arkitekten och formgivaren Carl-Axel Acking, som var en av de främsta inom svensk inredningskonst på 40- och 50-talet. Prislapp? 18 000 euro.
– Då tänkte jag “ojoj! Och här har de dem i en gammal olåst lada!”
Efter fikat mötte Victor en man som jobbade på gården och berättade då att de nog borde kolla upp lamporna, “för det är väldigt mycket pengar i taket nu”.
– Och förutom lamporna fanns ju lampetter på väggarna, säger Victor.
Jennie Nilsson, som var gårdsföreståndare då, blev nyfiken och sökte vidare. Hon hittade bland annat en Aftonbladet-artikel från samma sommar med rubriken Doldisens armaturer går för rekordbelopp på Bukowskis.
– När jag googlade fick jag se att liknande lampor gått för 180 000 kr. Så vi förstod att det var värdefulla lampor. Och de hade vi i en olåst lokal där de hängde och rostade! Så det var ingen tvekan att vi behövde kontakta en auktionsfirma, säger Jennie.
Men först kontaktade hon Fryksändes missionsförsamling som skänkt lamporna till gården när de stängde sitt missionhus, Bada missionshus, år 2006. Jennie tyckte att det kändes schysst att berätta att de tänkte sälja något de fått som gåva.
– Men de sa bara “har vi skänkt något som gåva så har vi”.
Men vad skulle hända nu?
– De verkade värdefulla, men de var ju så stygga, så rostiga, så jag tog kontakt med en metallkonservator i Göteborg.
Jennie, med erfarenhet som fastighetschef inom Svenska kyrkan, ville höra ett proffs syn på skicket och eventuell åtgärdsplan. Han sa att det skulle kosta cirka 160 000 kronor att renovera samtliga lampor.
– Ska vi lägga ut en massa pengar på att renovera något som inte vi vet om vi får sålt sedan? Nej, det har ju inte vi ekonomi till på något vis, säger Jennie.
Så gården kontaktade Uppsala auktionskammare och Antikrundan-experten Erik Ingare kom. Han tyckte att lamporna var så intressanta att Vägsjöfors inte behövde betala de vanliga 18 procenten i försäljningsprovision.
I tisdags var det då dags: Internationell kvalitetsauktion. Under Proveniens stod det: “Bada missionshus, Torsby (1954‑2006), numera privatbostad. Därefter genom gåva till Vägsjöfors herrgård, Equmeniakyrkans lägergård i Vitsands socken, Torsby.” I katalogtexten nämndes:
”Takarmatur. Swedish Modern. Bröderna Malmströms Metallvarufabrik. 1950-tal”. Auktionen startade och buden kom. Första lampan såldes för 92 000 kronor. Andra för 90 000. Och så fortsatte det. Såld. Såld. Såld. Jennie följde auktionen live framför datorn med stor spänning. Tillsammans inbringade de fem lamporna och de två lampetterna en halv miljon kronor.
– Det är ju fantastiska pengar att få! Vi brottas hela tiden med ekonomin och att få det att gå ihop. Som ekonomiansvarig för gården känns det som att oron lättat lite!
Per-Inge Lidén är ordförande för gården. Han använder, liksom Jennie och scoutledaren Victor, begreppet “skänk från ovan”.
Hur känns det att gården plötsligt får 500 000 kr?
– Det känns jättebra och det finns ju så mycket som behöver investeras i på Vägsjöfors på olika sätt. Vi kommer använda delar av inkomsterna till att renovera lägermatsal och kök och inkomsterna kommer väl till pass nu när vi har ökat bokningstryck på gården. Så det var verkligen en skänk från ovan, och egentligen en väldigt fin gåva från Bada missionshus.
Var lamporna är nu vet inte Per-Inge. De kan vara vart som helst i världen. Att de skulle vara dyrbara slog honom aldrig under de 19 åren lamporna hängde där.
– Jag tänkte bara att det var gamla lampor. Det var ju ren tur att vi inte hade slängt dem och köpt nya. De ser inte så märkvärdiga ut, ingen kristall eller så, mässingslampor bara. Och inte visste vi att det var en känd designer bakom.
När Erik Ingare ändå var på plats passade Jennie på att visa runt på gården. Han kollade igenom skåp och kikade på andra lampor.
– Vi har väl en del, inte såna värdefulla saker på långa vägar, men det är bra att veta vad man förvaltar. Vi själva har ju inte kunskapen, säger hon.
Kunskapen ja. Hur ser det ut med den för scoutledaren Victor från Huskvarna som var den som startade solskenshistorien om de värdefulla lamporna? Anade han värdet där han satt och fikade under Större?
– Jag tänkte ju “ojoj det här var fina grejer”, men hade ju ingen aning om att det var någon form av arkitektritade lampor, säger han.
Men är det så att du kan sånt här?
– Jag är väl lite intresserad av konst och arkitektur och så. Jag säger till mina vänner att nu har jag haft mitt Antikrundan-moment, så nu blir det väl inget mer av det.
Han skrattar.
– Men jätteroligt att en sån fin förening fick de här pengarna. Jag är så glad för deras skull. Och som tack har jag och min fru har blivit bjudna på en weekend på gården. Det är inte fy skam!
Nu fortsätter livet på Vägsjöfors utan designlampor. Vad som ska lysa upp istället är inte bestämt, men Per-Inge vill ha enkla lampor som inte är stöldbegärliga. Och han ser fram emot en ny sommarsäsong.
– Det har varit väldigt mycket bokningar i år och förra året, vi har nya föreståndare och känner stort framtidshopp och tror på gården. Det är jätteroligt!
