Det är mötesvecka på kyrkokansliet i Alvik, under några dagar är primärt många av de som är nationellt eller regionalt anställda inom Equmeniakyrkan på plats samtidigt och försöker bocka av en del av de gemensamma planerings- och visionsmöten som behövs.
Bland dem finns församlingsutvecklarna som denna eftermiddag träffas i Dag Hammarskjöld-rummet på Ekumeniska centret. Kanske, troligtvis, möts de just där för att det var tillgängligt och lagom stort, men nog går att i alla fall leka med tanken att de valt det av omsorg utifrån i alla fall lite likhet med den mest kände svenske fredsmäklaren?
Smidig, inlyssnande, utmanande, vägvisande. Alltsammans drag som är nyttiga för såväl en lyckad fredsmäklare och en god församlingsutvecklare.
– Nu vill vi ha en mer agil coaching, det tror vi lägger rätt i tiden, eller hhr? Att inte kommit med så mycket egna agendor utan vara inlyssnande till vad församlingen tänker och vill och försöka stötta i det.
Det säger Anders Jonåker, församlingsutvecklare i Region Stockholm, och hans kollegor från de andra regionerna nickar med.
Ett ökat lyssnande
Denna stund möts de i just den andan, i inlyssnandet – av varandra, av exempel. Allt de är ute på i mötet med olika församlingar som av varierande anledning önskar förändring och utveckling är på ett sätt unikt, därav vikten att inte bara komma med en färdig agenda som tillämpas på varje situation. Samtidigt finns att lära från varje enskild berättelse inför mötet med nya församlingar inom kort; det som var en nyckel på ett ställe kan också vara det på ett annat. Att lyssna till varandras erfarenheter skapar därför en breddad verktygslåda att plocka ur vid behov för att svara på församlingarnas längtan framåt.
– Det handlar om att ta små steg framåt, ett i taget, för att tillsammans med församlingarna vinna människor för Gud, påminner Anders Jonåker innan ordet lämnas över till Per Knutsson, församlingsutvecklare i Region Mitt.
Det är nämligen Knutsson som ska bidra med denna samlings exempel att lära ifrån. Oftast brukar sådana hämtas ifrån församlingar de besökt i sina tjänster som församlingsutvecklare, men denna gång har Per Knutsson blivit tillfrågad att berätta om processen i Rättviks missionskyrka som han själv var del av som församlingens pastor.
– Det var väldigt speciellt att komma dit, jag hade innan dess varit i Östersund, Vårgårda och Arvika vilket varit något helt annat. Jag var van att arbeta i team men i Rättvik var jag själv, i en församling som dessutom – till skillnad från exempelvis Vårgårda – helt saknade ungdomar. Vi la ut en inbjudan till konfirmation till alla åttondeklassare men utifrån det kom inte en enda konfirmand. Jag kunde konstatera att det var tal om en form av pionjärsatsning.
I behov av något nytt
Församlingen, berättar Per Knutsson, var inte att betrakta som särskilt gammaldags egentligen men den nyare lovsångsrepertoaren hade inte anammats. Det fanns dock en öppenhet för något nytt, men det behövdes någon annan som initierade det. Så vad blev det? En rad saker testades, bland annat startades ”Pers café” där han bjöd på fika och delade ett bibelord.
– Främst var det de daglediga i församlingen som kom och vi bad tillsammans och pratade mycket om varför det såg ut som det gjorde i församlingen och vad vi längtade efter. Och så kom det plötsligt en man som jag först trodde var försäljare men som hade sett affischen och ville vara med. ”Det här tro hinner ifatt en med åren” sa han och blev en katalysator, bland annat för Alphakursen som funkat dåligt tidigare men nu blev av.
Och så började det rulla på i Rättvik, en liten sak i taget men i ganska rask takt. Kontakt knöts med fyra tonåringar via den lilla konfirmationsgrupp man fick ihop, som snabbt fick höra av Per Knutsson att de behövdes för att förändra församlingen, inte på egen hand utan tillsammans med honom och de äldre men utan dem – tonåringarna – skulle det aldrig gå, det tydliggjordes. Så kom en av dem till tro, 14-åriga Emelia, och det var Maj-Britt i ålderskategorin 80+ som bad med henne till frälsning.
– Vid sidan om den formen av berättelser så vill jag också nämna att vi bestämde oss för att göra en stor mötesserie: Tre veckor onsdag-söndag med Pär Alfredson, Britta Hermansson och Liselotte J Andersson som talare. Det är inte värt att berätta om primärt för de storslagna numerära framgångarna där och då, men det satte församlingen på kartan igen liksom, vi märktes, och det satte fart på församlingens medlemmar.
– Med tiden började det rulla på, steg för steg, det gör ofta det när bollen i rullning, då går det av sig själv. Problemet var aldrig att folk i församlingen stod i vägen för förändring, de visste bara inte hur de skulle göra, säger Per Knutsson.
Vad var egentligen avgörande?
Hans kollegor runt bordet lyssnar, ömsom tyst andäktigt och ömsom lyckligt skrattandes. Bengt Åkesson, församlingsutvecklare i region Syd, passar på att ställa en fråga:
– Vad var det som avgjorde skiftet, explicit?
– Det är så svårt att svara på sånt, säger Per Knutsson och funderar några sekunder innan fortsättningen kommer:
– Jag tror en av de viktigaste bitarna var att ”vi tror på hela paketet”, så att säga, ”men vi beter oss som folk”. De där andra schablonerna är svåra för många.
Skratten rullar kring bordet som respons på den oväntade kommentaren, men alla förstår vad som menas: Rättviks missionskyrka tummade inte på något i sin övertygelse och tro vilket kombinerades med ett enkelt språk och en varm gemenskap vilket i sin tur öppnade väg för nya människor att ansluta.
– Så fint att få höra den här formen av vibrerande berättelse, det stärker oss, säger Anders Jonåker med eftertryck när Per Knutsson kommer på att han inte var helt färdig med sin berättelse och ber att få lägga till en sak.
– Jag vill stryka under att de äldres öppna och varma inställning var så viktig för utvecklingen.
– När man slår an väckelsetonen så berör det de äldre. Det lyfter omsorgen och kärleken, temperaturen, och de äldre kommer ihåg det, de känner igen den tonen, säger Maria Johansson från Region Nord.
Anders Jonåker igen:
– Du styrde upp gudstjänsten tidigt och tydligt, var det viktigt för utvecklingen?
– Det var ju primärt då församlingen sågs och att få till ett avslappnat och relevant Jesusfokus kändes viktigt. En tillgänglig gudstjänst sänder signaler om ifall man är en liten sluten grupp eller inte, så jag tror det var viktigt, säger Per Knutsson.
Lärande inför framtiden
Samtalet fortsätter, församlingsutvecklarna vill lära sig så mycket som möjligt och lägga kunskap till framtida processer i andra församlingar. Bengt Åkesson:
– Om jag ber dig ge några principiella råd till pastorer i mindre församlingar utifrån din erfarenhet från Rättvik, vad säger du?
– Ropa ”Herre hjälp, jag vet inte vad jag ska göra”. Det är det första. Sen är nog mitt huvudsakliga råd att försöka se till att inte bygga själv, sträva efter att skapa ett team som vill vara med och förändra tillsammans med dig. Vidare tror jag det är viktigt med ett tydligt fokus på en evangeliserande målsättning och att ge unga ägandeskap, svarar Per Knutsson.
Andreas Löwkvist från Region Svealand lyfter att det finns en utmaning i pastorsunderskottet och att det egentligen finns en rad små församlingar med potential på samma sätt som Rättvik, hur kan Equmeniakyrkan locka pastorer att ta sin an dem? De övriga runt bordet nickar bekräftande och Ida-Maria Brengesjö från Region Öst följer upp med att betona vikten av fokus, både som samfund och som enskilda församlingar.
– Varför håller vi på? Det är så avgörande och viktigt att veta det, för om vi inte har ett tydligt fokus på vad som är vårt viktigaste så är det lätt att fokus hamnar på det andra som är betydligt mindre viktigt. Det dränerar.
– Och det allra värsta är excel-arket, tilläger Maria Johansson och avbryts av skratt samt av beskedet att fikapausen har anlänt.
Någon utveckling av vad hon menade hans inte med. Kanske kvittar det, kanske tas det upp vid nästa möte. För träffas igen kommer de, för att utbyta mer erfarenheter och för att lyssna, utbilda och sporra varandra så att de blir bättre på att lyssna till församlingarna samt utbilda och sporra dem.
Arbetet med församlingsutveckling pågår, i alla regioner samtidigt och hela tiden.
