Sändaren var på plats i somras, mitt under pågående Hönökonferens, när ambulansen levererades till ön. Därefter har bilen gjorts i ordning och fyllts med nödvändigheter.
– Ambulansen var helt fullproppad med sprutor, kanyler, filtar, förkläden och massa annan viktig utrustning som privatpersoner och Torslanda vårdcentral bidragit med, berättar Anders Marklund, pastor i Hönö missionskyrka.
Tillsammans med en liten svensk delegation har han nu besökt Ukraina och överlämnat ambulansen och allt däri. Och det har varit omtumlande dagar, minst sagt.
– Jag har aldrig varit i Ukraina tidigare och att komma nu, under rådande omständigheter, innebar förstås jättemärkliga känslor. Det fanns en app att ladda ner för att få information om eventuella larm, och det var lugnt fram till när vi satt i bilen häromdagen då det kom flyglarm över hela Ukraina. Då var det litet påslag inombords innan det blåstes av efter någon halvtimme, kan jag säga, man är ju helt ovan vid sånt, berättar Anders Marklund.
Bakgrunden till det konkreta engagemanget kommer utifrån en pastorsfru, Oksana, som flydde Ukraina med sina barn när kriget bröt ut. De hamnade på Hönö och återvände sedan till hemlandet för tre år sedan, Anders Marklund skjutsade dem då till Warsawa varifrån de tog tåget.
– Nu fick vi träffa dem igen och se många av de saker på plats som vi skänkt tidigare, eller skänkt pengar till så att de kunnat investera i, säger Anders Marklund, påtagligt berörd.
Kvinnan och hennes man har ett härbärge med fem-sex platser som enligt Marklund håller svensk 1930-talsstandard, ungefär: slitet, futtigt, fattigt. Där bor bland annat en gammal man som inte äger något alls.
– Det var förstås väldigt berörande att träffa honom och våra vänner som tar hand om honom, men även att möta alla andra människor. De är så trötta, allihop, kriget har tärt hårt på dem, förstås.
– Vi träffade en soldat och hans hustru. Han hade varit hemma och vilat upp sig några dagar innan han nu skulle tillbaka till fronten och fortsätta med sitt uppdrag att oskadliggöra ryska drönare. Ingen vet om han kommer hem igen, hur duktig han än är så är det ju förstås inte riskfritt. Det är berörande perspektiv, minst sagt.
Ambulansen levererade de till sjukhuset i staden Malyn.
– Jag önskar att alla hade fått vara med och lämna över den och få del av den tacksamheten, det var enormt.
Sjukhuset skrev själv på Facebook och uttryckte sin uppskattning: ”I denna svåra tid för ukrainare är en sådan här manifestation av internationellt stöd oerhört värdefull. Det är ett bevis på mänsklighetens kraft, solidaritet och vänlighet som gör stor skillnad för vår vårdinrättning och hela samhället. De resurser som tillhandahålls kommer att bidra till att förbättra hälso- och sjukvården.”
Så vad händer nu, fortsätter engagemanget för Ukraina?
– Jag vet inte vad som händer härnäst, det får vi se, men helt klart har engagemanget fördjupats. Just nu är känslorna all over the place. Nya kontakter har etablerats vid sidan om de tidigare, men vad det leder till i konkret mening vet jag inte. Det får vi se. Det har varit en jobbig resa, men det är viktigt att beröras av hur verkligheten ser ut ibland, säger Anders Marklund.
