I nordöstra delen av Colombia ligger landets näst största stad, Medellin, vackert benägen med berg runtomkring som inhägnad. I den grytan bor cirka 3 miljoner människor, och för tillfället är de fast boende kompletterade med cirka 35 personer från Apg29 som under tre månader gör stadens utkant till sin.
Längst upp gentemot ett av bergen ligger statsdelen Bello där en amerikansk man vid namn Mark Wittig köpte mark i början av 1990-talet i syfte att etablera ett fotbollsområde. Vid sina besök i närområdet tidigare hade kunnat konstatera en stor social misär och utsatt där barn lätt lockades till – och fastnade i – kriminalitet och droghandel. Fotbollen barnen spelade på gatorna var dock en frizon, tänk om den kunde utvidgas och bli större?
Visionen var född, pengarna saknades men hittades på outgrundliga vägar så att visionen blev verklighet: The Christian Union Sports Club var född. Jämte fotbollsspelandet etablerades lärjungaskolor där barn och unga upptäckte och överlät sig till en relation med Jesus istället för kriminaliteten och drogerna.
Det är på denna plats – med en naturgräsplan på ena sidan huset och en konstgräsplan på den andra – som Apg29 har sin hemvist denna termin.
– Vanligast är att Apg29 finns i ett mer avskilt område, kanske på en församlingsgård eller något liknande, där skolans elever och lärare lever relativt ensamt. Detta är väldigt annorlunda, här är det människor tätt inpå och ljud runtomkring hela tiden samt behov av att samsas kring utrymmen med övrig verksamhet, berättar Petter Hermansson, nuvarande pastor i Betlehemskyrkan Örebro och tidigare missionär i Ecuador, som denna vecka besöker skolan för att bistå med undervisning primärt kring mission.
Han har varit engagerad till och från i Apg29 sedan starten 2004. Enkelt kan skolan beskrivas som ett samarbete med Equmeniakyrkans samarbetskyrkor runt om i världen som ambulerar runt i världen.
– Varje Apg29-skola föds och dör på tre månader. Det finns förstås ett grundkoncept av upplägg och lärdomar som tas med vidare, så allt är ju på det sättet inte nytt. Men det blir alltid unikt utifrån att det sker på nya platser och med nytt folk.
Den grundläggande undervisningen utgår alltid ifrån Markusevangeliet och Apostlagärningarna, därutöver temassessioner utifrån olika ämnen samt bibelsamtal i grupp dagligen. Men det teoretiska läsandet är bara en del av Apg29, det läggs lika mycket tid på praktiken – alltifrån delande av vittnesbörd sinsemellan på andaktstunder till att på helgerna stå till en lokal församlings förfogande på helgerna och bidra med det som behövs.
– Det får gärna vara utåtriktat arbete men kan även vara annat. Två till tre veckor är de dessutom på heltidspraktik. Grundtanken som visionären Krister Gunnarsson hade var att svenska ungdomar ska få chans att pröva mission och sin kallelse, och ska man göra det på bästa sätt så sker det – enligt Apg29:s grundövertygelse – tillsammans med minst en annan kultur, säger Petter Hermansson.
Ungefär hälften av studenterna ska därför komma från en annan del av världen än Sverige. Denna gång är det Latinamerika – Colombia, Ecuador, Nicaragua, Peru och Mexico – som kompletterar svenskarna. Evangeliet är globalt och förstås därför bäst globalt, menar Apg29.
– Det är ett verktyg för att forma oss i mötet med de andra. Man slipas sida vid sida, kommer med lite olika bilder och traditioner kring efterföljelse och ser mer av Gud tillsammans, säger Petter Hermansson i den colombianska värmen.
Tolv elever och fem ledare från varje region plus fem ledare är grundtanken. Någon begränsning kring ålder finns inte, men vanligast är 18-30 år.
– Standardskämtet är att det borde kompletteras med ett Rpg29 men vi har aldrig gjort verklighet av det eller något liknande med fokus på äldre, även om det säkert hade kunnat bli bra och intressant också.
Varför just tre månader?
– 12 veckor är en hyfsad tid för att hinna något, både kring att fördjupa en del frågor och få till processer, och sen är det även en praktisk fråga: 90 dagars turistvisum är möjligt att få.
Tre skolor i om året på olika ställen i 21 år, visst är det så?
– Ja, i princip, runt 60 Apg29 har genomförts på platser som Ecuador, Kongo, Alaska, Sverige,
Chile, Spanien, Argentina, Mexico, Finland, Ryssland, Kina, Thailand, Indien, Sydafrika… jag missar säkert något land nu. Vissa länder har det arrangerats i flera gånger men väldigt sällan då på samma plats som tidigare.
Är Apg29 svenskt, eller hur ser du på det?
– Det är svenskt men inte bara svenskt, detta äger vi tillsammans med våra systerkyrkor.
Genomsyrar de dubbla kulturen på riktigt eller blir det lätt uppdelat?
– Det är på riktigt och Apg29 arbetar väldigt målmedvetet för att det ska vara så. Ett exempel: Om man lämnar skolan för en utflykt av något slag är regeln att man alltid är minst tre personer och från minst två kulturer. Det är bra ur integrationssynpunkt men också i respekt för det land man befinner sig eftersom det innebär att det alltid är med någon som har lokal eller i alla fall regional kännedom, säger Petter Hermansson.
Vad skulle du säga att Apg29 haft för betydelse i Sverige?
– Det enklaste och tydligaste svaret från det jag ser inom Equmeniakyrkan är att väldigt många av våra ungdomsledare och även pastorer någon gång varit ute med Apg29. Hur avgörande det varit för deras val behöver väl efterforskas tydligare, men en total slump tror jag inte det är. sen har vi andra som inte jobbar anställt inom kyrka men som har viktiga ledarroller där jag tror att skolan haft betydelse också.
Finns det något område där det inte levt upp till förhoppningen?
– Det är väl i så fall att det inte blivit så många som åkt ut i internationell mission. Det finns sådana exempel men de är färre än jag kanske hade kunnat hoppas.
Vad kan det bero på, är det så att Gud kanske tycker sig behöva missionärer i Sverige, så att säga?
– Visst, så kan det vara, säger Petter Hermansson och blinkar till ett par extra gånger, som för att försöka pigga på sig.
Det är intensiva dagar för honom under den vecka han är på plats: vid sidan om föreläsningarna som han håller är det ledarsamlingar, bibelsamtal ihop med studenterna och så hjälper han till med tolkning av andra – såsom svenska Ecuadormissionären Gunilla Eliasson som också är på plats samtidigt – vid föreläsningar och närhelst det behövs.
– Upplägget är väldigt intensivt och packat, och så bor vi ju denna gång mitt i en massa ljud, säger han och slår ut med armen mot fönstret där fotbollsmatcherna fortfarande pågår några få meter från sovsalen trots att klockan snart är 23 på kvällen.
– Sen ska en man ta en runda med någon form av lövblås för att göra rent, spelarna på planen snacka ner matchen alldeles här utanför och så är det inte ovanligt med lite spontana raketer mitt i nätterna. Från 05.30 eller så får sedan man vara beredd på att det drar igång igen med folk i rörelse. Lite speciellt är det att ha skolan så nära andra aktiviteter, men alltså… jag älskar det här. Det känns så värdefullt att få vara med,
Till slut tystnar det utanför fönstret, såpass att man hör de två forserna på varsin sida om området dundra på och skapa en ljudkuliss att somna in till. Om tre-fyra timmar kommer tuppen gala och anse att det är dags att vakna och ett par timmar senare lyder Apg29-gänget till sist.
Men dit, till vad som hände då och vad som präglar denna upplaga i Colombia och hur den är för studenter och ledare, tar vi oss inte nu utan återkommer till med denna historiebeskrivning i ryggen.
Apg29 utgår rent organisatoriskt från Karlskoga folkhögskola och Equmeniakyrkan, Equmenia, Svenska Alliansmissionen samt Svenska Alliansmissionens Ungdom.
