Ungdomarna i Equmeniakyrkan i Herrljunga ville komma iväg och göra något tillsammans. Ungdomspastor Jonathan Svennberg tog fasta på önskemålet och hörde för ungefär ett år sedan av sig till Peter Baric i Equmeniakyrkans region Väst.
– Vi tänkte kolla om det fanns något alternativ i vårt samfunds regi, säger Jonathan Svennberg.
Förslaget blev Budapest. Där hade Peter Baric redan byggt upp kontakter genom tre tidigare resor med ungdomar från andra församlingar. Herrljungagruppen började samla in pengar, bland annat genom att åka runt och spela i kyrkor.
För Peter Baric väcktes tanken på ungdomsresorna när han arbetade i Equmeniakyrkan i Fiskebäck. Han hade själv som ung tillbringat ett år med organisationen Ungdom Med Uppgift, bland annat i Malaysia, och erfarenheten från den tiden påverkade hans vägval och hade gett honom en längtan att låta fler upptäcka vad det kan betyda att komma bort från sitt vanliga sammanhang.
Kontakten med Budapest kom genom ett tips från Equmeniakyrkan i Sävedalen, en grupp därifrån hade på hemväg från Rumänien övernattat hos Ungdom Med Uppgift i den ungerska huvudstaden. Peter Baric hörde av sig till organisationen, som var van att ta emot grupper från olika delar av världen och välkomnade ett besök.
Först reste ungdomar från Fiskebäck och Donsö. Därefter följde grupper från Tibro och Alingsås, och nu senast alltså Herrljunga. Kontakterna har framför allt spridits från person till person. Någon ny resa är ännu inte inplanerad, men Peter Baric följer gärna med fler grupper.
– Jag tycker själv att det är fantastiskt roligt. Att få hänga med ungdomar och möta de här sammanhangen friskar upp ens tro på något sätt.
I Budapest får ungdomarna delta i verksamhet som redan pågår. Förutom Ungdom Med Uppgift finns församlingen Equippers bland kontakterna. Där är Peter Strand, som själv råkar ha vuxit upp i Herrljunga, engagerad i evangelisationsteamet.
För gymnasieeleven Ida Falk blev en av de första dagarna på stan en höjdpunkt. Gruppen delade ut en choklad som heter Moment, och namnet gav dem en fråga att inleda samtalen med.
– ”What’s a good moment in your life?” Och så blev det att man pratade om vad som gjorde folk lyckliga utifrån det, berättar Ida Falk.
Ibland gick samtalet vidare till vad som händer efter livets sista ögonblick. En man blev de sittande länge och pratade med, och när Ida mötte en tjej som talade spanska fick hon även pröva skolkunskaperna.
– Sen blev det någon spansk-engelsk blandning, det verkade som att det gick fram.
Den som inte ville prata fick ändå choklad.
– Och så har man fått sprida lite glädje, säger Ida.
Dagen efter följde ungdomarna med ut för att träffa människor som levde i hemlöshet. De delade ut smörgåsar och ägg och samtalade med hjälp av någon i gruppen som kunde tolka mellan engelska och ungerska.
Veckan rymde dessutom sightseeing, andakter och mycket tid tillsammans. Gemenskapen började byggas redan under de två resdagarna från Göteborg, med en övernattning i Hamburg. Att åka tåg – istället för flyg – var ursprungligen ett villkor för ett bidrag som Peter Barics första grupp ville söka, sedan upptäckte han vad de långa resdagarna betydde för gruppen.
– Det har blivit en viktig del av helheten.
Ida Falk minns en tågetapp på omkring fjorton timmar och åtskilliga omgångar av spelet Among Us. Trots tröttheten är hon glad över färdsättet.
– Då får man så mycket tid med varandra.
Av de tolv som reste var fyra vuxna. Förutom Jonathan Svennberg och Peter Baric följde två ideella ledare med, en mamma och en pensionär. Jonathan tror att det kanske var hos just dem han märkte störst förändring.
– De var verkligen riktigt glada och taggade nu efter resan.
För ungdomarna var det nytt att prata om tro med främmande människor på stan, och efter resan har Jonathan hört dem uttrycka en vilja att dela sin tro också i skolan.
När Sändaren pratar med Ida Falk har hon hunnit vara tillbaka i klassrummet i två dagar. Med sig har hon en erfarenhet från dagarna i Budapest, berättar hon.
– Det behöver inte vara så läskigt egentligen att prata med folk om sin tro.
