De senaste årens utveckling för AI har varit explosiv. För inte så länge sedan var verktygen fortfarande såpass trubbiga så att exempelvis bilder, filmer och texter var relativt enkla att upptäcka även när de påstods vara äkta.
För det är ju då, när det uppdiktade påstås vara sanning, som problemet uppstår.
Tekniken är annars inget bekymmer i sig utan kan tillföra saker, utan tvekan. Som arbetsredskap och bollplank för utveckling av ideér kan det till exempel vara alldeles förträffligt, och för underhållning kan det också fylla ett syfte: det där som tidigare bara berättades som en tanke (”undrar hur det hade sett ut om vi haft en cirkus i vårt vardagsrum”) kan nu göras med AI så att det ser relativt verklighetstroget ut. Något tillför det potentiellt, precis som möjligheten att skapa en bild där jag i vuxen ålder står sida vid sida med den morfar som dog när jag var fyra år gammal.
Det är fascinerande och möjliggörande.
Påhitt faller platt till marken
Men det är samtidigt ytterst problematiskt när uppdiktade saker påstås vara verklighet och sanning. Så länge det klargörs när bilder, filmer och annat är skapade med hjälp av AI är den största faran undanröjd – risken att folk blir lurade och sätter tillit till det påhittade.
Det är tyvärr inte så det fungerar, tvärtom slarvar en del med varudeklarationen för att man tycker det är så uppenbart att det är AI-producerat eller för att man helt enkelt gärna önskar att de som tar del av innehållet tror att det är sant. Och det kluriga är att det inte alltid bara är uppenbart ondskefulla saker som produceras.
Om ett klipp som får spridning och tydligt förstärker rasistiska stereotyper visar sig vara AI-skapat så är det förstås minst sagt irriterande och upprörande, men det är också enklare att vara på sin vakt emot eftersom det är ett område där de flesta människor känner ett grundläggande motstånd. Det kan vara svårare när det påhittade faktiskt är sånt som ligger den egna önskan nära.
Ett sådant område har blivit uppenbart det senaste året: Människor som påstås ha gjort nära döden-upplevelser där man mött Jesus och som nu har hälsningar till omvärlden om att det exempelvis gäller att ta tillvara på dagarna som är kvar. Det kan ju låta såväl tilltalande som viktigt, men om berättelserna inte är sanna så faller de platt till marken. Senaste tiden har jag dock sett en del kristna som delat – starkt berörda – klipp som uppenbart är AI-producerade från början till slut.
AI från början till slut
En del av de klippen kommer från ett Youtube-konto som heter Near-Death Experiences och som i dagsläget har närmare 70 000 prenumeranter. Hur många av dem som är verkliga personer ska jag låta vara osagt, men helt klart är att många fascineras att klippen, troligtvis för att man blir berörd av något man önskar skulle vara sant.
Men det krävs inte mycket tittande för att kunna konstatera att något inte stämmer. Varje historia påstås utgå ifrån en enskild människas berättelse, men det är aldrig personen själv som berättar utan en uppenbart AI-producerad speakerröst. Namnen går heller aldrig att spåra så att identiteten och storyn går att få bekräftad från en annan källa. Bild- och filmmaterialet är opersonligt hållet.
Dessutom, om man lyfter blicken från de enskilda klippen och tittar på Youtube-kontot i sig, så kan man se att ingenting talar för att det är genuint och äkta berättelser. Kontot skapades nämligen i mars 2025 och har sedan dess – i skrivande stund – lagt ut 799 videor av samma slag: Olika personer som ingående berättar om sina upplevelser som inte sällan uppges ha hänt för bara några få dagar sedan.
Att en människa har en nära döden-upplevelse som den hinner återhämta sig från och analysera tillräckligt för att kunna berätta den bara några dagar är osannolikt nog, att personen dessutom ska hittas av denna redaktion så att de hinner kontrollera äktheten, förstå vad som hänt och hinna hitta ett sätt att berätta historien – ja, det är än mer osannolikt. Men detta hävdar de alltså händer, så ofta att de kan släppa 3-4 sådana filmer om dagen. Om det ens skulle vara teoretiskt möjligt så hade det krävt en enorm redaktion av researchers och filmskapare, även om de skulle ha använt sig av AI för att skapa speakerrösten och bildmaterialet. Att få fatt i historierna och skriva ner dem hade enbart det krävt massvis med folk.
Men nu säger de inte att något är AI-producerat, tvärtom skriver de enbart att varje berättelse är äkta.
Sanningen är viktig att bevara
Varför kontot finns är svårt svara på. Kanske drivs det av några kristna tror att de gör gott, att de hjälper Gud på traven, eller så är avsikten kanske snarare att skapa en känsla av att kristen tro är påhitt. Ett tredje tänkbart alternativ är att det helt enkelt, som så ofta, handlar om ekonomi – får kontot tillräckligt mycket tittare finns det pengar att tjäna.
Men är det så farligt då? Om det nu inte är sanna berättelser, kan man då inte se det som att det är sånt som mycket väl hade kunnat hända? Nej, det är en omöjlig hållning. Tänk ett liknande resonemang kring en fejkad historia som vill ge en bild av att en kristen församling beter sig illa mot sin omgivning, inte hade det känts rimligt bara för att det ju teoretiskt hade kunnat hända?
Historier som påstås vara sanna måste också vara det, även när innehållet är sådant som stämmer med den egna önskan och viljan, även när det väcker varma känslor inombords. Allt annat måste avvisas, det ska inte spridas – målet helgar inte medlen.
Det finns tillräckligt med verkliga berättelser från människor som mött Jesus, det behövs inte påhittade och ska sådana av någon anledning finnas så behöver det följa med en korrekt varudeklaration av slaget: ”Detta är en AI-skapad saga”.
Kring de här sakerna måste kyrkans folk vara vaksamma och noggranna, det är en trovärdighetsfråga att ta på allvar.
Lögner och påhitt är nämligen allvarliga även när de låter vackra och positiva.
